Det finns mycket att skriva, men lite att dela med sig av. Hur som helst så blev kvällen i går inte som jag tänkt. Jag är ledsen, ändå känns det på något sätt förnuftigt att göra så här, jag vill verkligen det här och jag har inte bråttom någonstans.
Jag är van att klara mig själv och fixa saker på egen hand. Jag är inte bortskämd med värme och omtanke och jag anser mig vara en mycket självständig person, därför känns det på något konstigt sätt som ett svek mot mig själv att på så här kort tid börja tycka så mycket om någon som jag hela tiden måste vara beredd på att förlora.
Jag vet att jag är stark och jag vet att jag klarar mig, men ledsen måste man få vara. Nu ska jag försöka glömma den dåliga natten och gå på en lång promenad med min fina vän Monika. Vilken tur jag har som har honde Backmans Monika i mitt liv.
Ha en fin dag, njut av vädret och av varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar