Farsdag

I går var jag ut på den traditionella farsdagsturnén till gravgårdarna, tände ljus för moffa och faffa och så klart ett för fammo också, lilla fammo vad jag saknar dig. Det kommer att kännas väldigt tomt kring första advent i år. De senaste åren har jag och fammo haft som tradition att julpynta hemma hos henne tillsammans, plocka fram ljusstakar, byta dukar, hänga upp julgardiner i köket, fixa med stjärnan i köksfönstret och ta fram den fina röda adventsljusstaken. Hon brukade alltid klippa ut från Vasabladet bilderna av Brages luciakandidater, vi brukade sitta i timmar och analysera kandidaterna. För henne var det en viktig sak, att följa med luciakandidaterna i Vasabladet, jag gjorde det för att hon gillade att diskutera dem. Fammo tyckte mycket om julen, hon såg väldigt mycket fram emot julbordet hemma hos mamma och pappa. Julklappar var hennes grej, det skulle vara riktiga klappar, inte pengar, men inte heller vilka klappar som helst. Det skulle vara nyttoprylar som hon visste att vi ville ha och behövde. Vi hjälpte henne att köpa julklappar åt varandra. Hon satte alltid mycket tid och kraft på att paketera in, fixa roliga överraskningar och skämtpresenter. Förr om åren, medan hon ännu orkade koka så var vi alltid på julmiddag hemma hos henne på annandagen. Några år hjälpte jag och Jenny henne att ställa i ordning med middag, men nu de här senaste åren har vi endast haft kaffebjudning hemma hos henne. En kaffebjudning som jag till största delen ställt i ordning, men det har varit viktigt för henne att få vara med och känna att hon bjuder. Det kommer att kännas tomt i år, jag saknar henne väldigt mycket redan och det blir säkert inte lättare närmare jul heller.