Rikedom

I dag har jag haft en tanke som snurrat lite mer intensivt än de andra tankarna.

Tanken härstammar från en diskussion som jag och en kollega hade med en elev i morse. Jag minns inte hur diskussionen började,  kontentan var hur som helst att man blir inte stenrik på en lärarlön, men man blir rik på annat i stället. I dag har jag känt mig superrik på mänskliga relationer. 

För att exemplifiera:

- I går på en rast satt jag för ovanlighetens skull runt samma kaffebord som flera av mina kollegor, bara det en lycka i sig, Dessutom plingade min telefon till och det kom ett messenger gruppmeddelande från en av mina springvänner. Vännen undrade hur vi andra i trion skulle lägga upp veckans träning. Alla tre hade tydligen telefonpaus just samtidigt, för där och då styrdes veckans löpträning upp. Länk i morgon (i dag) före gympan, länk i morgon eftermiddag och långlänk på söndagsmorgonen. Dessutom hann vi dividera lite kring olika skogslänkar och möjligheter för framtiden. Hur bra var inte det då?

- Hade ett kort och positivt möte med en kollega, värdefullt.

- Telefonpalaver med Susann efter jobbet angående både det ena och det andra, främst klädvalet inför morgondagens lärarfest. Fortfarande ett frågetecken. 

- Givande, positiva och lättsamma föräldrasamtal.

- Härlig springdejt med löparvännerna.

- Ett kort men intensivt eftergympansnack med Marika, vi hinner alltid avhandla mycket på kort tid.

- Ett snabbt "hej-hej-länge-sen-sist" möte i dörren med en god vän. 

- Telefonsamtal från en annan vän.

- + alla andra "möten" med människor; på jobbet, vinkningar från en bil, heja-rop under springturen, hej-hej till de andra kvällsgympadeltagarna. Och för att inte tala om interaktionen på sociala medier. 

Jag känner mig stenrik i kväll.
Det här ska jag komma ihåg nästa gång det känns motigt. 

Påsk 2015

Skärtorsdagen var en helt vanlig arbetsdag, påskpromenad med klassen och påskgodis i lärarrummet var det mest spektakulära.

Klockan 16 hade jag träff vid Sale med mina springande vänner Yvonne och Yvonne, vi sprang dryga 15 kilometer över bron och till Köklotvägen.

På långfredagen bar vi in fönster, vi har en ganska makaber humor när vi lägger oss på det. Med flera begravningar i familjen de senaste åren har vi lärt oss att man kan skoja om det också. Det komiska var att det såg ut som att vi bar en kista när vi bar in fönstren i garaget. Vem sänker och vem släpper repet (vem bär blommorna och vem bär vid huvudändan), vi har rutin på det mesta. Jag tror att det är det som är styrkan i vår familj, vi kan gråta och skratta åt det mesta. På långfredagen skrattade vi nog mest.

Jag sprang och de andra cyklade en behaglig länk före bastun.

På lördagen anslöt Viktoria, Bosse och Jenny till skaran påskfirare, Ove dök upp efter maten han också, lagom till äggjakten. Vi ställde till med grillfest i form av knytkalas. Älska knytkalas.
Efter maten blev det äggjakt, med två lärare i familjen går ingen säker. Jag och Jenny skrev ledtrådar och gömde chokladägg, resten jagade för brinn kära livet.

Maten bestod av grillat kött och majs, potatisgratäng, kryddsmör format som påskharar (Jennys verk) sallader och såser.
Jag har tyvärr bara ett av mina egna bidrag på bild, en påsktårta med vaniljfärskost fyllning och apelsingelé topping.

På söndagen åt vi lunch av rester och besökte gravar. Jag och Jenny avslutade kvällen med en värdefull promenad runt byn.