Jag borde packa men kommer mig bara inte för. Jag är trött på att packa, men kan snart titulera mig expert på området. När jag packade inför min senaste resa märkte jag att jag plötsligt övergått från en "jag-tar-med-mig-så-mycket-som-möjligt-för-det-kan-vara-bra-att-ha" packare till en "jag-packar-endast-det-jag-tror-jag kommer-att-behöva" packare. Det kallar jag avancemang!
Läste att Åke Lindman har dött, han regisserade en av mina favoritfilmer nämligen "framom främsta linjen" (kan tyckas att jag har taskig filmsmak men jag gillar den, har nog utan att överdriva sett den 20 gånger varav 2 på bio)
Detta leder mig osökt in på när jag såg filmen på bio för andra gången.
Vi var ett sällskap på fyra personer, den av oss med ofärskaste biovana gick och köpte biljetter. Han sa till tanten i luckan att han ville köpa fyra biljetter.
Tanten: framom främsta linjen?
Den ovane: jaa, ja veit int ja vann di brukar siti nuförtidin... *ridå*
Idag framförde vi vår dramapjäs som vi "övat" in. Eller de andra hade övat, vi övade inget, vi improviserade... bra gick det och vi får vara mycket stolta och nöjda över vår prestation.
Nu ska jag skärpa mig, blogginläggen ska hagla, jag ska göra klart alla inlämningsarbeten, analyser, processdagböcker och skit som tynger mitt samvete.
Jag ska rent av bli en bättre människa, kanske redan imorgon.
Nu väntar jag på semestersvenskar och efter det är det packstart.
Tror att jag ska smaka lite på min rabarberlikör som jag inhandlade i den skattefria butiken... tjohoo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar