Det hände en grej i går, jag nämnde den inte i bloggen och gjorde i övrigt heller inte någon affär av det, för det var ju inget, ska vi säga som sant är så tror jag att jag till och med hade glömt det i går när jag gick och la mig.
Men, i natt vaknade jag av att jag drömde att tvåorna (alltså årskurs två) i skolan hade ont i sina fötter, allihopa, det var bara det att det onda hade satt sig i min fot (fortfarande i drömmen). Ju mer jag vaknade till desto mer förstod jag att det var ingen dröm, det var ju verklighet, det handlade inte om tvåornas fötter utan det handlade om min fot. Plötsligt slog det mig "just det, jag steg ju snett i går". Jag sprang och trampade snett, det gjorde ont typ en minut, jag stannade och svor lite och sen fortsatte jag utan minsta smärta.
Resten av natten låg jag med foten i högläge och förbannade den pissiga värken. Mellan varven var jag uppe och googlade stukad fot, stukad fot utan svullnad, till och med spricka i fot och bruten fot googlade jag. Jag blev deprimerad och grät en skvätt. Det kan inte vara sant, en läkningstid på upp till 10 veckor är normalt vid en yttepytte stukning.
Jag valde till slut att hoppas på att foten skulle vara bra i dag. Det är den ju så klart inte. Jag kan stöda på den, men det gör helvetiskt ont. Den är inte svullen. Ah, jag som skulle springa långt i dag. Det skulle kanske gå, jag vet att jag kan plåga mig, men nej, jag ska inte.
Nu har jag kokat potatis och ätit frukost. Familjen kommer över på middag i kväll. Mysigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar