I ljust minne bevarad

I torsdags somnade fammo Elsa Marita Lisa Dorotea in för alltid. Jag är så glad och tacksam över att jag fått ha just henne som min fammo. Hon har alltid funnits där när man velat prata, dricka en kopp kaffe, eller bara skvallra lite. Vi har delat hemligheter och pratat förtroligt, med avslutet "heje behöver du ju int säg åt nain".
Fredagarna har ända sen hon slutade köra bil själv varit handelsdag. Varje fredag tog en av oss med henne till "handlin" och efter inköpen var det obligatoriskt med kaffe och något gott dopp. Man drack nästan alltid kaffe hos fammo, kaffe och bulle hörde liksom ett besök hos henne till. Ibland var man där på en heldag med mat och kaffe i omgångar. Fammo gjorde världens godaste pannkaka och vispgröt, det ska vara många ägg i pannkakssmeten, det har fammo lärt oss. Och vispgröten ska vispas länge i vattenbad, så gjorde hon.
Att fara till stan med fammo var ett äventyr i sig, man varvade alltid Halpa-Halli, Citymarket, torget och Saluhallen. Fammo älskade att shoppa, både åt sig själv och åt andra. Hon var nog den mest generösa människa jag känt tror jag. "E ska nåo va", svarade hon om man försökte ifråga sätta hennes inköp.
På hösten plockade vi ofta lingon tillsammans, en flaska jaffa, några bullar, lingonplockare och några 10 liters hinkar med och mot skogen, och roligt var det.
Hon hade sina principer och kunde vara väldigt envis. Hade hon bestämt sig för något så var det så. Det går inte att räkna alla de gånger man "pärrat" med henne om något, hon höll på sitt tills man överbevisat henne ett antal gånger.
På tal om att räkna så började hon för länge sen, långt före hon själv fyllde 80 räkna allt 80-åringar i byn. Även efter att hon själv passerat 80 sträcket så pratade hon om "alla gamlingar i byn", själv ville hon inte räkna sig till en av dem.
Fåfäng som få var hon, parfym, nagellack, vackra kläder och hempermanent(Gud vad vi har skrattat oss igenom många hempermanenter, men nöjd blev hon varje gång). Vackra blommor och fina gardiner var viktigt för henne. Det skulle se snyggt ut.

Jag hoppas att lördagens jordfästning blir så vacker som hon skulle ha velat ha den, åtminstone lär hon le i sin himmel när hon ser att vi äter bananbakelse på minnesstunden.