Själafrid och arbetsnarkomani

Ni ska inte sätta kvällste i halsen nu, men jag vaknade klockan 3 i natt/morse och kunde omöjligt somna om. Det är inte ens okristligt tidigt, det är ju mitt i natten. Grejen var nog tror jag att jag gick och sova klockan 22, och då hade jag sovit på soffan 30 minuter före det. Men det är nog all stress också som håller mig vaken, och alla tankar, dom är värst. Jag önskar lite frid åt själen i lillajul gåva. 

Planen var att jag skulle springa till jobbet, men jag insåg när jag stod färdig klädd och laddad att jag för det första hade båda mina pannlampor i Replot och för det andra att dagen förmodligen skulle komma att bli lång och att springa hem sen lockade inte alltför mycket. Jag kompromissade lite och for iväg på en sex kilometers länk här hemma i stället. Det kändes inte lika bra, men i kväll när jag skulle hem från jobbet kändes det mycket bra. Jag tror att klockan var 18.45 när jag packade ihop mina pinaler och for hem. Jag fick i alla fall klassens adventskalender nästan färdig, endast lite småfix återstår. Bilder ska ni få se i morgon. Min telefon har laddat ur och jag tycker att det är riktigt skönt, ursäkta till alla som försöker få kontakt. Ibland behöver man få vara icke anträffbar, jag känner ett sånt behov nu just. 

Jag skulle jubla åt åtta timmars arbetsdagar och stämpelklocka. Tänk den som fick stämpla ut klockan 16 och faktiskt vara klar med jobbet då. Klar blir man aldrig, man släcker bränder, gör det som är mest akut för stunden och för att dagen ska flyta, så rullar veckorna på just nu. I morgon är det helg IGEN. Jag ska inte klaga, det är bara det att det lätt blir så långa dagar när man är herre över sig själv och lektionsplanerna svävar iväg. Man kunde göra det enkelt för sig också. Men jag är inte lagt åt det hållet, bara ibland.

Nu ska jag ägna en timme åt mitt nya nördiga kvällsnöje, jag ska se två avsnitt av Paradise Hotel, sen ska jag gå ut och gå. 

I morgon ska ni också få se bild på mina julgardiner, i vardagsrummet kom de upp förra helgen, vi kom överens om det på jobbet att det var tillåtet då. 

Syjunta och orkeslöshet

Jag hade syjunta i måndags. Tjejerna bjöds på en förrätt bestående av ruccola sallad, stekta päron med brieost, rostade pinjenötter och balsamico. Till varmrätt serverades köttfärslimpa, potatisgratäng med getost, och rödpestosås. Och efterrätten var en enkel marängglassrulltårta. Marängbotten som fylls med glass och rullas ihop till en rulltårta.

Jag orkar inte blogga så mycket nu. Jag har varken lust eller energi. 

Det är tråkigt att det har blivit så här, men det blir väl bättre snart hoppas jag. Det måste det bli. 

Julfestfix i stressen

Det har varit en minst sagt stressig vecka. Den har gått i arbetets tecken och timmarna som tillbringats i skolan är betydligt fler än de som tillbringats hemma.

I tisdags blev det hastigt och lustigt bestämt att vi ska ha vår "personaljulfest" nu i dag. Jag har inte hunnit tänka så mycket på det, så i dag när jag öppnade kalendern och det stod "Fransmanni med jobbet kl. 20.00" fick jag nästan lite panik. Men, nu sitter jag här. Så gott som färdig, jag har hunnit springa, städa och hämta telefonen från jobbet (slarvmaja). Det slog mig just att jag har cykeln i Replot. Det betyder med andra ord att jag kan cykla hem i kväll/natt.

Nu ska jag lacka naglarna och packa väskan och så är jag klar.

Halvhjärtat

Jag skulle önska att jag kunde säga att jag sitter här och är pigg nu efter en natts god sömn. Den goda sömnen uteblev. Det känns som att jag stirrat upp i taket hela natten, räknat får, förbättrat världen och försökt få kontroll över mitt liv. Ingetdera har jag väl lyckats speciellt bra med. Det låter lite negativt det här nu, det är absolut inte min mening. Jag är inte negativ, bara fruktansvärt matt. 

I går var en riktigt dålig dag på många sätt, eller innehållet i dagen var bra, men jag kände mig usel. Jag kände mig halvhjärtad i allt, det som gjorde extra ont i hjärtat var att på mommos kalas åt jag en tårtbit stående, utan kaffe för att spara tid. Hur ofta går man på kalas för en 90-åring? Och inte ens då har man tid att sitta ner och bara vara. 

Nå, mommo själv slätade över det hela ganska enkelt hon också genom att säga: kan int vi fir na anna i da? Det här med att hon fyllde 90 var nu inget som var värt att fira enligt henne själv. 

Nu har vi firat alla "jämna" födelsedagar i familjen. Det har varit ganska många under det gångna året. 

Nu har jag laddat med gröt och kaffe för att orka med den här dagen. I bästa fall är jag hemma igen klockan 20. 

Jag ska inte klaga, jag är vid god hälsa, jag har ett jobb som jag trivs med, en fantastisk familj och de bästa vänner man kan tänka sig. Ändå kan jag inte sluta grubbla över framtiden, jag har en tydlig bild av vart jag vill, men hur jag ska göra för att komma dit och framför allt, vad gör jag för att komma dit? Det är det jag inte är helt säker på att jag har på klart. 

Fokus

Klockan är 5.55, jag sitter och laddar med gröt, lingonsylt och kaffe.
Jag måste ha något att fokusera på för att orka med allt som händer och alla tankar nu.
Dagens fokus är att springa till jobbet. Hur jag ska lösa eftermiddagen och kvällen sen med samplanering, 90-års kalas och utvecklingssamtal återstår att se.

Släcka en brand

Så där, det var den måndagen (nästan, jag ska bara gå ut och tömma hjärnan lite ännu).

Dagen började med att jag cyklade till jobbet. Det blev nästan lite stressigt då jag kom mig iväg först vid halv åtta.
Jag jobbade kort dag, men lämnade kvar och planera/förbereda/reda upp.

Klockan 16 träffade jag Jenny på gården och vi bestämde att vi plockar upp Viktoria på Björnbären och far hem till mig och äter middag. Klockan 18.30 skulle vi nämligen vara i Replot igen och vid brandstationen gå på en släckningsfortbildning för dagis och skolpersonal.

Jag slängde ihop en köttfärssås med pasta åt mina gäster. Cupcakes till kaffet och det blev en riktig festmåltid.

Nu har vi övat oss på att släcka människor och bränder, både med filt, skumsläckare och vatten.
En nyttig övning som gav många eftertankar. Jag tror bestämt att vi borde träna utrymning med klassen någon dag.

Brändövik tur och retur

I går var Jenny här, vi började med att gå på en promenad, sen drack vi lite vin, åt gott och till slut så tokade vi oss. Vi brukar tro att folk nog inte skulle tycka att vi är riktigt kloka om de såg oss när vi är på toklinjen.
Natten var allt annat än lugn. Mån-spöket lyste in genom fönstret och stormen ställde till med ett fasligt liv. För två som inte har det helt enkelt med sömnen från förr så var det en ganska misslyckad natt.
När vi vaknade kunde vi konstatera att stormen gjort oss inte bara sömnlösa, utan även ström- och vattenlösa. Och så kaffesnål som man är när man inte kan koka kaffe är man ju aldrig.

I dag har jag inte gjort så mycket. Jag har vilat, sovit och bara tagit det lugnt. Jag känner mig väldigt trött. Både fysiskt trött på grund av sömnbrist och psykiskt trött på grund av allt som händer och allt jag grubblar på. Därför blir det kanske inte så tätt med inlägg här heller. Orken och lusten finns inte riktigt, men något försöker jag få postat.

I dag var för övrigt en perfekt dag för långlänk. Jag älskar när jag har tid att förbereda mig för långlänk. Vila, äta och framför allt klä mig ordentligt, att hitta den ultimata kombinationen för dagsform och väder. I dag lyckades jag mycket väl. Allt stämde och jag kunde springa ända till Brändövik, och hem igen så klart.

Diakonissan och begravningsentreprenören

Fredagen kom alltför fort den här veckan också. Jag har massor att göra på jobbet, blir nog säkert en tur till Replot i helgen. I onsdags var jag på jobbet i över 12 timmar, men kände mig inte ens halvfärdig när jag gick hem. Att förbereda vissa lektioner kan ta så fruktansvärt mycket tid.

I går var det en riktigt bra dag. Jag cyklade till jobbet, träffade Jenny vid halv fem när det var dags att cykla hem. Vi bestämde att vi skulle fara till stan och sen hem till mig för övernattning (cykeln fick övernatta i Replot). Medan Jenny hade träff med sin vän Annika fördrev jag tiden på stan. Det var roligt att gå i butiker, mindre roligt att ha köpstopp. Vi for hem till mig och kom oss till slut iväg på en liten promenad. Livet på landet är inte alltid så problemfritt, mitt under promenaden slocknade vägbelysningen och vi nappade tag i varandra för att gå i armkrok hem. Jag är märklig på det viset att när jag är ensam är jag inte det minsta (mörk)rädd, men när jag är med någon(speciellt Jenny) sätts den livliga fantasin igång och alla världens otäckheter är ute efter oss.
Vi vaknade tidigt i dag och hade gott om tid för frukost, påklädning och fix. Jag vet inte hur det är med er, men på fredagar vill åtminstone jag vara lite extra fin.
När vi skrudat oss klart synade Jenny sig från topp till tå och konstaterade lite missmodigt att "ja sir ut som en diakonisso i heje". När hon såg min klänning sken hon upp och utbrast "å du sir ut som en begravningsentreprenör, så vi passar ju bra ilag." Så att sådana kläder väljer vi när vi ska piffa oss.

Dagens dilemman och gårdagens synder

Dagens första dilemma. Jag är farligt nära att klippa pannluggen nu. Jag har sparat så att den börjar bli hyfsat lång. Den kan nu leva sitt eget liv och följa med resten av håret utan spännen. Det är alltid då jag blir som mest sugen på att klippa lugg. Förbanne, jag ska inte. För jag ångrar alltid mig efteråt.
Jag har googlat luggar nu en god stund och suck, inget blir bättre av det. Det får mig inte att inte vilja klippa lugg om vi säger som så.

Dagens andra dilemma är vårt fruktansvärt slöa internet. Jag blir tokig, vissa dagar funkar det inte alls, och faktum är att det är nästan bättre. Då slipper man irritera sig så fruktansvärt på att det inte funkar.

Dagens tredje dilemma är min tristess. Det är fullfullfull fart på jobbet. Jag jobbar och jobbar och tycker att det ändå alltid finns massor att göra. Men jag skulle vilja ha någon form av guldkant, förnyelse, en veckoslutsresa till Stockholm skulle inte vara så dumt, eller kanske man bara ska köpa nytt diskmedel eller byta gardiner i något rum, det blir ju en förnyelse.

Gårdagens synd, jag var ute och sprang i går, precis när jag skulle svänga ut på stora vägen kom en annan springare, han hann före mig (ska vi vara petnoga så lät jag honom hinna före) och fick mig hack i häl. Jag skulle ha blivit vansinnig om jag var i hans situation. Jag hatar när någon springer bakom mig, jag avskyr att vara jagad. Jag hängde på honom till Vallan, då tyckte jag så synd om honom så jag vek av och sprang mot "Åddin" i stället för att fortsätta mot Replot som var den ursprungliga planen. Stackars karl, jag kände mig ond.

Dagens virrvarr

Jag hann cykla halvvägs hem från jobbet när jag märkte att jag hade glömt vantarna. Händerna var illröda och fingrarna hade tappat känseln. Jag förstår inte att jag inte märkte det tidigare. Jag löste problemet genom att ta av mig "stickasockorna" jag hade på fötterna och använda dem som vantar.

Gjort i dag

Jag är verkligen urusel på att pyssla. Viktoria och jag hade köpt farsdagspresent tillsammans i år. Eftersom Viktoria handlat så visste jag inte om det ingick kort i presenten också. Lagom till frukosten pysslade jag därför ihop ett kort, det var meningen att det skulle ha stått "till pappa", men mina pysselnerver var på upphällningen redan efter till, så jag valde den kortare versionen. 

Nej, alla lärare gillar inte att "klippa och klistra". 

Jag knäppte en bild på mitt kort, skickade den via WhatsApp till Viktoria med en tillhörande fråga har du pyssla eget eller vill du va me på mitt? Svaret sidu va fint kort avgjorde allt, Viktoria fick äran att vara med på mästerverket. Då tiden blev lång i väntan på firandet så bakade jag några kokosbollar också.

Pappa ringde tidigt i morse och frågade om jag skulle med till begravningsplan. Jag, mamma, pappa och Jenny var där redan klockan 10. Vi förundrades först lite över att vi var ensamma där, men snabbt konstaterade vi att folk lägger knappast iväg till begravningsplan det första de gör på söndagsmorgonen. 

I går var jag till svampskogs. Tre stekpannor trattkantareller hittade jag. 

Hur har det gått med "leva billigt" projektet då?
Bensin 20€
Mat 9.20€

Bara för att ni inte ska tro att jag har det helt uselt ställt så visar jag lördagens lunch och söndagens frukost.



























Nu ska jag göra ingenting resten av den här kvällen. Jag är egentligen jättetrött, men man kan ju inte sova redan.

Syjunta i Singsby

Det var ju syjunta i veckan. Monika var värdinna och vi kände oss som att vi gick på restaurang. Vi bjöds på skaldjurspaella och vaniljpannacotta med hjortronsylt. 

Dan före dan före farsdag...

04.50 Typiskt, det blev inte så lång natt i natt, men jag är van. 

05.30 Äta gröt, dricka kaffe, läsa tre dagars Vasablad.

06.55 På jobbet, först i dag igen. 

07.00 Dricker en kopp te, skriver veckans "veckan som gått", konstruerar finskaförhör, löser världsproblem med annan "tidigt på jobbet" kollega, gör en provmodell på inslagspapper till farsdagspresenterna (handtryck med fingerfärg på spännpapper), möblerar om i klassen (jag har ägnat tre nätters sömnlöshet åt att tänka ut ny sittordning, det gäller att vara effektiv), städar klassen.

08.15 Står och ser glad och inspirerande ut när jag släpper in eleverna till första lektionen. Förhör inre och yttre lokalkasus skriftligt, tittar klart på filmen Myrsky, en riktigt bra finsk familjefilm. 

09.05 Dricker kaffe sittande i 6 minuter! äter en pizzabit som vår praktikant bakat, rättar diktamen och skriver kommentarer i "lärarrutan" i "veckan som gått".

09.15 Finska. Kenen kynä tämä on? Kenellä on kynä?...

10.00 Kaffe igen, den här gången på stående fot, minns inte ens vad jag gjorde samtidigt.

10.15 Pling-plång, dagens tredje lektion, första med den egna klassen. Roligt att se elevernas reaktioner på det "nya" klassrummet. Jag har flyttat om lite så att vi äntligen fått en ordentlig "samling", det behövs speciellt nu när vi går mot tända ljus och ha det mysigt tider. Vi satte genast igång med att trycka omslagspapper. Det var inte så kaotiskt som jag tänkt mig, faktiskt så var det en riktigt harmonisk lektion. En del fortsatte med farsdagspresenten och andra la ner hela sin själ i omslagspappret. 

11.00 Rastvakt, frös nästan fingrarna av mig då jag glömt mina vantar i dag. 

11.15 Farsdagspresenttillverkningen fortsatte, känslan av tomteverkstad.

11.55 Lunch, mos- och köttfärslåda och sallad.

12.10 Smyger iväg från matsalen för att hinna skriva klart "veckan som gått". 

12.15 Kaffe och kaka (lyx med praktikant i huset), fredagsstädar skrivbordet. 

12.30 Sista lektionen, fullt ös för att hinna med diktamen för några elever, presentera veckouppgifterna, reflektera över veckan som gått (limma in, skiva bäst i veckan och skriva nästa veckas mål) , paketera presenter, dela ut paljetter för god ordning i pulpeten och slutligen skaka hand och önska varandra en trevlig helg. 

13.15 Pustar ut, drar några andetag, tänker att jag får återkomma till nästa veckas planering under helgen, packar ihop mina pinaler och far till gymmet. 

15.30 Gymmat och duschat, köper sminkborttagning och "fönstershoppar" lite, döden för en som har shopstop. 

16. 15 Far via jobbet för att se om Jenny är kvar, men det var hon inte. 

16.30 Kommer hem, städar, tvättar och tänder ljus. Det är helg. 

Inte springa inomhus

Klockan 6.45 var jag på jobbet i morse. Klockan 21.45 kom jag hem i kväll. Ni förstår, det har varit en lång dag. Det finns hur mycket som helst att göra på jobbet. Man måste bara börja och sluta i tid. För klar blir man tydligen aldrig. Det känns ofta som att jag alltid ligger ett eller tretton steg efter, hur mycket jag än försöker. Det gäller inte bara jobbet; det gäller hemmet, bilen, träning, det sociala livet, allt. Jag hinner inte med.
Jag skriver listor och jag skriver lappar, allt för att inte glömma bort att komma ihåg. Ändå har jag en känsla av att jag hela tiden glömmer något eller någon. Men, jag gör mitt bästa, jag vet var min ribba är och det är huvudsaken för mig.

I går tog jag i alla fall bort ett gammalt nagellack från naglarna. Jag tänkte lacka nytt, men resonerade som så att jag vet inte när jag kommer mig för att "fixa med naglarna" nästa gång, så jag lät bli.

I fall ni undrar så kan jag ju meddela att jag har haft byxor på mig i dag, det där långkalsongmodet var inte så långvarigt.

I ett skede av dagen skrattade jag för mig själv och tänkte tanken att det här kan ju bara inte vara hälsosamt, det var när jag småsprang (ni förstår, bara småsprang, man får inte springa inomhus (hör jag mig själv säga x-antal gånger per dag)) till omklädningsrummet med en kaffekopp (klockan var långt efter 12 och jag hade inte druckit min första kaffekopp ännu så det var akut) i ena handen, dagens gympaprogram i den andra, gympakläderna i famnen och vetskapen om att jag var tvungen att välja mellan toalettbesök eller dricka upp allt kaffe. Jag valde att svepa det sista kaffet (som tur var hade det hunnit kallna) och kunde öppna dörren till de förväntansfulla eleverna exakt när klockan ringde in.

Jag hann springa en dryg timme i eftermiddag också. En av favoriterna, "Grönvikrundan" som jag kallar den. Det är något speciellt med att plåga sig över bron, gärna med en ordentlig motvind.


Nu ska jag bara reda upp den värsta oredan här och vänta på att tvättmaskinen ska tvätta färdigt, sen ska jag sova. Jag hoppas att det blir en bra natt i natt. Jag är trött på att ligga vaken och grubbla halva nätterna.
Allt jag vill ha är lite lugn och ro för själen, att det ska vara så svårt.

Vilken dag

Mitt bilfria liv fortsatte i morse. Eftersom det är onsdag och jag hade sovmorgon kom jag till skolan först 8.30. Stor skillnad att få cykla i ljuset.
I går lämnade jag kvar lite kläder i skåpet på jobbet. Jag trodde att jag lämnat strumpbyxor, men tydligen inte. Förstå vilken panikkänsla när jag upptäcker att jag inte har några strumpbyxor med mig och mitt klädesplagg för dagen är kjol.

Jag hade två alternativ:
1. halvvåta långkalsonger
2. knälånga gympabyxor

Det fanns ett tredje alternativ också, Närköp (finns det ens strumpbyxor där?) Men jag hann aldrig mer än tänka tanken före jag insåg att jag måste prioritera lektionsförberedelser.

Jag valde alternativ 1, men usch vilken dålig känsla jag har gått runt med. Jag har känt mig så sunkig. Kjol och långkalsonger är inte den snyggaste kombinationen man kan tänka sig.

Man kan sammanfatta dagen med att jag har längtat hem, väldigt mycket. Dessutom hade vi både elevvårdsmöte OCH samplanering i dag.

Myskväll

Jag kom mig aldrig iväg på länk i går. Soffan var för bekväm.

I dag vaknade jag tidigt, det är tydligen omöjligt att sova nu för tiden. Jag hann äta leverpastejsmörgåsar, kokt ägg och yoghurt före jag cyklade iväg till jobbet. Det gick bra att cykla till jobbet. Hem var det inte lika roligt. Det ösregnade, på riktigt, regnet vräkte ner. Som tur var visste jag att jag hade besök av Viktoria att vänta när jag kom hem. Vi hann dricka både kaffe och äta makaronilåda.
I dag tog jag mig i kragen och for på en mils runda. Det var det tyngsta på länge. Det var andning som inte alls funkade, ibland kändes det som att jag inte fick luft. Jag fick stanna och andas flera gånger. Det brukar inte behövas på en 10 kilometers länk i vanliga fall. Jag är ganska stressad både fysiskt och psykiskt för tillfället och det ger ibland detta symtom.
Jag ska inte klaga. Jag kom ju varvet runt.
Efter länk och dusch tände jag ljus och kröp upp i soffan med te, rågbröd och en film. Jag har sovmorgon på onsdagar och försöker inbilla mig att det är mysigt. Tanken är i alla fall mysig. Så värst mycket sovmorgon blir det ju aldrig.

Dagens saldo 0 guldmynt.

Om att motivera sig själv

Jag sitter i soffan och försöker peppa mig själv att fara och springa. Det går inte särdeles bra. Jag vet att om jag sitter 20 minuter till så kommer jag att tycka att det blir för sent. En del av mig väntar på det, en annan del kommer att bli fruktansvärt besviken om jag låter det hända. Motivationen går inte alltid ihop med viljan. Jag vill fara, men kommer mig inte för.

Det är mycket som inte går ihop i min hjärna just nu, och det är så himla tröttsamt. 

Jag blir matt av allt tänkande. 

Jag är trött på att vakna varje natt av att tankarna snurrar i en enda röra. 

Det jag önskar mest av allt är ro i själen och en natts sammanhängande sömn. Jag tycker faktiskt att jag förtjänar det. Men det är svårt att göra något åt att man är en grubblare. 

Det jag önskar nästmest är fler timmar, jag hinner inte med. 

När jag ändå är inne på önskningar; så vill jag ha fint väder i morgon, jag ska cykla till jobbet. 

Jag har ett litet "projekt" på gång. Jag ska bli ekonomisk har jag tänkt. Jag mår illa av hur jag ibland strör pengar runt mig. Slösar pengar på helt obetydliga saker. För mig är det allt eller inget, jag kan inte skära ner lite på mina utgifter, det är dömt att misslyckas. Från i fredags till nästa fredag har jag en budget på 10 euro för mat och 20 euro för bensin. Jag klarar mig fint, hittills har jag slösat 0 euro på mat och 0 euro på bensin. Jag kommer att fortsätta med de här fånigheterna resten av den här månaden. Det är så klart ingen hållbar lösning, men jag tror och hoppas att jag kommer att börja tänka mera på vilka inköp som faktiskt är nödvändiga och vilka jag klarar mig utan. 

1.11 0€

2.11 0€

3.11 0€

4.11 0€

Ett tillägg, jag har inte kunnat ha smink i dag. Mitt "sminkborttagningsmedel" är slut och köper jag nytt så har jag kanske inte råd med ett kaffepaket till helgen.
Men hur fånig är du? frågar ni säkert.
Jag trivs faktiskt ganska bra med att utmana mig själv, svarar jag.

Men, i morgon kanske jag kan sminka mig, jag hittade nämligen två provförpackningar sminkborttagning från Dermoshop i en låda i kväll. Hurra. 

Stillhet

Det har varit tyst här i helgen. Jag har mest vilat och tagit det lugnt. Jag märker när det blir helg att jag är väldigt trött.
Jag har faktiskt inte varit utanför byn på hela helgen. Sprungit och promenerat har jag däremot gjort desto mera. Både i skogen och på vägarna. Skogspromenaden gav till och med några liter svamp med hem.

I dag har vi ätit hos mamma och pappa, lyxigt.

Nu ska jag tända ljus och njuta av det som är kvar av den här helgen. Hösten är min bästa årstid, kanske för ljusens skull.