Nu känns det tungt igen. Dagen som jag från början var säker på att skulle komma, men som jag under tiden som gått börjat hoppats allt mer på att inte kommer, så kom till slut. Det känns tungt och ledsamt, jag vet inte hela sanningen ännu, men jag vet tillräckligt för att jag ska känna en stor klump i magen av både sorg och oro. Det var inte så här det skulle bli, jag hade börjat hoppas för mycket igen. Men vad kan man när man får signaler som säger att det finns något att hoppas på. Jag vet att jag talar i skägget nu men jag vill inte dela allt här, samtidigt som jag måste få skriva. Jag kunde välja att inte publicera, men jag känner ändå att om det ska vara någon vits med att ha en blogg som fokuserar på en vardag så måste man dela med sig av motgångarna också.
Det som känns läskigt är att det än en gång var min "magkänsla" som talade om det här för mig. Jag blir nästan rädd för mig själv när jag tänker på hur många gånger min magkänsla haft rätt. Jag tror på horoskop i den mån att det som för dagen står i ditt horoskop kan hjälpa dig att fatta viktiga beslut eller ge dig en förståelse för vad som händer i livet, jag läser mitt horoskop ibland och mest för nöjes skull. I går stod det i mitt horoskop att jag ska göra efterforskningar för att få veta sanningen, typ. Jag fattade ett beslut om att göra lite efterforskningar, efterforskningar som gav resultat, minsann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar