Jag sprang till Brändövik i går, dit gick det bra, men skulle någon ha sett mig på hemvägen hade nog denna någon idiotförklarat mig. Jag hade flugor, bromsar och GETINGAR runt mig. Jag viftade, skrek, grät och hade panik mellan varven. Lämna mig ifred era jävlar. Men nu får ni ge er. SLUUUTA. Så lät det i över 10 km. Jag övervägde till och med att ringa och be någon komma och hämta mig, men det är ju över min döda kropp, så jag sket i det.
I dag regnar det. Jag har inte klurat ut dagens träning ännu, men det lutar mot att springa i regnet. Inte mig emot egentligen, men jag föredrar solsken.
Jag har bulladag i morgon så jag ska baka. Det här ska det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar