I fredags var det tidig väckning, klockan 6 steg jag upp och laddade med både gröt och smörgås. Packade maten i form av gel, mysslistänger, bananer, vatten och annat smått och gott (smörgåsarna glömde jag i kylskåpet).
Sen satte jag mig i bilen och körde till Munsala, där plockade jag upp Yvonne S-E, vi fortsatte till Polaris där Yvonne W väntade på oss, med Yvonne som guide tog vi oss till målet för dagen, vid mål lämnade vi Yvonnes bil och fortsatte till starten med min bil. Cirka 9.40 startade vi iväg. Lostenen var första hållplatsen. Yvonne S-E, som gifte sig förra helgen hade lite skämtsamt sagt åt bekanta som frågat vart bröllopsresan skulle gå "nå ja ska ti Purmo å spring Utterleden". Så det skojade vi om under dagen.
Första 10 kilometrarna var kanske de vackraste, men som Yvonne S-E konstaterade, så där såg det ju ut när vi sprang i Vallgrund också. Och ja, terrängen var mycket lik den vid Fortet.
Annars imponerade inte leden supermycket på oss. Det var den vanliga granskogen, åkrar, kalhyggen, grusvägar och skogsvägar som vi är vana vid. Jag hade trott att det skulle vara lite bättre röjt och lite bredare stigar så jag hade optimistiskt nog tagit kortbyxor på mig. Det visade sig senare vara ett osmart drag när vi sprang genom ett hav av brännässlor. Men vädret var vackert, solen sken och någon risk för att pauserna skulle bli för långa fanns inte, det skötte myggen om. På ett ställe skulle vi ta en fem minuters sittpaus i en lava, det var dessutom under den pausen vi skulle äta våra smörgåsar. Vi pausade sittande i 3 minuter, sen kom myggorna och vi åt smörgåsarna i farten.
Nu slog det mig att jag borde ha fotat vår första matpaus, då vi åt banan sittande i mitt i en korsning på en nygrusad väg mitt in i skogen. Det var också då vi blev varse att det fanns mygg.
En del spångar fanns det, men kanske inte så mycket som jag trott. Men naturen som spångarna gick över var förstås vacker.
Vid Sexsjön tog vi in på campingen i cirka 15 minuter, vi fyllde på med vatten och vilade benen på en bänk. Jag konstaterade att husvagnslivet nog inte skulle vara något för mig. Vi var alla tre överens om att det säkert är svårt att komma till en camping första gången, det verkar vara mycket att tänka på. Jag menar bara, förstå skammen när man äntligen lyckats parkera sin husvagn (om man nu ens kommer så långt) och märker att "shit, vi har ju int me na blommor". Det verkade nämligen vara kutym att ha ett eller flera blomland runt husvagnen, observera rabatter, vi snackar inte ens krukor här.
Vi funderade en halvminut på huruvida vi skulle ställa upp med en show, YW sjungandes "man ska ha husvagn" och vi andra två dansande passlig dans till. Men vi sprang vidare.
Vi tog oss i mål, det var jobbigt, men helt överkomligt. Som vi tidigare konstaterat, man klarar allt bara man vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar