När "vad var det jag sa" passar ganska bra...

Jag visste att harmonin och balansen i livet jag kände inte skulle hålla i sig så länge. Jag visste att det gällde att ta vara på tiden, njuta medan det varade. Och det gjorde jag verkligen.

Utterleden 12.6

I fredags var det tidig väckning, klockan 6 steg jag upp och laddade med både gröt och smörgås. Packade maten i form av gel, mysslistänger, bananer, vatten och annat smått och gott (smörgåsarna glömde jag i kylskåpet).
 Sen satte jag mig i bilen och körde till Munsala, där plockade jag upp Yvonne S-E, vi fortsatte till Polaris där Yvonne W väntade på oss, med Yvonne som guide tog vi oss till målet för dagen, vid mål lämnade vi Yvonnes bil och fortsatte till starten med min bil. Cirka 9.40 startade vi iväg. Lostenen var första hållplatsen. Yvonne S-E, som gifte sig förra helgen hade lite skämtsamt sagt åt bekanta som frågat vart bröllopsresan skulle gå "nå ja ska ti Purmo å spring Utterleden". Så det skojade vi om under dagen.

Första 10 kilometrarna var kanske de vackraste, men som Yvonne S-E konstaterade, så där såg det ju ut när vi sprang i Vallgrund också. Och ja, terrängen var mycket lik den vid Fortet.
Annars imponerade inte leden supermycket på oss. Det var den vanliga granskogen, åkrar, kalhyggen, grusvägar och skogsvägar som vi är vana vid. Jag hade trott att det skulle vara lite bättre röjt och lite bredare stigar så jag hade optimistiskt nog tagit kortbyxor på mig. Det visade sig senare vara ett osmart drag när vi sprang genom ett hav av brännässlor. Men vädret var vackert, solen sken och någon risk för att pauserna skulle bli för långa fanns inte, det skötte myggen om. På ett ställe skulle vi ta en fem minuters sittpaus i en lava, det var dessutom under den pausen vi skulle äta våra smörgåsar. Vi pausade sittande i 3 minuter, sen kom myggorna och vi åt smörgåsarna i farten.
Nu slog det mig att jag borde ha fotat vår första matpaus, då vi åt banan sittande i mitt i en korsning på en nygrusad väg mitt in i skogen. Det var också då vi blev varse att det fanns mygg.

En del spångar fanns det, men kanske inte så mycket som jag trott. Men naturen som spångarna gick över var förstås vacker.

Vid Sexsjön tog vi in på campingen i cirka 15 minuter, vi fyllde på med vatten och vilade benen på en bänk. Jag konstaterade att husvagnslivet nog inte skulle vara något för mig. Vi var alla tre överens om att det säkert är svårt att komma till en camping första gången, det verkar vara mycket att tänka på. Jag menar bara, förstå skammen när man äntligen lyckats parkera sin husvagn (om man nu ens kommer så långt) och märker att "shit, vi har ju int me na blommor". Det verkade nämligen vara kutym att ha ett eller flera blomland runt husvagnen, observera rabatter, vi snackar inte ens krukor här.
Vi funderade en halvminut på huruvida vi skulle ställa upp med en show, YW sjungandes "man ska ha husvagn" och vi andra två dansande passlig dans till. Men vi sprang vidare.

Vi tog oss i mål, det var jobbigt, men helt överkomligt. Som vi tidigare konstaterat, man klarar allt bara man vill.

Pyjamasparty i Köklot

Förra fredagen var vi ju då på pyjamasparty hos Eila i Köklot. Vi åt gott, drack gott, skrattade massor, spelade "Vem vill bli miljonär" och hade en supertrevlig kväll. Pyjamaspartyt modifierades till ledig klädsel, jag valde en blå-vit tunika från H&M. 

Och vips så var det fredag...

Här sitter jag med nylackade naglar, det finns med andra ord inte så mycket att göra, så då kan man passa på att blogga. Det är sommarlov, men fullt upp för det. Fullt upp med roligheter.

I onsdags hälsade jag på Vilgot och Monica, och på kvällen länkade jag med mina brudar och avslutade dagen med ett härligt gympapass på sportplan i Replot. Trots att jag mellan varven svär i Emmi (har en träningsvärk från hell) så är det ändå ganska skönt att vara lite limin.

I torsdags promenixade jag med Viktoria från förmiddagen, besteg berg och sprang lite backar och sånt normalt, mot eftermiddagen blev jag lat och latade mig så mycket jag orkade. För att sen mot kvällen piggna till och fara på Nice Run. En trevlig kväll med trevligt gäng, Emmi och jag sprang tillsammans, längesen jag sprungit Nice Run med någon, så det var trevligt.

I morse var det tidig väckning. Länk med Yvonne i Norra Vallgrunds utkanter, Norra Vallgrund runt och lite på 20 km fick vi ihop. Det vår förfärliga träningsvärk till trots.

Orsaken till mina nylackade naglar heter tjejkväll hos Eila, har på känn att det kommer att bli en superkväll.

Om resten av sommarlovet tänker fortsätta leverera så här bra så vet jag inte vad, knappt så man vågar andas med risk för att det skiter sig, men då gör det det då. Med så mycket gott jag fått den här veckan så kan jag ta en uppförsbacke också. Så det så.

När det börjar snurra...

Tankarna skenade iväg här i kväll, det gamla vanliga började mala på, bästa botemedlet är några poddar i öronen och skogen som mål. Nu efter att jag har promenerat en timme så känns det ganska bra igen.

Annars så har det varit en bra dag. Jag och Viktoria har varit på shopping i Seinäjoki hela dagen, många skratt och stor ruljans på pengarna är ledorden för dagen.

Sommarlovsbloggen

Det var inte meningen att lämna er så här länge, jag har rustat för sommarlov förstår ni. 

Hela sista veckan gick som vanligt i vitsordsfunderingarnas, betygsskrivandets och stipendiemotiveringarnas tecken, däremellan uvärderades planer också. 

I torsdags firade vi vår Bengt som går i pension i sommar, överraskningsfest på Berny's med 51 personer, sånger, mat, frågesport, pilkastning (där jag knep en andra plats, v-tecken) och många skratt. Vi skrattade så tårarna rann många gånger. 

I fredags sprang jag med Yvonne S., vi sprang en Replotrunda och fick ihop lite på 15 km, godkänd fredagslänk. Monika skickade ett "miss you" meddelande på Viber och snabbt bestämde vi att vi måste ses, cider på Strampen kändes som en perfekt tjuvstart på sommarlovet. 

Sommarlovet förklarade vi inlett 11.15 tiden. Då hade vi varit i kyrkan, delat ut betyg och stipendier, avtackat sexorna och sjungit Idas sommarvisa. Personalkaffe med prinsesstårta inledde sommarlovet. 

I dag är jag tacksam för det regniga vädret, eller mitt hem tackar. Jag fick till en riktig storstädning, en oerhört välbehövlig sådan. Jag har lasagne i ugnen och senare väntar länk med Jenny. 

I morgon far jag och Viktoria på shopping till Seinäjoki.

På onsdagen ska jag till Vilgot och Monica och på kvällen springa med Yvonne&Yvonne och ännu till sist på Folkhälsans sportplansgympa. 

På torsdagen är det Nice run och på fredagen party hos Eila, det är full rulle, tur att man är ledig. Jag tycker om att vara ledig, men det känns inte alls betungande med allt program, det är ju nämligen bara roligt program. 

Jag borde inte säga det högt, för då brukar det skita sig, men livet känns ganska behagligt nu. Det var det längesen det gjorde. Jag hoppas verkligen att mitt goda flyt håller i sig, det tycker jag sannerligen att jag är värd. Nu ska det minsann bli bra.