Urvriden disktrasa

Som rubriken antyder så var/är jag inte piggaste fröken i världen just nu. Efter en 11 timmars arbetsdag hade jag lust att falla ihop i en hjälplös hög innanför dörren. Jag bet dock ihop och kröp (överdrivet, men inte långt därifrån) in i köket och kokade (också en överdrift) en kantarellpåssoppa. Slevade in och kröp ner under täcket, för att en minut senare inse att jag kommer att somna om jag ska ligga här. Fick ett ryck och bytte om till springkläder (något i mina ben och i min hjärna skrek efter motion) 10 kilometer rätt och slätt krigade jag ihop, faktiskt så gick det ganska lätt att springa, mörkret var min största fiende. Jag är alltså inte mörkrädd, men jag hatar att vara på vägen i skymning utan reflexväst, mest hatar jag som bilist att möta på reflexlösa typer. Och eftersom jag tycker mig ha hyfsat god empatiförmåga så mår jag dåligt av att vara ute utan reflexväst. 

På tal om empati, eller kanske sympati i det här fallet så mötte jag en för mig helt okänd medlöpare i kväll. Vi höjde våra armar i en hälsningsgest och jag blev varm i hjärtat. Oss löpare emellan liksom, både han och jag visste, eller åtminstone anade, hur den andra kände sig. Vi hörde ihop under de sekunder som vi möttes, vi hade något gemensamt. Jag tänker att vi löpare kan vara lite som motorcyklister, busschaufförer och båtfolk, vi hälsar på varandra, oavsett bekantskap eller ej.  

Sånt kan jag tycka är vackert.

Sundbådan var också vacker i kväll. 

Stora planer

Jag hade stora planer på att fotografera mera i dag, frukosten i bilen på väg till jobbet var allt jag hann med, eller kom ihåg. Det har varit en intensiv jobbdag som började 7.30 och avslutades 16.45. I kväll har jag tränat spinnbodypump (100 år sen sist, men herregud vad roligt det var, måste komma ihåg att gå igen, bara mina armar slutar skaka...) och så har jag bakat semlor. Dom blev mycket goda, luftiga och fina, mina semlor brukar kunna bli lite för kompakta ibland, men i dag hade jag tålamod att göra med omsorg, då blir slutresultatet därefter också.

I morgon är det en minst lika (om inte ännu mer) intensiv dag, därför ska jag ta natten nu, är planen, när jag somnar vet man aldrig.

Söndagsgöra

 

Efter en långpromenad med P. i de norra delarna av Vallgrundet sitter jag nu här med nästa veckas planering framför mig. Lite rödvin, ostar och oliver till, jag tror att det blir en bra vecka. 

Söndagstankar

Vilken vilsam helg det här har varit. Det var precis det jag behövde efter en sömnlös vecka. Jag vet inte vad som felat, men jag har sovit uruselt alla nätter den här veckan.
Förr, före 2013, hade jag en fredagstradition som jag följde slaviskt, springa långt varje fredagseftermiddag, jag vet inte vad som hände (förmodligen var det livet, som vanligt), men i något skede föll jag av vagnen och slutade springa konsekvent på fredagar. Jag brukar nog alltid försöka börja helgen men någon form av träning, men just fredagarnas långlänkar är något jag saknat. Nu har jag återupptagit den traditionen och lyckats med långlänk 2 av 2 möjliga fredagar. Keep up the good work säger jag bestämt till mig själv. 
Dagsprogrammet är inte speciellt välplanerat, det blir nog inga stora utsvävningar i dag heller. Länk med Pamela och lite planeringsjobb på skolan är bestämt, resten av dagen är fri för städa, tvätta och pyssla i hemmet.

Kommande vecka är ganska fullbokad, så det är läge för att ladda ordentligt.

Höst?

Det känns inte som höst ännu, jag har inte känt den speciella känslan i luften när det är höst, men mitt sinne börjar vara inställd på höst. Jag älskar sommaren och värmen och tycker på riktigt att det gärna kunde få vara sommar året om, men ändå har jag i smyg börjat längta lite efter hösten. Tända ljus och mysa inomhus är nog min grej det också, lika mycket som det är min grej att vistas på havet en stekhet sommardag. Jag har tjuvstartat i två kvällar nu, i går tände jag lyktorna i vardagsrummet och i kväll sitter jag i köket med ljus i Riihimäkiburkarna. Jag planerar morgondagens lektioner och dippar morötter i salsa. I morgon är det en alldeles speciell dag, Viktorias födelsedag. Det blir kalas på kvällen och mest av allt ser jag fram emot att slippa äta min misslyckade broilersoppa. I går tyckte jag att den gick för sig, god var den inte, men den gick. I dag kunde jag bara inte sluta tänka på att nudlarna i den ser ut som likmaskar (som om jag visste hur likmaskar ser ut i verkligheten).

Favoritskålen

Mums

     

Sen sist

Hej på er!
Jag lever och mår bra, det har bara varit lite mycket nu. Vi har rivstartat ett nytt läsår, det är mycket som ska planeras, fixas och ordnas med. Omställningen från att ha varit en hemmakatt till att vara en arbetsmyra har inte varit helt lätt. Tidiga morgnar lider jag inte av, men den intensitet som vardagen i en skola bjuder på är jag inte van vid ännu. Det märktes speciellt mycket i torsdags och i söndags. Däremellan hann jag inte riktigt känna efter hur trött jag var, men i går vilade jag massor.

Sen sist jag skrev har jag hunnit vara i farten en hel del, jag har varit riktigt social och träffat vänner både till höger och vänster. Det började med kaffedejt i torsdags och fortsatte med länk på kvällen, glass med Viktoria på Arken på fredagseftermiddagen, tjejkväll med övernattning på fredagen och träff med fina vänner på Korkeasaari på lördagen. En intensiv helg har jag haft, men det var kanske precis det jag behövde, jag är lite rädd för att jag trivs så bra här hemma att jag alltför sällan kommer mig iväg på roligheter. Det är ju roligt att vara social, jag tycker ju det.

I dag har jag kokat broilersoppa och nu i kväll har jag sprungit med Pamela.
Nu ska jag bara plocka lite i hemmet och sen ska jag se över morgondagen, en helt vanlig vardagskväll.

I rena ilskan

I dag blev jag riktigt arg på mig själv. Jag har hur mycket som helst att göra, och så kommer jag på att jag ska tapetsera om i vardagsrummet. Fine, om det skulle löpa smidigt då, men det gör ju inte det och jag har tappat orken, lusten och motivationen för länge sen (som det så ofta går för mig). Varför blev jag arg då, jo för att det ser ut som bomber har exploderat i vardagsrummet och jag verkar inte ha den minsta brådska att göra något åt saken, därför blev jag arg. Ilskan gav resultat och jag tvingade fram lite kämparglöd och arbetsvilja. Nu har jag bara en pyttevägg kvar (klistret tog slut i helt fel ögonblick) och sen är jag klar. I morgon har vi ännu mjukstart och slutar 11.30, jag kommer att hasta iväg hem och göra klart i vardagsrummet. Nu ska jag bli en effektiv varelse.

Annars så cyklade jag till Lotsstation och Korsöhamnen i dag, cykelturen gav flera insikter; jag måste göra något åt min djurfobi (snarast!), jag känner mig hemskt lyckad och lycklig för tillfället, allt ordnar sig nog utan att man behöver stressa det redan överbelastade psyket med fler funderingar och bekymmer,  ge mig sommar året om så överlever jag allt och ja, det var väl ungefär det som slog mig under mina 20 km på cykeln.

En liten uppdatering

Det blev ett oplanerat längre skrivuppehåll. Jag har haft fullt upp med att leva.

I onsdags tillbringade jag och J kvällen vid fortet, underbart vackert väder, mysigt sällskap och god picknick. Man bara vet att det blir trevligt med J.

I torsdags hade vi planeringsmöte på jobbet. Roligt att se alla kollegor igen.

På torsdagskvällen var jag på länk när min telefon ringde, det var M som undrade om jag ville komma med ut på stan en sväng. Jo visst, om du orkar vänta en stund svarade jag, mitt på Sandfladan. Och så sprang jag hem det snabbaste jag kunde, för att duscha och byta om på en kvart. Vi tillbringade några timmar på Strampen, det var en bra kväll summerade jag för mig själv när jag körde hem.

Nu ska jag njuta av sista lediga dagen. Mot kvällssidan lär jag befinna mig i ett svettigt klassrum för att se över sittordning och andra viktigheter inför morgondagens skolstart. Jag är nog lite som Alfons Åbergs fröken och har lite pirr i magen jag också. Tänk att jag ska få äran att fostra, undervisa, bedöma och berömma aderton stycken tredje och fjärde klassister, mäktigt.

Fortet

 

Så här magiskt var det vid fortet i kväll när jag och J simmade där. Vi tog oss längst ut, närmast havet och njöt av allt. Tack fina sommar för detta. 

Kvällen avslutades med långpromenad med P, varmt men ändå uppfriskande. 

Syjunta

I går var det min tur att vara värdinna för syjuntan. Fyra glada damer och en pyttebebis, som för övrigt sov sig genom sitt livs andra syjunta samlades på terrassen, eller Little India som man också kunde ha kallat det. Jag bjöd mina gäster på "indiskt med en släng av thai". Vi löste flera mysterier och ett och annat världsproblem, efter varje löst fall beordrade hon som höll sig till alkoholfritt mera vin, nu löser vi nästa. Det var en magisk kväll, vi kände två-tre regndroppar men det var allt, på riktigt. Innan kvällen var slut hann solen lysa på en nästan klarblå himmel. Ljuvliga sommar. Vi satt ute tills det blev mörkt och ingen frös. Jag kunde lätt vänja mig vid sommar året om.

Till kaffet serverades en cheesecake med smak av päron-tjinuski och kaffet dracks för första gången någonsin hemma hos mig, ur något annat än muminmuggar. Jag förälskade mig i dessa söta retro elefantmuggar här i veckan.

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen, jag älskar dessa kvinnor. Vi kompletterar varandra, vi tycker om varandra, vi ställer upp för varandra och framför allt så känner vi varandra utan och innan. Det finns inte mycket som är osagt eller lämnar censurerat. Barndomsvänner har en speciell plats och en speciell betydelse för en. Allt är tillåtet. Jag blev så glad när den sista gästen anlände och innan hälsningsfraserna tog vid så meddelade hon rakt upp och ner ja e ful i dag. Så ärligt och så spontant och så var det ur världen. Bara som ett konstaterande och högst troligt ganska befriande. Så klart såg ingen av oss andra den fulheten, men man känner sig själv bäst och vet när man inte är på topp och varför inte lika bra riva av det plåstret på en gång då. Då är man ursäktad för sig själv och klar för en superkväll.

 

Jag för min del hade en mycket otippad kreation på mig. En reaklänning som inhandlats till en eventuell julfest för kanske tre år sedan. Julfestklädd mitt i värmeböljornas värmebölja tänker ni, men ser ni det är en tunn silkig svart sak med smala axelband, den gör sig absolut lika bra vinter som sommar. Lite guld och lite vita pärlor på det så var kvällens outfit klar. Jag hade si så där fem minuter på mig, jag fick helt enkelt ta det ögonen föll först på och köra på det. Ett lyckat val enligt mig själv.

Picknick med en favorit

 

Underbart väder, fantastiskt sällskap, enkel och god picknickmat. Välbehövligt och supermysigt.

En bästisdag

Rabarberpaj med glass, allvarsamma diskussioner varvat med vardagligt babbel, ett lyckat koncept för en fredagseftermiddag.

Resten av dagen var så där, eller om jag ska var ärlig, inte alls bra. Men så är det väl, det kan inte alltid vara bra.