I torsdags var en effektiv dag för mig. Hushållet nådde den absoluta nollpunkten, det vill säga alla kläder blev tvättade och inhängda i skåpen. Ja vi till och med manglade lakanen. All disk diskades och den torra plockades in i skåpen. Jag städade, torkade damm, putsade och fejade precis överallt. Allt var i hemmafrusordning.
På fredagen kunde jag således slappa i soffan hela förmiddagen. Tills jag kom på att jag borde fara in till Skövde och fixa det sista till bröllopet. Det gjorde jag också, 700 kronor fattigare och om inte lyckligare så i alla fall nöjdare. Jag hatar att shoppa på beställning, så det så.
På eftermiddagen var vi på Almnäs gård som hade öppen gård. Där såg vi när de 320 mjölkkossorna togs in från betet och leddes in i mjölkkarusellen. Vi besökte även själva mjölkningen och det bästa av allt, de små kalvarna. Några av kalvarna var födda tidigare på dagen och låg med sina mammor. En kalv var alldeles nyfödd, den blev flaskmatad och hjälptes upp att stå, första försöket slutade med att den stod på huvudet, andra var mycket ostadigt, benen ville som inte riktigt hålla ihop på stackaren. Vi tog även en tur till ysteriet och fick smaka på gårdens egen ost. Den var god men ganska "mustig" kom vi fram till att bäst kunde beskriva den. Ingen "smörgåsost" men den skulle säkert funka mycket bra i ostbrickssammanhang.
På kvällen kom Daniels föräldrar hit, vi åt pizza och kollade på "Två ägg i högklackat". Gästerna lät sig väl smakas av min halloncheesecake, om jag får säga det själv så blev den nog ganska lyckad.
Nu är det söndag och vi sitter framför tv:n och äter frukost. Dagens program är gå på promenad, köpa ett kort till brudparet, fixa oss, gå på bröllop. Det är lite spännande, jag känner nämligen inte en kotte. Jo jag har varit hemma hos brudparet på fika för lite över två år sen men då var det bara brudgummen som var hemma. Några dagar senare träffade vi dom på stan och pratade några ord. Det är allt, men bjuden är jag och roligt ska det förhoppningsvis bli. Säger som pappa sa åt Andreas och Viktoria när Bjarne och Susanne gifte sig och vi var lite för många i bilen. Pappa såg att mammas kusin med man hade parkerat bakom oss vid kyrkan. Han frågade om två av oss får fara med dem till festplatsen, det gick bra. Pappa beodrar iväg Andreas och Viktoria till den bakomvarande bilen, de ser förskräckta ut "men pappa känner vi dom då". Pappa: nä men ni böri väl!
Så får jag också tänka, man börjar väl känna någon.
Nu är Daniel nervös och vill läsa vad jag skrivit, jag hatar nämligen när folk läser samtidigt som jag skriver.
Skön lördag gott folk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar