Begravningen var ljus, personlig och väldigt fin. Den var dessutom inte så sorglig som jag alltid föreställt mig att fammos begravning skulle vara. Så klart var det fruktansvärt ledsamt men vi syskon + Daniel och Jonny bar kistan och det gjorde att man hade annat att tänka på och fokusera på. Jag tror att fammo skulle varit väldigt stolt om hon sett oss då. Flickorna på en sida och pojkarna på den andra. Som en extra hyllning till vår fina fammo hade vi köpt lila tygrosor som vi hade fastknäppta på kavajerna. Fammo älskade lila och blommor. Vi syskon hade en egen bukett som så klart bestod av lila blommor. Den var väldigt fin och kändes mycket personlig. Jag läste versen som vi hade valt och det var ytterligare en av anledningarna till att jag kunde hålla mig så pass samlad. Det kändes fint och hedersfullt att få bära fammo till sista vilan.
I kyrkan gjorde Ängla och Gabriel att det kändes lättsammare och inte så fruktansvärt sorgligt. Man hörde när de satt och knaprade Marianne-godis, och efter jordfästningen när vi sjöng "Närmare Gud till dig", hörde Ängla tre år att vi sjöng om "änglarna" så hon utbrast högt: Ängla, dom sjöng om Ängla! Bara det fick en att le.
Vädret var halvfint på morgonen men när vi var på väg hem började solen skina och vi njöt av den vackraste höstdagen.
Minnesstunden hade vi här hemma. Vi åt smörgåstårta och bananbakelse, bananbakelse som var fammos älsklingsbakverk. Alla delade med sig av sina minnen av fammo och vi fick en fin minnesstund.
2 kommentarer:
Hej! Åh så fint du skriver och vad fint ni gjorde för er fammo, jag tror säkert hon är nöjd uppe i sin himmel!Kramar från Lena P.S Jenny har rätt om bloggen, tittar in till dej nu och då för att se om du skrivit något, du skriver så bra!:)D.S
Hej Lena! Roligt att du läser:) Och tack för kommentaren. Jag tror också att fammo är väldigt nöjd! Vi syns i morgon:) KRAM
Skicka en kommentar