Julpynt

Jag borde ta mig i kragen och plocka fram lite ljus och adventsljusstakar och pynt här hemma, orken och lusten finns tyvärr inte.
I morse överraskade jag mig själv och kokade risgrynsgröt, 40 minuters fokus på att röra i en kastrull gjorde susen för förmiddagen, jag kände mig lugn och harmonisk.

Bilder från advent 2010

Nu ska jag i alla fall städa upp det värsta, för det finns inget värre än att må dåligt och dessutom ha stökigt. Och egentligen så gillar jag ju faktiskt att städa.

Överlevandet

Jag klarade dagen, med bravur vill jag nästan påstå. Den gick bättre än jag någonsin föreställt mig, jag märker dock att jag har svårt att vara social (vilket i princip hela dagen gått ut på att vara). Kanske några dagars skrivmaraton på Tritonia kan råda bot på det? Ensam i ensamheten.

Hur som helst så har jag ätit en portion gröt och ämnar nu krypa till sängs med ett stycke kursbok i handen. Det ska snart tentas skärgårdsnavigering gott folk.

Klapp på axeln

Jag är på bättre sidan av dagen. Jag har varit igång sen tidigt i morse när jag gick på en lång promenad, efter dusch och frukost fortsatte jag vidare till Tritonia, stället gav inte mig de kväljningskänslor jag trodde att det skulle ge, vilket bådar gott inför mitt maratonskrivande som inleds redan på fredagen. Jag har föreläsningar nu onsdag och torsdag, ifall ni undrade om jag tänkte slarva...

Jag har tänkt en hel del, men inte så mycket som jag trodde. Värst var det i natt när jag inte kunde sova, men som vi alla vet, det är alltid värst på natten. Det har jag lärt mig och det brukar jag också tänka på när de jobbiga tankarna kommer "lugn Sara, bara det blir morgon så blir allt bättre", så brukar jag tänka.


Exakt en halvtimme kvar nu innan resten av dagen ska betas av. Efter gympan ikväll har jag dessutom en äcklig finsk text att läsa och en presentation att förbereda. Bit ihop.

Kaffedejt 2

Hiskeligt mycket kaffe har det druckits i dag. Nu i kväll har jag varit i Jungsund hos Rolf, Lotta och Jannike på kaffe, morotskaka och äppelpaj... inte helt illa en helt vanlig måndagskväll. Tack för pratet också snälla ni!

Nu ska jag gå och lägga mig och önska att morgondagen var överstökad. Dagar som i morgon borde förbjudas när det är kaos i hjärnan... Orka, orka!

Kaffedejt

Jag gick till Görans och köpte bulla, hos Jenny och Viktoria bjöds det på kaffe. Eftermiddagen skrattades bort och jag kände mig lite bättre till mods när jag for iväg på "hemligt uppdrag".
Kvällen ska ägnas åt hård träning i form av spinning. I morgon är en stressig dag igen, men skönt det så slipper man fundera så förtvivlat mycket.

Lite bättre

Mitt i allt elände så känns det lite, lite, lite pyttelite bättre. Jag har inte gett upp, en tröstande kram och en fin pratstund fick mig på lite bättre humör i dag.

Stickdejt

I går var Sandra här på middag, glögg och lite stickning... en trevlig kväll som vi snart får göra om igen. Beror väl på hur snabbt fröken Wester stickar 40 cm ;)

I dag har dagen gått i rasande fart som vanligt. Först var det morgon och sen kom jag hem från motionsgympan, typ.

Något som stressar mig enormt mycket och som jag verkligen borde ta tag i så är tentläsning, den 9/12 är det upp till bevis, det är då det ska avgöras om det blir någon skärgårdsskeppare av mig. Borde verkligen börja plugga.

Helg igen!

Det är bara helg hela tiden. Måndagsmorgon och sen helg igen. Men det är väl bra det också. Förutom att jag känner mig så fruktansvärt rastlös på helgerna. I dag startade jag dagen med en timmes länk. Skönt att få springa av sig alla tankar. Jag har dessutom blivit riktigt duktig på att springa på förmiddagen. Vem vet, snart kanske jag vågar försöka mig på en morgonlänk också. Dessutom har jag varit på långpromenad med Sandra, värdefullt att få tala av sig ibland. Tack Sandra för att du orkade lyssna på mina funderingar. Det känns alltid lite bättre när man fått fundera högt.


Nu ska jag se efter om dagens middag är klar. Jag har rört ihop en lasagne, inte alltför illa söndagsmat.

Tjatmaja

Ja, jag vet, jag har sagt det förr, men nu är det på riktigt... Hemska saker vad fort tiden går. Den här veckan har gått snabbare än någon annan vecka på hela hösten. Det var riktigt på riktigt just lördag, och nu är det torsdag i morgon redan. Jag hänger inte med, och framför allt så hinner jag inte göra allt jag borde göra. Stoppa tiden, annars fyller jag snart 40!

Jag känner mig dessutom som världens taskigaste kompis nu just. Jag borde skypa med Monika och träffa Sandra, eller borde ha heter det väl, det borde ha skett redan i förra veckan. Kanske det lugnar ner sig nästa månad, så har jag visserligen sagt hela hösten, men ännu har den månaden inte kommit... Men kanske i december.

Jag förstår han med tidsbrist, det finns faktiskt inte tid just nu. Är man dessutom två som inte har tid så lär det ju inte vara lätt att få ihop det heller.

Måndagsträning

Måndagar är min alldeles egna dag. Då har jag inget inbokat, annat än gymmet. Jag tränar som en dåre på

måndagar, går på så många pass att jag nästan tappar räkningen. Det är skönt att få träna utan tidspress åtminstone en dag i veckan. På måndagar vet jag att jag får ta huuuur lång tid på mig jag vill, jag har inga tider att passa och det är så skönt. 

Nu funderar jag på att antingen gå ut på en promenad eller lägga mig i sängen och läsa. Det var flera månader sen jag läste något för min egen skull sist, det är synd för jag är ju egentligen en flitig läsare. Tror att det blir promenad först och sen bok. 

Farsdag

I går var jag ut på den traditionella farsdagsturnén till gravgårdarna, tände ljus för moffa och faffa och så klart ett för fammo också, lilla fammo vad jag saknar dig. Det kommer att kännas väldigt tomt kring första advent i år. De senaste åren har jag och fammo haft som tradition att julpynta hemma hos henne tillsammans, plocka fram ljusstakar, byta dukar, hänga upp julgardiner i köket, fixa med stjärnan i köksfönstret och ta fram den fina röda adventsljusstaken. Hon brukade alltid klippa ut från Vasabladet bilderna av Brages luciakandidater, vi brukade sitta i timmar och analysera kandidaterna. För henne var det en viktig sak, att följa med luciakandidaterna i Vasabladet, jag gjorde det för att hon gillade att diskutera dem. Fammo tyckte mycket om julen, hon såg väldigt mycket fram emot julbordet hemma hos mamma och pappa. Julklappar var hennes grej, det skulle vara riktiga klappar, inte pengar, men inte heller vilka klappar som helst. Det skulle vara nyttoprylar som hon visste att vi ville ha och behövde. Vi hjälpte henne att köpa julklappar åt varandra. Hon satte alltid mycket tid och kraft på att paketera in, fixa roliga överraskningar och skämtpresenter. Förr om åren, medan hon ännu orkade koka så var vi alltid på julmiddag hemma hos henne på annandagen. Några år hjälpte jag och Jenny henne att ställa i ordning med middag, men nu de här senaste åren har vi endast haft kaffebjudning hemma hos henne. En kaffebjudning som jag till största delen ställt i ordning, men det har varit viktigt för henne att få vara med och känna att hon bjuder. Det kommer att kännas tomt i år, jag saknar henne väldigt mycket redan och det blir säkert inte lättare närmare jul heller.

Pleppo

Jag har varit och sett Pleppo Live, Välkomna till mommos! med Folkhälsans styrelse i dag, och jag får lov att kapitulera. Jag har alltid sagt att Pleppo inte är min typ av humor, men det är det ju visst det. Jag skrattade hysteriskt mycket. Synd bara att man inte annars är på topp. Tänk vad livet skulle vara bra om man skulle må bra, den tanken har slagit mig ganska ofta på sistone, det skulle ju kunna vara riktigt bra det här, om bara det där sista föll på plats också. Avsky ensamhet...

Lördagsfunderingar

Ja, livet fortsätter i racerfart. Just var det söndag och nu är det lördag, som tur är så har jag ganska mycket på gång för tillfället. Det är skönt för då hinner man inte känna efter hur det känns. Ändå känns det så klart jättetråkigt. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte höra av mig nu. Han ska få vara ensam, komma ikapp, bygga, jobba och vara med sin lilla fröken, sen kanske det finns tid, eventuellt. Jag har inte gett upp, för det lät inte helt definitivt (att försöka tolka och läsa mellan raderna när en karl uttrycker sig är ju å andra sidan inte det lättaste heller).

Ändå avskyr jag känslan av att inget känns roligt. Det skulle ju bli bra nu, jag trodde verkligen det.

Tråkigt!

Nu ska jag platta håret och sen sticka iväg. Det är inte alls roligt nu. 

Fammos begravning

Jag har nog inte visat några bilder från fammos begravning, men här kommer ett urval.
Klicka på bilderna för större storlek...

Dukat med lila servetter, ljus och duk. Bananbakelser och festkonfekt. Allt som fammo gillade.

Gabriel fixade till partyfrillan inför kvällens middag, Ängla gick lös på gruset.

Älskar dig brorsan.

Vår bukett.

Den alternativa familjebilden, spontan och oarrangerad.

Och den arrangerade varianten.

Kolla vad roligt, så fort ett barn kommer med i bilden så fokuserar alla på det.

Inget barn med, och alla kollar rakt fram.

En mycket vanlig söndag

Den här söndagen går inte till historien som den roligaste söndagen, men inte ska jag klaga, för inte har den varit tråkig heller. Jag har plockat 10 liter trattkantareller, kollat på Sjukhuset på tv3play, tränat på gymmet och sprungit långt. Jag har planerat lite lektioner och jag har sorterat papper och ordnat upp i mina "skolmaterialpärmar", nu är ordningen återställd, jag har återigen en mattemapp, några moddemappar, religion, mnk, finska, engelska, gympa och musik papper finns också inmappade, för att inte tala om bildkonst och historia. Jag är ordningsam bara jag vill ser ni.

Alla helgons dag

I dag firar vi alla helgons dag. I år är det lite speciellt eftersom vi ska till kyrkan, där tänder man ljus för alla som avlidit under året. Jag brukar alltid tänka lite extra på de nära och kära som inte längre finns kvar hos oss. I dag tänker jag extra mycket på min kära fammo, Elsa Marita Lisa Dorotea (älskar hennes många namn). Tankarna går så klart också till Göran, faffa och moffa, som är de tre närmaste familjemedlemmarna som inte längre lever.
Efter kyrkan far vi traditionsenligt och tänder ljus till Replot begravningsplats och till Gamla Vasa, där moffa är begravd. Någon gång skulle jag vilja besöka Görans grav på Åland också, jag har faktiskt inte varit där sedan begravningen.

Ha en mysig alla helgons dag!

I höstmörkret...

...minns vi sommaren som gick, inte den bästa i historien men helt klart en bättre sommar än sommaren 2010.

Fredag

Fredagsmorgonen till ära fick jag en pratstund med bästa Monika, hon hade loggat in på facebook bara för att hon läst på bloggen att jag stiger upp klockan 5. Ibland behövs inte mer än så för att människan ska bli glad. Jag saknar dig Monika, så klart vill jag ju att ni ska ha det bra och stanna så länge som ni tänkt, men ibland önskar jag nog att ni får "leidon" och kommer hem lite tidigare, så där lagom till jul ;)

Nä, nu ska jag ställa mig för (arbets)veckans sista dag. Ha en bra dag!


Annars så fick jag till den perfekta gröten för en stund sen. Den fick stå en stund medan jag pratade med Monika och det gjorde susen. Gröt ska ätas ljummen eller nästan kall. Då är den som bäst enligt mig. I Stockholm kokade vi alltid ett rejält lass med gröt på morgonen, vid halv fem snåret, resterna av gröten åts ofta när vi kom hem från vårt pass klockan 12. Ibland stekte vi den (vi ägde ingen micro) men ofta åt åtminstone jag den kall med varm mjölk och smält smör... Och det var ljuvligt gott. Tyckte man då, när man inte hade så stora krav på sin tillvaro.