Min tro
Oj hjälp, vad svårt. Jag önskar att jag visste svaret. Jag tror att jag mer tänker beskriva mitt förhållande till religion och tro. Jag lämnar det där troendet en stund.
Jag gillar att undervisa i religion, det är ett av många favoritämnen. Jag gillar mångsidigheten och att det går att variera en religionslektion i det oändliga. Barn älskar att höra sagor och tänker man på bibelns historier som sagor så kan man använda dem till mycket. Jag är väldigt objektiv i min undervisning och försöker känna in vad just den eleven har för uppfattning och vad han/hon förväntar sig och vill ha ut av undervisningen. När jag var liten ville jag bli präst. Kanske inte på grund av några religiösa värderingar utan mest för att man fick prata i kyrkan då...
Jag kan ärligt säga att jag inte vet vad jag tror på, det är inget som jag ägnat så många tankar åt. Just det här med Gud och Jesus och alla hans bravader. Men, jag tycker att kyrkan och religiösa handlingar är fina traditioner som jag gärna vill bevara. Jag lider inte av att gå till kyrkan men jag känner inte heller något speciellt kall att gå dit. Jag är konfirmerad, för att det hör till, för att det är en del av vår kultur att konfirmera sig. Jag vill gifta mig i kyrkan för att det är en tradition, inte för att det är just i kyrkan och att man ska lova varandra evig trohet inför Gud och vad man nu gör. Föresten så vet jag inte om jag tror på evig trohet längre, åtminstone kommer jag för en lång, lång, lång tid framöver att vara beredd på att bli lurad, sårad och bedragen. Så he så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar