En kväll i juli

Jenny och Daniel

Jag har slarvat lite med bloggandet i sommar och som vanligt kommer jag att ångra mig när det blir höst och vinter och jag vill läsa gamla blogginlägg och minnas de fina sommardagarna. Därför fyller jag i med lite minnen i icke kronologisk ordning...

Jag minns inte det exakta datumet, säkert kunde jag kolla upp det men det är liksom inte väsentligt i sammanhanget.

Vackert väder hade vi.

Vi åt middag, jag, Andreas, Daniel och Jenny. Till maten dracks det vin, trots att det var en helt vanlig "mitt i veckan kväll". Eller, karlarna i sällskapet var glada semesterfirare så för deras del var det väl nästan obligatoriskt med ett glas rött och en avec till kaffet. Nåväl, vi satt på terrassen och njöt av sommarvärmen när plötsligt någon kläckte idén om att fara till Arken med  Too-ticki. Sagt och gjort, vi ringde Viktoria som skulle gå av sitt skift klockan 21 för att höra om hon ville göra oss sällskap, hon var med på noterna så vi packade ihop oss och förflyttade oss till holman, med en cykel för lite. Det löstes fint, jag styrde och Andreas trampade.
På Arken drack semesterfirarna både det ena och det andra. Vi övriga höll oss till varsin cider. När Arken stängde och vi åter fann oss ombord på Too-ticki sa jag på skoj att "ska vi fara och hälsa på mamma och pappa?". Gänget var med på noterna, jag styrde norrut och vi anlöpte Högören kl 23.00. Mamma och pappa var hos Kerstin och Perra, vi bjöds på yatzy och chips. När vi än en gång samlat oss på Too-ticki fick Andreas ett telefonsamtal från Fontana, eller kompisgänget som hängde på Fone. Med en blick på mig och ett "nåo hittar du ju från stan?", var det klart. Vi ändrade kursen lite och körde mot stan. Jenny och Viktoria uttryckte önskemål om att fara till Umeå, det var tydligen bekvämt i kajutan. På väg in mot stan uttryckte jag önskemål om att någon fler skulle ha huvudet på skaft inför hemfärden, Daniel kikade ut en stund och med ett "ja kan nog hitche nu", kände jag mig säker på min medhjälpare. Vi dumpade Andreas utanför Strampen och rundade Vasklot för att ha en "motorväg" ut ur Vasa framför oss. Jag kände mig säker och nöjd, det var trots allt första längre turen jag och Too-ticki var ute på, utan Andreas. Vi kom hem och var i säng först klockan 4. Men vad gjorde det, vi var  en rolig och spontan kväll rikare.