måndag...

Måndagar brukar vara ganska lugna, den här måndagen har varit mindre lugn.
Jag for till stan med Andreas och var således hemma ca 6.40 i morse. Jag kände mig inte pigg på att bryta några stora berg, utan lade mig i sängen för att vila lite. Vila lite innebar en timmes tupplur. Det var ytterst ofrivilligt jag steg upp klockan 8.
Efter en snabbdusch cyklade jag iväg till skolan. Regn och rusk har varit dagens melodi. Det är mysigt med regn, det är inte mysigt att komma genomblöt till första träffen för dagen. Ämnesrådslagsmöte.

Efter mötet ventilerade vi våra tankar lite och konstaterade än en gång, nu har vi gjort vår. Nu är det upp till resten.

Lunchen åts i skolan i sällskap av trevliga studiekamrater. Dagens kandträff inleddes, avhandlades och avslutades på 45 min. Efter det satte jag mig faktiskt i en datasal och skrev lite på min kand. jag tror att vi börjar komma överens den och jag.
Kring 14 snåret cyklade jag i ösregnet över Brändöbron och hem till mig för att dumpa cykeln och ta mig tillbaks till skolan gående. Ett evigt pusslande, mitt bilfria liv. På universitetet mötte jag upp syster-J. Vi for in till stan för att inhandla papper, lim och andra julkortstillverkningstillbehör (jag vet att det inte är ett riktigt ord). På under en halvtimme hade vi satt sprätt på 27€, rysligt dyr affär den där "pysselbutiken" som börjar på S.

I Vallgrundlandet var det svart som natten. Dagens väder och vindar hade åstadkommit ett strömavbrott modell större. Så är det här ute i skärgården. Varje vinter får man räkna med ett antal strömavbrott. Dagens pågick mellan 16.00 och 18.45, min pianotid. Det löste sig ganska bra eftersom de flesta elever hade med pannlampor. Det var ganska mysigt att spela i mörkret, mindre mysigt för mig som skulle sitta ensam i en gammal och mörk skola. Eleverna påminde mig om min största skräck på den tiden jag själv var elev i skolan, skolspöket. Det gjorde ju inte saken lättare eller mig tryggare.

Efter lektionerna trotsade jag regnet och sprang i 45 min. Skönast.

Nu ska jag sova. Imorgon väntar en ny dag med nya möjligheter. Jag är ledig fram till klockan 19 då årets sista tjejgruppsträff ska hållas. Vi ska pyssla julkort och göra Andy Warhol projekt(vi ska göra om svartvita bilder på oss själva, som Andy gjort med Marilyn). Mycket nöje.

Nu sätter vi punkt för den här dagen.

Höstmöte med efterföljande sömnbrist

Tänk att det ska vara så svårt att komma sig i säng. Jag kunde helt omöjligt somna igår. Klockan var nog ett när jag gjorde mitt första seriösa försök. När sömnen verkligen inföll vet jag inte.
Men, har man bestämt sig för att gå på spinning klockan 6.45 så har man. Det var bara att lyda väckarklockan när den ringde klockan 6. Och oj vad skönt det var.
Nu har jag dessutom hunnit förflytta mig till Vallgrundlandet. Tack Gud och pappa för lånet av bilen. Det är smidigt med bil, säg inget annat.


Igår var jag, Jenny och några från "klassen" på Vasa svenska lärarförenings höstmöte. Verksamhetsplan och föredragningslista i all ära, det som lockade oss var nog maten och föreläsningen med Emina. Vilken kvinna.
Efter tillställningen for vi hem och bytte om till ut-och-gå-kläder. Vår mission var att hämta Jenny cykel som hon lämnat på Storalånggatan av alla ställen, helt fel sida av stan från en Brändö synvinkel sett. Vi promenerade via Tritonia och längs stranden genom stan och hem igen. En skön promenad som tog oss exakt en timme.

Idag är det "kandin" på tapeten. Jag är på G och det är skönt.
Dessutom är det fredag idag OCH lillajul imorgon, ME LIKE!

Trevlig fredag gott folk.

paus...

Nu sitter jag i skol... ursäkta på universitetet och känner mig ganska nöjd. Jag har producerat några sidor text, slitit mitt hår och rynkat pannan. Men nu är jag klar med dagens projekt. Jag sitter och grubblar på om jag ska ta en matpaus, börja på med morgondagens projekt eller ta en tur på stan medan jag väntar på min skjuts. Det är den här stundens stora gåta det.

sen sist...

På allmän begäran... eller rättare sagt, Jennys önskan.

Jag har inte kommit mig för att skriva något på länge. Tiden går och man hinner knappt med. I helgen var det förlovningsfest på Kråkfjärdsgatan. Vi var ett glatt gäng som firade det "nyförlovade" paret. Jag höll tal, gästerna skålade och de unga tu strålade. Det bjöds på god smörgåstårta, vin, öl och dricka i mängder. Bålen var god men lömsk. Lekarna verkade falla de flesta i smaken och utgången ledde oss till Sky. Efterfesten skippade vi, men ställde till med söndagshäng istället. Trevligare det. Söndagen gick i slöhetens tecken. Vi kollade på tv, lärde oss reklamlåtar utantill, hämtade mat och hade "bullfest, bullfest heeela daan". Sällsynt trevlig tillställning.

Idag har jag avverkat veckans första dag på universitetet, ni vet väl hur slöa och slappa vi studerande är... lediga måndagar och läxfritt över helgen, livet på en pinne.
För er som trodde mig så kan jag berätta att jag ljög, eller ljög och ljög. Visst, jag var ledig igår men tankarna finns hela tiden på alla arbeten som borde skrivas, för att inte tala om den förhatliga och fruktade "kandin". Allt har sin tid tänkte jag och så tog jag mig en lång och skön promenad. Promenade resulterade i att min hundskräck fick vatten på sin kvarn. Jag gick i godan ro* när plötsligt två vilddjur kommer farande mot mig. Jag gillar inte hundar, speciellt inte lösa hundar. Hundarna kastar sig upp men framtassarna(heter det så?) på mina axlar, en på varje sida. Jag stelnar, stel av skräck. Ägarinnan kommer lunkande och skrattar lite ursäktande "di e bara 10 månader". OCH, det är en ursäkt? Om de så skulle vara 72 år så skulle det inte vara en godtagbar ursäkt. Har man inte pli på sina hundar** så ska man inte ha dem löst, så är det bara.

Lillajul är i antågande och jag har lite julkänsla, eller i alla fall så har jag lust att pynta och baka lussekatter. Kanske kan det kallas julkänsla.

Nu ska jag krypa ner under täcket och förbereda mig mentalt på morgondagens spinning.

God natt!




*trots att mina skor var dyngsura av den "romantiska skogspromenaden".

** eller om det var vargar

Farsdag

MED DEN HÄR SOMRIGA BILDEN VILL JAG ÖNSKA EN:
TREVLIG FARSDAG TILL VÄRLDENS BÄSTA PAPPA!

Host, host!

Jag känner mig lite krasslig, typ slemmig i halsen och febrig... inte bra. Tecken på svininfluensan? Kanske det. Eftersom man vistats i en miljö full av basilusker och virus den senaste veckan skulle det inte förvåna mig om man fått med sig någon skit hem. Jag är inte rädd för influensan i sig, det är bara det att jag HATAR att vara sjuk, man får inte träna då. I och för sig så är det ju sällan jag är sjuk så jag borde vara tacksam och begripa när det är min tur att drabbas och då även ha förstånd att inte gnälla...

Svammel, svammel. Jag saknar min man, som inte är min MAN i ordets rätta bemärkelse men jag kallar honom det ändå. Kom hit älskis, jag saknar dig!!


Nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på att jag inte vaknar helt medvetslös imorgon. God natt!!

Bonde söker fru

Ja vad ska man tycka om årets bönder? Jag blir nästan generad för Roger skull, han är ju så ovan, så klumpig och så osäker men ändå självsäker. Eller han tror väl rättare sagt att han gör allt rätt och är en Guds gåva till kvinnorna i sig själv. För att inte tala om hans "champagneglas", jag skämdes.
Thildes val av killar förstår jag inte mig riktigt på men jag tycker mig ana vem som är hennes favorit.
Janne, hans val klarnade när jag läste i den mest pålitliga källan av alla, nämligen se&hör att han har tre barn och inte vill ha fler och därför har valt lite äldre kvinnor. Det förklarar ju en hel del.
Per-Jörgen tycker jag att det visades väldigt lite av senast. Han är också den som jag är mest osäker på vilken favorit han har. Roger vet jag inte heller med, men vem vet kanske han inte har förstått att det inte är alla kvinnorna som ska lämna kvar på gården...

Jag är en nörd, jag kan alla bönders namn. Jag erkänner!

mjuk pepparkaka

Nu är det bara en dag kvar av den här veckan. Det har varit en rolig vecka trots att jag var lite ledsen i början av den. Jag har vikarierat nu några dagar och det är alltid skoj, en påminnelse om vad som kommer efter allt slit man utsätter sig för på universiteeetet.

Nu har jag bakat Margits mjuka pepparkaka, tänkte gå in till fammo och se om hon vill bjuda på kaffe. Det är ju för tråkigt att dricka ensam.

Svininfluensan då? Jag har inte varit rädd för den tidigare, vet inte om jag är det nu heller men lite mer orolig börjar man väl bli. Det är väl något man får ta som det kommer. Får man det så får man ta tag i det då och kurera sig bäst man kan. Jag är jättesällan sjuk, har inte ens varit förkyld sen januari 2008 så jag blir väl sjuk nu då säkert.

Trevlig kväll!

Ledsam kväll

Jag är fortfarande negativt inställd till julfirande i år... eller rättare sagt så tänker jag inte planera något, har inte ens lust att köpa julklappar.
Samma jävla tjat varje år. Var ska vi fira. Jag vill fira här i Finland, jag bara vill det. Jag kommer att fara till Sverige och vara där nästan hela december, jag vill att Daniel också ska komma till Finland över jul, jag vill så mycket märker jag. Jag ska sluta med det, det slutar ändå med att det är jag som blir besviken i slutändan. Vi har inte träffats på 9 veckor, kanske 2½ vecka i december räcker? Jag är rädd för att det inte gör det, allt tycks handla om att offra sig... ska det vara så? Är det vad livet går ut på? Offra sig och vara nöjd. Ska man aldrig vara mer än bara nöjd? Jag känner mig knappt ens nöjd längre.

God natt

Oaktivitet

Idag har jag varit sjukt oaktiv, jag har inte kommit mig för att göra ett enda dugg. Planerat tjejgruppen med Jenny men det räknas väl knappt. Nu sitter jag bara här pch inväntar bonde söker fru reprisen. Alltid något.
Daniel är på kurs i Sthlm den här veckan, lyxigt värre.