Jag orkade inte blogga i går, det blev en lång dag som avslutades med en lite längre länk. När jag hade en kilometer hem så halkade jag på en osynlig isfläck, föll och landade med knä rakt i asfalten. Det gjorde så fruktansvärt ont. Tårarna kom och mitt i allt störtgrät jag, både över det onda i mitt knä och över alla andra sorger i världen. I en hel kilometer gick jag och snyftade. Tack och lov så var det ganska sent och jag mötte ingen annan på vägen. När jag kom hem gjorde det onda fortfarande ont, men har jag bestämt att jag ska springa 16 km så räknas det inte om man springer 15 och går 1. Jag var alltså tvungen att springa 500 m åt ett håll för att vända om och kunna notera 16,04 km på Sportstracker. Fåntratt säger jag till mig själv med jämna mellanrum, men vad hjälper det?
När jag kom hem var jag så frusen, jag duschade men blev inte tillräckligt varm av det. Jag låg i flera timmar och försökte få upp värmen under täcket. Alternativen att stiga upp och antingen klä på mig mera kläder eller hämta en filt som hänger på en stege i andra änden av rummet kändes uteslutna, det skulle innebära att jag måste utsätta mig för kylan i rummet. Till slut tog jag mod till mig och drog det andra täcket i sängen över mig. Då fick jag upp värmen och kunde somna.
Jag vakande i dag till en fin morgon. Den ursprungliga planen var att jag skulle springa till jobbet. Jag hade förberett i går med att lämna allt jag behövde på jobbet. Det onda i mitt knä gjorde sig påmint och jag bestämde mig för att kompromissa lite, jag cyklade. Det var hur fint som helst klockan 6.45 i morse, solen sken och vägarna var bara. Lite kallt var det, men det gick bra. När jag 13 timmar senare efter avslutad jobbdag skulle cykla hem var det inte lika härligt. Snöyra och motvind. Men jag hölls på vägen.
Nu är jag i alla fall hemma. Det blev en lång dag IGEN. Den fjärde i ordningen den här veckan.
I morgon ska jag gå hem klockan 14.00 har jag bestämt. I morgon ska jag också springa långt och på kvällen ska vi gå på lärarföreningens fest. I fjol var det en jättelyckad tillställning. Jag hoppas att det bli roligt i år också. Jag håller som bäst på att i tankarna lösa transportfrågan. Det är bekvämt med egen bil, men jag hade bilen sist vi var ute med jobbet och jag hade faktiskt tänkt att inte ta bilen nu. Alternativet taxi är uteslutet. Jag är för snål för det. Jag har några gånger åkt sträckan Vasa-Södra Vallgrund och det svider att punga ut med över 70 guldpengar för det. Min bästa plan hittills är att cykla hem från Replot. Låt det bara inte komma för mycket snö i natt.
Nu ska jag vänta ut tvättmaskinen och sen ska jag sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar