Södra Vallgrund- Åbo- Stadsgårdskajen- Svinninge- Södermalm- Stadsgårdskajen- Åbo- Södra Vallgrund

Mamma och pappa planerade redan i början av året att resa iväg till Stockis över sportlovet. Jag hade inte tänkt följa med men när Andreas hakade på så tänkte jag "varför inte". Till slut fick vi även Viktoria med på resan.

På fredagen var det skidtävlingar i Björkö med jobbet. Jag hade tack och lov "innetjänst" ty vinden var inte att leka med den här sista arbetsdagen före sportlovet.

Jag och mamma skyndade iväg hem och möttes av ett dukat bord. Andreas och Viktoria hade förberett köttfärslimpa som vi skulle äta innan avfärd. Pappa kom hem från jobbet och vi packade bilen. Tack Gud och Andreas som kom på att vi skulle köpa takbox, annars vet jag inte hur det skulle ha gått. Vi packade in oss i bilarna och körde iväg. Första stoppet var hos Andreas kollega i Malax, dit vi skulle leverera ett stycke firmabil. Vi dumpade firmabilen med släp och tryckte in oss i Honda alla fem. Bra gick det, så länge alla satt med jackorna av.
Jag och Viktoria tyckte att vi skulle liva upp stämningen lite så vi köpte varsin lonkero i Björneborg. På nästa paus köpte vi varsin cider och resan ner till Åbo blev riktigt angenäm. Ett eller två minus var det och det var väglaget och vinden. Det var halt som på en skridskobana och det blåste så takboxen nästan var på väg av taket. Men vi kom oss lyckligt fram till Åbo, checkade in och konstaterade att båten var försenad och vi skulle komma att få vänta. Jag och Viktoria var av förekommen anledning kissnödiga och även bror bestämde sig för att "lätta på trycket". Jag och Viktoria gick in på damernas och bror följde efter en karl in på herrarnas. Halvvägs in vänder sig mannen om, kollar på bror och säger på finska att "det här är bara en persons rum"... Det skrattade vi gott åt. Bror fick snällt vänta på sin tur.
Vi fick så småningom köra ombord. På båten åt vi efter mycket om och men en halvgod middag. Pappa som hatar ris beställde pärlhöna med risotto (bara för att han skulle vara likadan som Andreas), det gav upphov till en del skratt. Sen fick vi sitta och höra på hans tjat om det där "förbannade" riset...
Skumpa och prinsesstårta, en lyckad kombination.



Natten gick bra, isläget ställde till det lite genom att föra oljud. Vi åt frukost och jämförde vem som fick till den billigaste frukosten. "Förken slösa" vann inte den tävlingen. Lugnt och sansat packade vi in allt vi handlat i bilen. Det var inte lite det heller kan jag lova. Nör vi kört av båten började det som skulle visa sig vara ett litet problem. Gps:n ville bara ha oss tillbaka till Åland, den tyckte att vi skulle köra ombord på båten igen och köra av i Mariehamn, det kunde ju i och för sig ha varit trevligt men det var inte vår plan. Vi krånglade med gps:n en stund, tills jag tappade tålamodet och lotsade familjen ut på Valhallavägen och vidare in på E18, man ska väl ha någon nytta av att ha bott i Stockholm i alla fall. Vi körde på karta och känsla fram till Svinninge. Till Amiralsvägen hittade vi utan större problem och där möttes vi av en morgonpigg familjen Carle-Berg.

Vi serverades frukost och inkvarterades på våra rum. Solen sken och vi beslöt oss för att ta oss ut på en promenad för att utforska omgivningarna. Det var ett vackert och naturskönt område det där Svinninge. Efter promenad och eftermiddagsvila började vi den stora vadslagningen om när Jonny och Nadja med avkommor skulle anlända. Familjens eget bud var klockan 11. Pappa gissade på 16.30, han var närmast eftersom de anlände vid 17.30 snåret. Kerstin, Kurt och Nova kom vid 15 tiden och då sparkade även middagsförberedelserna igång.

Vi bjöds på potatisgratäng, fläskfilé och rödvinssås. Till efterrätt serverades det bärpaj och vaniljsås. Maten var god men jag hade redan vid det här laget börjat känna ett begynnande illamående. Illamåendet tilltog i styrka och jag intog sängläge vid 23 tiden.
Hela natten gick åt att koncentrera sig på att inte börja spy (ursäkta detaljerna, men är det reseskildring så är det).
Söndagen gick i illamåendets tecken. Fy bubblan vad jag mådde skit.
Familjen Berg återvände till Svinninge och vi åt Seglartoast, det var säkert jätte gott, jag var jätte illamående. I sann storfamiljs anda hängde vi i soffan och gapskrattade åt Fredde som åt sprutgrädde på toan (Solsidan alltså). Jag fick stämpeln som "hon som hela tiden refererar till Solsidan" under resan. Men det bjuder jag på. Solsidan är bäst.

Måndagen kom och jag kände mig äntligen lite bättre i skick. Vi tog oss in till Fältöversten där vi barnvaktade den blivande storebrodern Zackis medan hans föräldrar var på ultraljud.
Efter Fältöversten styrde vi Honda mot mina gamla hemtrakter, nämligen Kista C. Ett kärt återseende med Helsingörsgatan 14 blev det. Jag kunde konstatera att trakterna var sig lika. Dock hade matbutiken på hörnet bytt namn från Frukt & grönt till Matkanonen eller något liknande. Lunchen åts på Food Court i Kista. Jag åt en skaldjurspasta från det italienska köket. Den fick 4 Berlusconi av 5 möjliga.
Helsingörsgatan 14

Efter Kista for vi vidare mot en annan kär plats, nämligen Stockholm Quality Outlet i Barkarby. Därifrån har jag många fina shoppingminnen, en hel del andra minnen och enbart positiva upplevelser. Det var lite jobbigt ett tag men det gick bra. Så bra att jag fick med mig en Adidas tröja för endast 250 svenska pengar. Jag har en svart likadan tröja som den röda som jag nu köpte, den svarta betalade jag 70 europeiska pengar för. Jag har en ny deal med mig själv. Den går ut på att man får shoppa om man verkligen kan motivera sitt köp, det här var synnerligen välmotiverat.
Eftersom karlarna i sällskapet har ett tålamod jämförbart med en treårings så hade vi endast en timme (1h) på oss att shoppa. Ingen var gladare än min plånbok tror jag...
Vi beslöt oss för att åka mot Drottningholm för att besöka Calle och Silvia, våra goda vänner i det stora huset med många rum, ni vet. Där strosade vi runt lite, såg när högvakten gick och kollade så att grinden var låst och funderade på vad som skulle hända om vi försökte storma slottet från havssidan (vilket ju skulle vara fullt möjligt med dagens isläge).
Drottningholm

Med siktet inställt på Svinninge stannade vi på Ica stop för att inhandla kvällsfikat, nämligen semlor, försvenskade som vi hunnit bli.
Eftersom vi konstaterade att värdparet knappast hunnit hem från sin kakel-badrumsinrednings-tur så beslöt vi oss för att fortsätta mot Vaxholm. I Vaxholm var det vackert, vi hittade ett färjefäste och ställde oss i kö. Vart vi var på väg var det ingen som visste. När färjan kom körde vi ombord och lät den frakta oss till Rindö. På Rindö körde vi runt lite och vips så uppenbarade sig ett färjefäste till, gissa vad vi gjorde? Vi körde på så klart. Färjan stod ju lägligt och väntade på oss. Den förde oss till Värmdö och vi konstaterade att det var betydligt smidigare att vända om och åta tillbaka med de båda färjorna än att köra 50 kilometer genom Stockholm och tillbaka till Svinninge, som faktiskt också var ett alternativ.
Framme i Svinningen ställde vi till medmåndagsmys och tacomiddag.

På tisdagen packade vi ihop våra tillhörigheter och styrde kosan mot Södermalm och väntande kusinfamilj nummer två. Nadja och den febrige Gabriel tog emot. Vi öste in våra saker och stressade vidare mot Kungenskurva och Heron City. Där åt vi lunch med Jonny. Pappa lyckades för andra gången på resan beställa ris...
Viktoria följde med Jonny för att handla och hämta Ängla på dagis. Vi andra gjorde Ikea osäkert och jag fick faktiskt med mig sängkläder hem. Linda Lampenius var också på Ikea denna gråtrista tisdag (intresseklubben antecknar så pennan glöder).
Jag fick den äran att visa att jag fortfarande kunde köra bil och att rusningstrafiken som uppenbarar sig vid 16 snåret inte var något problem för mig. Det var den inte heller.
Väl framme hos familjen Berg drack vi en kopp kaffe för att sen dra vidare ut på stan, eller rättare sagt uppsöka närmaste H&M för att inhandla strumpbyxor inför kvällens middag ute.
En kär gammal vän, som dyker upp när man minst anar det, undrar vad han gjorde för hyss på Blekingegatan...

Vi spelade Xbox och ägnade oss åt hästhoppning tills vi blev svettiga. Det blev dags att göra sig klara för avfärd, alla klädde upp sig och stämningen höjdes med några öl och cider.
Ängla klädde på sig sin tunnelbanejacka, sina tunnelbaneskor och faktiskt också sina tunnelbanevantar. När man är 2½ så kan det roligaste man vet här i livet vara att åka tunnelbana. Då måste man ha speciella kläder på sig.
Pappa och Nadja åkte färdtjänst och startade lite senare än oss andra. De fick sig en tankeställare och ett gott skratt när barnvakten, som skulle sköta Gabriel, kom ut i hallen med en lonkero i handen och frågade av Nadja om det var okej att hon gav den till Gabriel (1 år och 4 månader). Det var synnerligen en flicka som inte var van vid alkohol. Slutdestinationen för vår tunnelbanefärd var Hornstull och restaurang Moldau där vi åt de största Wienerschnitzlarna man kan tänka sig, äkta schnitzel gjord på kalvkött med olika potatisar som tillbehör. Gott var det, mätta blev vi och nöjda for vi hem. Med tunnelbanan, till Änglas stora förtjusning.

På onsdagen vaknade jag och var ordentligt förkyld. Jippi. Jag som inte varit sjuk på flera år fick minsann min beskärda del av fröjd och smärta. Gabriel föll och slog huvudet i elementet. Jag plockade upp honom och stillade det värsta blodflödet, enligt min bedömning var jacket så pass djupt att det borde göras något åt det. Efter att Gabriel plåstrats om och limmats hos farbror doktorn hängde vi på Nybrotorget i parken. Jag och Andreas besökte Vita Bergen som ligger alldeles intill, där finns denna vackra Sofia kyrka. Vi lunchade på en skaldjursrestaurang som jag tyvärr glömt namnet på. Jag åt i alla fall en utsökt fiskgryta. Petter var också där.
Andreas hade trott att vi skulle gå hem och byta kläder efter parkleken så han hade en fleecetröja på sig, samma som han sovit med eftersom det var kallt på golvet. Så här sa han efter lunchen: "Här går man för en gångs skull på restaurang med Petter och så har man pyjamas på sig".


Sofia kyrkan

Vi drack kaffe och åt semla hos Jonny och Nadja innan vi packade ihop oss och tackade för oss, sa vi ses till påsk och styrde Honda mot Stadsgårdskajen och en väntande Viking Amorella.


Resan hem gick bra, vi snörvlade ikapp. Status: en rejäl förkylning.