söndag 4 oktober 2009

Blä

Jag har varken haft ork eller lust att blogga på några dagar nu. Bilen visade sig bli närmare 2000€ att reparera... det är pengar jag inte har eller ens är beredd att satsa i en bil från -96. Det är fruktansvärt tråkigt, det som stör mest är väl att jag hann köra med den en vecka efter 600€ reparationen. Grrrrr, så jävla arg som jag har varit. Min födelsedag i onsdags hade jag inte den minsta lust att fira, kändes som att det inte fanns något att fira. Men jag kämpade mig igenom kvällen med god min. Man vill ju inte vara otacksam mot de som uppvaktar en heller. Dessutom var det ju också Andreas födelsedag, man vill ju inte förstöra någon annans födelsedag med flit.

Att det aldrig ska få vara bra, att man aldrig ska få vara glad och lycklig. Det är hela tiden någonting som SKITER sig. Jag har varit på bra humör hela hösten, sen jag kom från Sverige. Jag har sett framemot en höst fylld med studier, träning och umgänge med familj och vänner. Detta trots att jag och Daniel inte kommer att träffas på 14 veckor. Nu känns det helt annorlunda. Man kommer inte sig så långt utan bil, man är beroende av andra hela tiden. Jag är fortfarande ledsen och besviken och har inte den minsta lust att köpa en ny bil. Jag bryr mig helt enkelt inte längre. Om jag inte skulle vara så förbaskat beroende av bilen så skulle jag inte köpa någon ny.
Jag saknar Daniel extra mycket nu just. Det är när något tråkigt händer som man märker hur ensam man är. Man saknar någon att dela bekymren med, någon som är fysiskt NÄRVARANDE. För den delen så är det tråkigt att vara ensam när det händer något bra också. Man vill ha någon att dela livet med. Det känns inte som att jag och Daniel lever samma liv. Visst pratar vi varje dag och delar med oss av vad som händer, men det är ändå inte "vårt liv"... Det tycker jag är fruktansvärt tråkigt. Hur länge orkar man ha det på det viset? När ger man upp?

Inga kommentarer: