Jag skulle önska att jag kunde säga att jag sitter här och är pigg nu efter en natts god sömn. Den goda sömnen uteblev. Det känns som att jag stirrat upp i taket hela natten, räknat får, förbättrat världen och försökt få kontroll över mitt liv. Ingetdera har jag väl lyckats speciellt bra med. Det låter lite negativt det här nu, det är absolut inte min mening. Jag är inte negativ, bara fruktansvärt matt.
I går var en riktigt dålig dag på många sätt, eller innehållet i dagen var bra, men jag kände mig usel. Jag kände mig halvhjärtad i allt, det som gjorde extra ont i hjärtat var att på mommos kalas åt jag en tårtbit stående, utan kaffe för att spara tid. Hur ofta går man på kalas för en 90-åring? Och inte ens då har man tid att sitta ner och bara vara.
Nå, mommo själv slätade över det hela ganska enkelt hon också genom att säga: kan int vi fir na anna i da? Det här med att hon fyllde 90 var nu inget som var värt att fira enligt henne själv.
Nu har vi firat alla "jämna" födelsedagar i familjen. Det har varit ganska många under det gångna året.
Nu har jag laddat med gröt och kaffe för att orka med den här dagen. I bästa fall är jag hemma igen klockan 20.
Jag ska inte klaga, jag är vid god hälsa, jag har ett jobb som jag trivs med, en fantastisk familj och de bästa vänner man kan tänka sig. Ändå kan jag inte sluta grubbla över framtiden, jag har en tydlig bild av vart jag vill, men hur jag ska göra för att komma dit och framför allt, vad gör jag för att komma dit? Det är det jag inte är helt säker på att jag har på klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar