onsdag 4 februari 2009

Lyrik och syjunta

Klockan 6 var det väckning i mitt rum, jag tappade lusten med mina växter och djur igår så jag hade kommit överens med mig själv om att stiga upp idag på morgonen och läsa. Jag har för mig att jag är mest effektiv på morgonen. Artkännedomstestet började klockan 9.15 och jag har ingen aning om hur det gick, helt hundra kändes det inte men jag hoppas att jag är genom. Igår fick jag glädjas åt att vara godkänd i Kemi/Fysik, det kändes mycket bra.
Efter tenten for jag till stan en sväng och köpte faktiskt "springjackan" som jag suktat efter en längre tid.
Eftermiddagen ägnade jag åt skolarbeten, fick äntligen klart det arbete som tyngt mig mest sen före jul, skönt att ha det gjort.
14.15 började text föreläsningen, vi fick välja en dikt som vi tolkade för att sen inspireras till att skriva en egen treraders dikt. Jag valde en dikt av Bo Carpelan som heter "sommarnatt", dikten som jag skrev heter "höstmorgon"...efter sommar kommer höst och efter natt kommer morgon. Orginaldikten handlar om lugnet en sommarnatt, ljuset och de vita släta lakanen och om att inte veta var man är trots att man är hemma... min dikt ser ut så här.

Sommmarmorgon
Regnat slår mot rutan.
Frukosten dukas, porslinet klirrar, oreda väntar.
Väckarklockor ringer, de vita lakanen skrynklas och jag vet var jag är, hemma.

Efter text föreläsningen fixade jag kort på Nalle Puh, nasse, ior, tiger och heffaklumpen till issniglarna och sen skyndade jag iväg till Viktorias internat där vi plastade in korten. Det gick bra på issniglarna, jag har fått en oanad energi och tycker att barngympa är superkul igen!
Nu ikväll har mamma haft syjunta, jag gjorde ett gästspel, och det var kul att se hur våra förebilder(eller vad man ska kalla dem) har det på sin junta. Vår ligger i viloläge nu på grund av alla resor men nästa vecka ska jag nog höra med Sandra och Monika om vi inte ska ta en kaffeträff på stan.
Imorgon är det väckning klockan halv 6, hej och hå jag tror det är bäst att man går och lägger sig. Jag har en Wallander bok som sällskap, vilket inte är helt fy skam.

Inga kommentarer: