Påskafton

Får man gå och lägga sig klockan 21 på en påskafton? Jag känner ett hemskt dåligt samvete mot människor som bara vill gott, men samtidigt så är jag inte upplagd för att vara social. Det är för många jobbiga tankar som snurrar för att jag ska orka umgås med folk nu just.

Vi hade en bra kväll hos Andreas i går och den här dagen började på bästa sätt. Mitt på dagen var jag och Viktoria till stan en sväng och sen via Replot på kaffe. På eftermiddagen grillade vi hos mamma och pappa. Nu i kväll har vi eldat en påskbrasa som vi spontansamlade ihop till precis innan vi skulle tända på den. Det var en fin brasa trots att den mest bestod av skräp.

Nu känns det inte alls bra. Men än en gång, det är väl det här som är livet.

Långfredag

Jag har inte så mycket vettigt att komma med så det blir dagboksvarianten på blogginläggen nu.
Jag vaknade första gången kl 5.30 men av hänsyn till min nattgäst gjorde jag mitt yttersta för att  somna om och steg upp först klockan 7. Bara 20 minuter senare hör jag att det tassar på vinden. Vi åt frukost i vardagsrummet och pratade bort två timmar. Nu ska jag diska och sen gå ut i solen. Det är en fin dag i dag också.

Skärtorsdag

Morgonen började stressigt. Trots att jag steg upp 4.30 tänkte jag nästan inte hinna med allt jag planerat göra. Länken fick bli en kortare variant, men det gjorde mig egentligen inte så mycket för det kändes tungt att springa. Påskriset ut vid vägen blev halvfärdigt, påskriset på dörren blev halvfärdigt, men jag blev nöjd och det är ju huvudsaken.

På jobbet hade vi pysseldag och samtidigt som jag försökte hålla toppklass på min pysselstation så fixade jag med uppvaktningen av en kollega fyller 60 i dag.

Efter en kort jobbdag packade vi picknick väskan och for till Korsö. Det var nästan lika vackert som i söndags och sällskapet var  toppen.

På kvällen skulle jag bara gå in genom Andreas dörr då jag glömt mina egna nycklar men jag blev i stället inbjuden på kaffe, konjak och muffins. Kvällen fortsatte tillsammans med Andreas, Ove, Robert och Viktoria.

Betyget för dagen är en stark 9 snudd på 10.

Påskris på dörren

Påskris på gården

Tänk att det kan vara så här vackert och ljust kl 6.15

På jobbet lekte jag påskhare och värpte lite ägg till kaffebordet.

Just nu 15 timmar senare

Nu är jag i bättre balans igen. Morgonens trötthet och uppgivenhet berodde på för lite sömn i kombination med världens orättvisor. Jag sansade mig redan i bilen på väg till jobbet när det än en gång slog mig hur lyckligt lottad jag är. Jag är fullständigt frisk, jag har väldigt många fina människor runt mig, jag har ett jobb som jag trivs mycket bra med, jag har ett hem, mat på bordet, pengar på banken och en framtid att se fram emot. Sluta gnäll kvinna, sa jag till mig själv.

Se det stora i det lilla och ta vara på din tid är en tanke som återkommit under dagen. 

Efter jobbet for jag på ärenden, som belöning för min duktighet fick jag shoppa lite för egen räkning också. Glatt överraskad blev jag när jag insåg att de två paltor jag köpt båda var på rea. Då är det ju nästan köptvång.

Här hemma har jag mest pynjat sen jag kom hem. Påskstädningen kallas det visst.

Det skulle inte slå fel en gång. När man har tappat bort något så är det bästa sättet att återfå det att köpa nytt. Jag hittade inte mina påskdukar i år. Eftersom den trevliga expediten på Hemtex mer än gärna ville sälja både en och två dukar till mig ansåg jag det vara klokt att handla. När jag städade så bytte jag sängkläder och vad är det som gömmer sig längst in bland alla lakan, jo mina påskdukar så klart. Nu är jag inte så harma, ombyte förnöjer. Och i ärlighetens namn så var de inte så snygga mina gamla dukar heller. 

Motivet på duken i köket.

Duken i sitt sammanhang

En tablett passar bra som duk i vardagsrummet.

Just nu

Just nu den här morgonen så känns det faktiskt som att påsken kan ta och stoppa upp sig någonstans. Jag har ingen lust att fira påsk.

Jag brukar vara bra på att finna något positivt i tråkiga saker, men nu orkar jag inte. Jag är så trött.



Solen skiner i alla fall och tack och lov för det.

                                      Det är dig 
             SJÄLV
                                 Du bör överträffa
                               Inte någon annan.

 

Off-knappen

Det verkar bli en sömnlös natt igen.
Önskar att det fanns en off-knapp att trycka på när man ska sova.


Så här härligt var det i alla fall i går när jag var ute och gick före jobbet.

Sol ute, jobb inne

Det vackra vädret bara fortsätter. I dag var det till och med lite varmt ute. Jag hade långdag på jobbet, en dag som avslutades med personalmöte tillsammans med Vallgrund. Chansen att jag hinner ut i solen i dag är tyvärr mycket liten, jag får njuta genom fönstret. Jag har egentligen inget vettigt att komma med, men jag känner ett behov av att skriva.

Det är påskvecka och vi har fyra dagars ledighet att vänta på. Jag har inget speciellt planerat, som vanligt. Jag är dålig på att planera nu för tiden. På ett sätt skulle det vara roligt att hitta på något, men å andra sidan är det skönt att bara vara också. Det är något jag borde bli bättre på, att bara vara och njuta av det som är här och nu. Framtiden vet man inget om och hur man än planerar så blir det aldrig som man tänkt.

Nu ska jag äta hemlagad fil med äppelsylt och sen fara iväg och dra Gympaskoj. Efter det tror jag att jag med gott samvete sätter punkt för den här dagen.

Solskensdagen

Dagen började bra. Länken med Jenny blev till mat och övernattning. Vi vaknade runt 8, åt frukost och pratade om allt möjligt. Sen for Jenny hem till familjen och jag laddade ner fyra Hannah och Amanda poddar och gick på en två timmars promenad. Efter promenaden kände jag inte mig klar med utevistelsen så jag packade med kaffe och for till Korsö. Där var det sagolikt vackert, som vanligt. Det är alltid fint på Korsö. Jag njöt i tre timmar innan jag var tvungen att fara hem och förbereda familjegympa. Efter gympan for jag till stan för att gå på ett något försenat 35 års kalas. Det var en skrattig tillställning, vi är så roliga tycker jag. Nu ska jag krypa ner under täcket och tänka över livet. 

Hurtiga dagen

Jag svängde in via handlin på min promenad. Där träffade jag Jenny och vi styrde upp en länkdejt till eftermiddagen. Exakt 10 km sprang vi, sen kom vi hem och åt tortillachips. Mina ben kändes mycket trötta hela vägen, det var nog sviter från gårdagens länk.

Ett alternativ

Om man är lite för bekväm för att packa en kaffetermos med sig så kan man göra som jag. Jag gick 5 km åt ett håll, kom hem och kokade kaffe, satt mig på trappan, drack kaffet och läste Vasabladet för att nu gå 8 km åt andra hållet. En latmans utfärd kan det kallas.

Långlänk, fredag och påskpynt

Tack och lov, det är fredag i dag. Planen var att jag skulle undervisa några timmar färre den här veckan. Det var ju bara det att jag inte räknat med att jag lovat ta några av de timmar kollegorna som var på lägerskola skulle ha haft, dessutom har det hänt mycket runt omkring den här veckan, många samtal att ringa har det varit och en hel del att fundera på och ta ställning till.

Jag for på länk nästan genast efter jobbet, 18,66 km fick jag ihop. Godkänt nog, trist att vara så nära 20 men inte passera, men vad gör man när skjutsen kommer punktligt.

Igår städade jag och plockade fram lite påskpynt. Tänk att så lite kan göra så mycket.

Servettbyte, gula med vita pickar måste väl kunna kallas påskservetter i alla fall.

Tegelstenen som pyntas med sånt som är aktuellt för tillfället. Säsongstegelstenen kan man kalla den.

Hönan på bordet ska få stå på en duk, måste bara komma på var jag har mina påskdukar...

Årets påskris.

I stället för påskgräs.

Nu ska jag bara tassa runt i mitt påskstädade hem. Jag har en förmåga att stöka till det runt mig. Jag vet inte vad det beror på men jag använder väldigt mycket grejer under en dag har jag märkt. Att jag sen är lite dålig på att städa undan efter mig är väl anledningen till stöket. Jag trivs egentligen inte när det är oreda så varje kväll försöker jag få lite ordning här.

Vaknar man klockan 4.55 och absolut inte kan somna om så kan man ställa till med ett bak. Det skulle vara betydligt trevligare att sova, men är man morgonpigg så.

Det slog mig i morse att jag skulle ju bra kunna ha ett par kor. Det skulle kännas mer meningsfullt att gå ut och mjölka kossorna än att gå omkring här inne och dra benen efter sig. Måste undersöka möjligheten med Andreas, jag har tyvärr starka misstankar om att han kommer att förkasta mitt förslag.

 

Hit till träsket gick jag för att hämta riset. Här skrinnade vi när vi var små.

Det ser ut att bli en fin dag i dag också. Det är konstigt hur beroende man blir av solen. Nu har jag varit ute och hämtat in påskris, hade tänkt spara det till eftermiddagen men jag blev lite otålig så jag gick redan nu.

En sån dag

Oj vilken bra dag jag har haft.

Morgonen började med ett skidpass med åk 1-2, jag frös om tårna och händerna och kinderna och armarna och hela jag frös, det var bara huvudet som var varmt, tack vare min nya mössa. En elev upplevde det som att vi var på en polarexpedition när vi tog oss mellan sportplan och Andelsbanken, jag kunde bara hålla med. Det var bitande kallt och inte speciellt gemytligt. Jag tvivlade på om jag skulle få upp värmen igen innan jag skulle iväg till sportplan för andra gången. Eftermiddagens skidpass med åk 3-4 var betydligt behagligare. Solen sken, vi skidade i ett tempo som gjorde att man lyckades hålla värmen och jag hade en riktigt bra eftermiddag i spåret med mina 22 elever och ett värdefullt skolgångsbiträde.

Jag är inte kräsen när det gäller mat, men fiskbiffar och fiskpinnar har jag svårt med. I dag hade vi fiskbiffar och faktiskt så smakade de helt okej i dag. Denice i köket vet att jag har lite svårt med fiskbiffarna så jag tänkte att jag gör säkert henne glad om jag säger att de smakade riktigt gott i dag. Jag tackar för maten, säger att jag ju inte brukar gilla fiskbiffar, men berömmer dagens goda mat. När hennes svar kommer vill jag bara sjunka genom golvet och jag förargas över att jag inte kan lära mig att hålla tyst någon gång. Denice brukar tydligen göra egna fiskbiffar men den här gången hade hon tagit färdig biffblandning från Snickars... Usch vad jag skämdes.

Efter jobbet sprang jag 16 km och sen blev jag bjuden på tortillas, sämre kan man ha det.

Nu i kväll har vi haft syjunta. Det var längesen vi var samlade senast. Det blev en riktig prataomalltsomhäntsensistochhelstimunpåvarandra tillställning.

Ändrade planer

Tanken var att jag skulle springa till jobbet i dag. När jag for från Replot i går kväll började jag tänka på de fyra timmar som jag ska tillbringa i skidspåret i dag. Med tanke på att jag brukar frysa hela dagen efter jag sprungit så kom jag fram till att det kanske inte är så bra idé att springa just i dag. Eller så vara det en i raden av de dåliga bortförklaringar jag gett mig själv den senaste veckan. Hur som helst så var det en ganska bra bortförklaring, jag köpte den.

Det var en fin kväll i går. Det var precis vad jag behövde.

Till något helt annat. Min vän Monika är helt underbar, men någon som bryr sig om att ha dyra och fina attiraljer är hon inte. Här är en bild från vår utflykt i söndags...

Lägger in en beställning på både energi och tålamod...

Som rubriken antyder saknar jag både energi och tålamod för tillfället. Jag har en miljon saker jag borde göra, men jag kommer inte igång. Det är mycket som känns tungt nu, tänk att livet aldrig kan vara så som man vill att det ska vara. En annan märklig sak är att jag tänkte senast förra eller var det förrförra veckan på hur längesen det är sen jag varit ledsen senast. Där fick jag för den tanken då, nu känner jag mig ledsen mest hela tiden. Det kommer att ordna sig på ett eller annat sätt, det vet jag, för det gör det alltid, men väntan på att det ska göra det känns lite hopplös. Jag är inte bortskämd med att saker ska serveras på silverbrickor, men ibland skulle det vara förbaskat skönt att inte behöva slita så enormt för att nå framgång. Samtidigt så brukar jag tänka att jag är nog en person som skulle tråkas ihjäl om allt bara fixade sig utan minsta ansträngning från min sida.

Nu ska jag vila 10 minuter till sen ska jag gå ut i solen. Den blir man i alla fall glad av.

Lite kalas och mycket promenad

En ganska onormal jobbdag, jag hann sortera papper och mappa in mötesprotokoll, det blev i alla fall lite luftigare på skrivbordet.

Efter jobbet for jag iväg till Jenny och Jonas. Vi skjutsade födelsedagsbarnet till jobbet, för att i vår ensamhet kalasa för den nyblivna 35-åringen. Jenny bjöd på tunnbröd med kryddsik och jag bjöd på chokokaka som lämnat över från fredagens matbjudning. Vi tänkte på Jonas som förtjänade sitt uppehälle och firade födelsedag på Wärtsilä. Jenny konstaterade att han är ändå inte så mycket för tårtor och sånt.

Tunnbrödsrulle med sik

Efter "kalaset" gick vi ut på en promenad. Vi styrde omedvetet stegen mot våra gamla promenadstråk, som vi alltid gick när vi båda bodde i stan. Det är fråga om hundratals timmar som tillbringats på vägarna i Gerby-Västervik, vi promenerar och ventilerar, diskuterar jobbrelaterade saker, fostran och våra lärarroller, familjen, kärleken, livet i stort och smått. Det är fantastiskt att ha en person som tänker likadant som en själv men som ändå ständigt bjuder upp till diskussion. En person som känner en bättre än en själv och som kan ge en de mest fantastiska råd just av den anledningen. Jag är innerligt glad, stolt och tacksam över att få vara storasyster åt min Jenny. Jag hoppas att jag är åtminstone hälften så bra på att lyssna som hon är. Jag känner en enorm tacksamhetsskuld för all skit hon tvingats lyssna på genom åren och jag hoppas att vad som än händer i våra liv så kommer vi alltid att ha den fina kontakt vi alltid haft.
 I dag fick vi vara stolta över oss själva, vi hittade hem utan att gå vilse. Vi brukar nämligen ha svårt att hitta hem från Gerby.

Nu har jag brynt kött och lagt in det i ugnen. Maten för resten av veckan är räddad, typ.

Måndagsstrunt

Promenaden med Monika avslutades med kaffe och digestivekex på trappan vid "Singsby lokalin". Det var så varmt och skönt i solen, och skönt att få prata om allt mellan himmel och jord. 

Jag hann nästan bara hem före Jenny kom, vi drack kaffe och planerade ihop kvällens familjegympa. Det var riktigt roligt att dra gympa med Jenny igen, det är 6 år sen sist vi drog gympa tillsammans. Det var i Töjnaskolan i Sollentuna och vi drog gympa för 2-3 åringar. När vi flyttade till Sverige skickade vi ut ett infobrev om oss själva och vårt koncept sagogympa till gympaföreningar i Stockholm. Aktiv ungdom i Sollentuna nappade på vårt koncept och än i dag om man googlar Aktiv ungdom i Sollentuna så kan man läsa att de ordnar Sagogympa enligt vår modell. Roligt. 

Vi konstaterade i går att helgen började superbra, slutade mycket bra och var riktigt tråkig däremellan. Sånt är livet. Ett riktigt vackert Norrsken fick vi se i går när vi for från Vistan.

Den här veckan har vi åk 5-6 på lägerskola. Det här betyder lite färre undervisningstimmar för min del, dock betyder det väl också att jag borde hinna ikapp med allt som ligger och skräpar. Jag har en massa läs- och skrivtest som borde rättas, prov att konstruera, mattescreening som ska rättas, tvåornas februarikoll som ska sammanställas, elevvårdsanteckningar att renskriva och en psykolog att få tag på. Så ja, det finns tydligen nog jobb för fler än de 4 undervisningstimmarna jag missar den här veckan.

I dag är min helt lediga dag. Jag slutar redan klockan 12.15 och efter det så är jag ledig till klockan 9.15 i morgon bitti. Vilken lyx.

Tungt

Det finns mycket att skriva, men lite att dela med sig av. Hur som helst så blev kvällen i går inte som jag tänkt. Jag är ledsen, ändå känns det på något sätt förnuftigt att göra så här, jag vill verkligen det här och jag har inte bråttom någonstans.
Jag är van att klara mig själv och fixa saker på egen hand. Jag är inte bortskämd med värme och omtanke och jag anser mig vara en mycket självständig person, därför känns det på något konstigt sätt som ett svek mot mig själv att på så här kort tid börja tycka så mycket om någon som jag hela tiden måste vara beredd på att förlora.
Jag vet att jag är stark och jag vet att jag klarar mig, men ledsen måste man få vara. Nu ska jag försöka glömma den dåliga natten och gå på en lång promenad med min fina vän Monika. Vilken tur jag har som har honde Backmans Monika i mitt liv. 

Ha en fin dag, njut av vädret och av varandra.

Solskensdagen

Det har varit en mycket fin dag, både väderleksmässigt och vad programmet beträffar.

 

Nu känns det ändå inget vidare. Jag försökte springa i kväll och det var 10 mycket plågsamma kilometer jag fick ihopsamlat. De 6-7 första gick hjärnan på högvarv trots att jag försökte låta bli att tänka. Jag har annars en överenskommelse med mig själv att inte tänka när jag springer, i dag gick det inte så bra med den saken. De tre sista gick bättre, men någon större njutning var inte dagens länk. Det enda som möjligtvis var lite njutningsfullt var vädret.

Trött men nöjd

Det var en dålig natt i natt. Jag somnade före klockan 23 men vaknade redan 3.30 och kunde inte somna om. Jag har alltså varit vaken sen halv fyra i morse, och det börjar kännas nu. Förståndet säger att jag borde vila men solen skiner och det är perfekt länkväder.

 Jag hade bestämt mig att gå hem tidigt från jobbet i dag, och det klarade jag galant. Sista lektionen slutade 12.15 och jag var hemma en knapp timme senare. Dock med en hel del helgarbete i väskan. Så går det om man väljer att smita hem tidigare.

Nu har jag hunnit städa upp den värsta oredan här. Mamma och pappa kommer hit på mat i kväll. Det är så fantastiskt att det är fredag i dag, ser fram emot en lugn och skön helg. Jag har inget planerat och det är riktigt skönt.

Veckan som gick

Tiden bara rusar iväg. Våren var på gång för en vecka sen men nu känns det mer som mitten på januari. Här följer nu en rapport från veckan som gick.

Måndag
En vanlig dag på jobbet. Eftersom vi inte hade elevvårdsmöte som planerat så fick jag en eftermiddag ledig. Jag prioriterade umgänge med min syster, Jenny hade gjort ett inhopp i skolan under dagen och vi bestämde oss för att tillbringa några timmar tillsammans även efter jobbet. På kvällen var jag på bio med fina P. Die hard fick godkänt, men inte mer. Bruce Willis har blivit gammal och grå.

Tisdag
 Samplaneringen efter jobbet gjorde att jag bara hann hem och vända före Gympaskoj.

Onsdag
Korsholms kommuns skolskidtävlingar var i år placerade i Replot. I ett strålande vackert vinterväder promenerade vi iväg till sportplan med de elever som inte deltog i tävlingen, för att heja på de som valt att delta. Trots en värmande sol var det flera minusgrader den här dagen, så den varma kycklingsoppan smakade gott när vi kom tillbaka till skolan.

Torsdag
Eftermiddagen tillbringade vi i Karperö på app-afton för att än en gång lära oss mer om våra "paddor". I kväll har jag också handlat, städat och varit på gymmet.

Det har varit en händelserik vecka på alla möjliga sätt. Det är kanske mest i min hjärna det händer saker. Tänk att man jämt måste fundera och analysera allt. Man borde inte tänka så mycket, men det går liksom inte att låta bli heller. Nu ska jag hänga upp en tvättmaskin och sen ska jag krypa ner i sängen. Jag är lite förkyld och annars också hemskt trött.

Sömnstörningen

Jag gick och sova klockan 5. Jag borde definitivt inte vara vaken och ha varit det i 1½ timme redan. Men nu är det så.

Det var en mycket lyckad tillställning vi var på i går. Vasa svenska lärarförening och Korsholms lärarförening slog ihop sina påsar och ställde till med fest. Trots att vi inledningsvis kände oss lite diskriminerade vi Korsholmare så visade vi helt klart vem som regerade på dansgolvet. Lärarbandet spelade bättre och sämre covers och vi dansade utan förstånd. När festen tog slut fortsatte vi till Waild. Det är längesen jag skrattat så mycket som jag gjorde på väg dit. Jag älskar människor som verkligen inte har en aning om hur blåsta de är.

Vi fick taxi hem och kvällen fick en bra avslutning.

Nu försöker jag glömma planen som dök upp i min hjärna när jag vaknade. Solen skiner och förutsättningarna är goda. Men nej Sara, du ska inte springa till stan och hämta din bil.

Tammerfors

Jag hade lite dåligt samvete för att jag inte gått in för rollen som researrangör till 100%, men bättre sent än aldrig så skickade jag iväg en skojig bokningsbekräftelse till mina resenärer när jag vaknade klockan 5.

Avgångstiden var bestämd till 6.30, vi kom oss nästan iväg i tid. 6.35 körde vi av gården. Vi plockade upp Viktoria i Brändö och fortsatte mot motorvägen. När vi stannade vid sista trafikljusen före motorvägen så ringer Viktorias telefon, då är det Jenny som kommit på att hon nog ändå ska följa med, kanske, hon kan nämligen inte bestämma sig så Viktoria fattar beslutet åt henne, vi har rej svängd om så la de fädi så e vi tär om 10 minuter. Efter ett stopp i Dragnäsbäck var vi klara att fortsätta. Vi skrattade länge åt att Jenny lät lika pinsamt-ursäktande som Ove Sundbergs fru när hon
hoppade in i bilen.

I Tammerfors shoppade vi på först Ikea och sedan på Ideapark. Var och en handlade enligt eget samvete och plånbok. Jag fick med mig lite smått Ikea krafs, en väska från Marimekko, en tröja, en kjol och lite annat "nödvändigt".

Lunchen åts på Ideapark och när vi sen skulle fara hem så var det bara mamma och Viktoria som var klara att starta hemfärden. Jag och Jenny fick en halvtimme till vårt förfogande och vi förvaltade den mycket väl, effektiva som vi är.

Jag hoppas att jag skötte mig bra som reseledare och att mina kvinnor i fortsättningen väljer att resa med Sara Tours.

Vispgröt och mobbning

Tänk att det är torsdag redan. Jag och en kollega diskuterade här om dagen möjligheten att förlänga dygnet med 2-3 timmar, det skulle verkligen behövas ibland.

I går var en mycket bra dag, det är mest bara bra dagar nu tycker jag. På jobbet hade vi besök av Teater Taimine som visade pjäsen Thomas och Tryggve för oss, en pjäs som på ett respektfullt men ändå skojigt sätt behandlade det svåraste som finns i våra skolor, nämligen mobbning.

På eftermiddagen hängde jag med Jenny, både hemma hos dom och i GW gallerian. Jenny bjöd på en vispgröt som var helt klart i klass med fammos vispgröt, väldigt lyckat Jenny.

På kvällen gjorde jag min numera traditionella plikt och beviljade ansvarsfrihet för Folkhälsans styrelse. Te och smörgås i trevligt sällskap avslutade dagen.

Jag hann prata med Monika i går också, medan vi pratade kunde jag konstatera att jag börjar få riktigt drygt efter henne.

Hej och förlåt

Tiden har inte räckt till för att blogga nu igen (sorry!). I dag blev det en lång dag på jobbet, det brukar bli det på tisdagar då vi har både personalmöte och samplanering. Nackdelen med att det just är tisdagar är att det blir stressigt iväg till föräldra-barngympan som börjar klockan 18, men fördelen är ju att man inte hinner bli slö här hemma.

Efter gympan for jag iväg på en 10 kilometers länk. Det var en bra länk.

Jag hade planer på att springa till jobbet i dag, men planerna ändrades i går kväll. Den nya planen visade sig å andra sidan vara mycket bättre.

Nu ska jag försöka sova, i min egen säng. Tråkigt men kanske hälsosamt.

Ett snabbt hej!

Vardagen är här igen. 
Det kommer en reseskildring från Tammerforsresan inom kort. Jag ska bara jobba lite först. Jobba ja, jag som skulle kunna tänka mig att ha sportlov en vecka till...

Ledigheten fick i alla fall en mycket fin avslutning.