En åtta kilometers plåga

Förutsättningarna var de allra sämsta, jag var trött, hade inte ätit och var på uruselt humör. Resultatet blev därefter också. En ren pina från början till slut. Det var inte roligt någon gång under hela länken. Jag visste att det skulle vara tungt, men har man bestämt sig för att springa så har man.

Jag ska inte gnälla, jag är frisk och kan springa. Jag måste bara lära mig att välja mina tillfällen. Tanken på att springa bort ledsamheter är god, men det går sällan så bra att springa när man är ledsen.

Villaavslutning, mode och skogspromenad

Jag har valt att fira villaavslutning här hemma i år. Det känns bäst så, jag har inte ork och lust att vara så supersocial som en villaavslutning på villan skulle kräva. Känns så klart tråkigt, men det kommer fler tillfällen. 

Jag var så trött i går efter jobbet, men hade bestämt mig för att nog fara på länk, när jag var på väg till bilen så fick jag meddelande om att alla rapporter över simskolorna jag mailat som pdf-filer kvällen före tomma, alla uppgifter, all statistik över antal elever, ålder, simkunnighet, antal tagna märken, datum, säkerhetsplaner, allt var borta. Suck och stön tänkte jag, för jag tyckte att det skulle vara lite jobbigt att fara hem och maila  filerna igen. Nu var det mycket värre än så, mina sparade filer var också tomma. För mig som hatar statistik och att fylla i blanketter var det närmast en katastrof. Jag var så trött och ledsen på mycket annat också, så bedrövelsen med rapporterna kostade ett antal tårar. 

Jag slutade lipa, gjorde om jobbet och de 16 blanketterna kunde lämnas in någon timme senare. Men någon fredagslänk blev det inte. Det blev film och ett stort glas vin i soffan. 

Nu har jag varit på den obligatoriska lördagspromenaden, med Hannah och Amandas fredagspod i öronen. 

De pratade om mode och att hitta sin klädstil. Jag är mycket förtjust i kläder, men någon speciellt stil har jag inte. Visst har det slagit mig att det skulle kunna vara kul att ha det, men jag är nog för ombytlig för att det ska fungera, tror jag. 

Från det ena till det andra. När jag gick min promenad i dag så gick jag delvis på en skogsväg, jag skrattade för mig själv när jag pliktlydigt gick på vänster sida, vände om för att gå hem igen och då också gick på vänster sida. Jag kände mig nästan skyldig när jag på grund av att det hängde kvistar på min sida bytte över till den andra sidan. Vad tokigt hur inrutad man kan vara när det gäller vissa saker, som att följa trafikregler. 

På tal om skogen så kände jag just något som kröp i nacken, ni skulle ha sett min äckelmin när jag plockade bort en älgfluga. 

Ha en skön villaavslutning ni som firar den, nästa år ska jag vara på topp!

TORSDAG?

Vart far tiden? I dag på eftermiddagen började jag på allvar fundera på vilken dag det är i dag. Jag kan inte mitt schema ännu och har därför inte på det viset koll på dagarna. Något sa mig att det nog var torsdag, men det kändes så fruktansvärt fel med fredag i morgon. Jag var tvungen att slänga ut en spontan "alltså va je för da i dag?" fråga i lärarrummet. Det var nästan obehagligt, för jag visste inte säkert vad det är för dag. Så dålig koll brukar jag aldrig ha. Så här snabbt får inte en vecka gå. 

Det är mycket nu, jag glömmer saker och det retar mig. Det hjälper tydligen inte fastän hur mycket jag antecknar och lägger minneslappar, skriver det absolut viktigaste på handen och så vidare. Jag mäktar inte med.

Nu ska jag i alla fall städa huset. Det brukar göra mig gott. Ordning och reda, lön i morgon.

En förgylld onsdag

Jag har inga större nyheter att leverera. Mitt liv är ganska förutsägbart, men ändå harmoniskt. Jag trivs med rutiner och ordning. I dag gjorde jag ett riktigt bra drag. Jag sprang direkt efter jobbet, 21 kilometer fick jag ihop skrapat och jag känner mig nöjd med det. Det är det absolut bästa sättet för mig, far jag hem och tänker göra något annat före jag springer så är det lätt hänt att allt drar ut på tiden och träningspasset blir förkortat. Nu hade jag planerat morgondagen och tränat redan före klockan slog 18.00.
När jag kom till bilen såg jag att jag hade ett missat samtal. Det missade samtalet visade sig vara Viktoria som ville förgylla sin äldsta systers afton. Så nu har jag haft främmande sen jag kom hem. Som tur var så hade jag både mockarutor och glass i frysen, det är alltid risken när man får oväntat besök, att man inte har något att bjuda på.

En sån dag

Vilken bra dag det har varit i dag. Jag och Kati startade dagen med en hejdlös fnitterattack, ni vet när man skrattar sådär mycket så att det omöjligt går att sluta. När man kommer på rolighet efter rolighet och skrattar så man knappt hålls på stolen, så startade det i morse, fortsatte i eftermiddags och ännu per sms efter att vi gått hem för dagen. Det var precis vad jag behövde, vet inte när jag skulle ha skrattat så mycket och hjärtligt sist. Känns som flera år sen.
Efter jobbet for jag till gymmet och sen vidare till Jenny och syjunta. Där fortsatte skrattfesten, kvällen bjöd på bra diskussioner, god mat och många skratt.

När jag kom hem tog det roliga slut. Min telefon har laddat ur och min ena laddare (och enda fungerande) finns i Replot, jag satt länge och samlade krafter till att fara och hämta den. Till slut kom jag på att jag har en laddare till här hemma men den funkar bara om man trycker in den i telefonen och håller den i ett visst läge. Så nu gör jag det. Tänker vänta tills jag har 10% laddat, det borde räcka tills i morgon. Jag äger nämligen ingen väckarklocka, därav panikladdningen. Den laddare som funkar tvättade jag i tvättmaskin för några veckor sen, underligt.

En typisk måndag

Det här har varit ett klassiskt exempel på en typisk måndag, jag var förberedd till tänderna. Jag hade skrivit veckobrevet i fredags, kopierat upp alla papper som behövdes, planerat alla lektioner och var beredd att undervisa redan från start. Ändå har det strulat, jag har glömt saker, pratat med konstig ordföljd, snubblat och betett mig märkligt. Droppen var nog när jag skulle fara hem och hade bestämt mig att för första gången den här terminen gå hem när sista lektionen är slut, då hittade jag inte min bilnyckel. Som jag sökte. I väskan, på mitt skrivbord i lärarrummet, på katedern i klassen, i väskan igen, på katedern och så vidare. Till slut hittade jag nyckeln, i min ena innetoffla som står på skohyllan i väntan på kallare klimat. Dit hade jag tydligen lagt den i morse.

Som tur var så fick eftermiddagen ett bra slut i och med eftermiddagskaffedejt hemma hos Sandra. Skönt att få prata strunt och dela med sig av allt som snurrar i hjärnan.

Sensommar/höst

För mig är det fortfarande sommar, eller kanske sensommar möjligtvis, absolut inte höst. Hösten börjar i september, efter villaavslutning. Enligt min tideräkning alltså, en del kanske har höst redan nu. 

Vart försvann den här sommaren? Den gick så fort och obemärkt förbi på något sätt. Den här sommaren kommer nog inte upp på någon topp-placering över somrar som gått. Den kommer inte upp på topp 10, knappt på topp 20 heller. Så ni fattar, jag är rätt nöjd med att hösten är på kommande. Skönt med en nystart. 

För mig innebär hösten alltid att jag påminns om när vi tog vårt pick och pack och stack iväg till Stockholm. Jag vet att jag lovat att berätta om det någon gång, för er som inte följde oss i "Helsingörsgatan 14/Crafoordsväg 14 bloggen" så kommer nu en snabbversion här. Bara för att det är söndag och jag har en del annat jag borde fixa med, men som jag inte kommer mig för att göra...

På vårkanten 2006 bestämde jag och Jenny oss för att göra något annat ett år. Vi var trötta på våra liv och ville se något annat. Vi trodde nog antagligen båda två att det här var sista rycket före ålderdomen, sista äventyret före husbyggen och familjeliv skulle dra igång. Så fel vi hade, men så rätt det ändå blev. Vi ägnade flera timmar varje dag åt att leta bostad och jobb. Vi svarade på ett flertal bostadsannonser och till slut fick vi napp, Uffe i Nacka ville hyra ut ett helt hus på sin gård. För en överkomlig summa pengar/månad dessutom. Vi bestämde oss för flytta in på Uffes gård. Eftersom Jenny jobbade och inte kunde ta ledigt så for jag och Mathias till Nacka för att skriva kontrakt. En dagskryssning till Stockholm, full fart hela dagen, namnteckning på ett papper hos Uffe och hyreskontraktet var klart. Vi kom överens med Uffe om att betala in en depositionsavgift på 100 euro före den 30.6. Vi betalade in hundralappen i god tid och trodde att allt var frid och fröjd. I slutet av juli fick vi ett argsint mail av Uffe som meddelade att hyreskontraktet var upphävt. Han hade inte fått sin depositionsavgift och menade att han inte kunde lita på oss (finnpack kunde man läsa mellan raderna). Vi tänkte som så att om det fått en sån här dålig start det hela så vill vi nog inte ha med vår käre Uffe att göra i fortsättningen heller. Depositionsavgiften hade fastnat i bankvärlden någonstans, den fick vi tillbaka. 

Hela sommaren ägnades åt (förutom marathonträning) att hitta ny bostad och jobb. Sommaren 2006 var den varmaste sommaren på länge, vi kunde inte springa före efter kl. 21 och när man tränar till marathon duger inga 45 minuters länkar så klockan var ofta närmare 24 när vi började vårt "kontorsarbete", vi letade bostad och jobb framför varsin dator hemma hos mig. Vi skickade iväg ett mail åt en Melissa i Kista som skulle iväg till Helsingfors som utbytesstudent. Vi fick inget svar på det mailet och glömde bort Melissa. Närmast ett hyreskontrakt vi kom var med Paul i Bromma, han mailade vi flitigt med ett tag. Men så en kväll, straxt före vi skulle hämta M från flyget så hade det kommit svar från Melissa. Hon hade varit bortrest några veckor och inte sett vårt mail. Eftersom vi kom från Finland och hon skulle till Finland tyckte hon att det var lite lustigt och ville därför gärna hyra ut åt oss. Vi dansade segerdans i mitt vardagsrum samtidigt som flyget landade i Vasa. Vi missade dagens enda uppdrag, att hämta hem min sambo som då jobbade i Sverige. Han var inte glad när vi dök upp på flygfältet 45 minuter efter landning. 

Det här hände på en tisdag, Melissa skulle flytta till Finland redan följande måndag, det var alltså lite bråttom med kontraktsskrivande och lägenhetsvisning. Vi bokade en kryssning och for iväg på onsdagseftermiddagen. Vi var uppspelta och spralliga hela resan, jag minns hela den resan som ett enda fnitter. Vi är hemskt bra på att fnittra och ställa till med roligheter jag och Jenny när vi är på den linjen. I Stockholm tog vi oss ganska snabbt till våra nya hoods, vi inspekterade Kista med omnejd och konstaterade att här skulle vi nog komma att trivas. Vi träffade Melissa och fick se vår nya bostad. Vi blev kära på en gång. En mer perfekt lägenhet kunde man inte önska sig. Perfekt planlösning, möblerad men tömd på personliga prylar och i dyraste laget för två som ännu saknade jobb i huvudstaden. Det bekymrade oss inte det minsta, allt ordnar sig tänkte vi och skrev gladeligen på kontraktet. Hurra, bostad fram till jul, centralt i Kista. Vi hämtades upp av kusin Jonny som tog oss med till vår andra kusin Janina i Solna, där åt vi middag och planerade höstens sammankomster innan Jonny skjutsade oss tillbaka till båten. Det var två nöjda damer som somnade i hytten den kvällen. Vi var verkligen på väg nu. Vi körde upp till Vasa i raketfart och fortsatte ut till Korsö för villaavslutningsfirande. 

Veckorna som följde ägnades åt att toppa formen inför Lidingöloppet som skulle äga rum helgen efter att vi anlänt till Stockholm och som vi varit anmälda till i över ett halvår. Vi "toppade formen" med ett maratonlopp och det gick som det gick med Lidingöloppet. 

Tiden före flytten var märklig, vi var uppspelta medan människorna runt oss var nedstämda. Trots det så hann vi med några fantastiskt roliga veckor här hemma innan det bar av. Det var mycket som skulle fixas och ordnas med. Och framförallt skulle vi hitta jobb. Vi sökte massor, men fick inte riktigt napp på något. En dag hittade vi en annons om att Academic work sökte ca 600 personer för ett jobb som hade med produktutdelning att göra, det lät inte som drömjobbet precis, men vi resonerade som så att om de sökte 600 personer så visst katten borde vi ha en chans. Vi mailade iväg CV och ansökan och hoppades på svar. Samtidigt så skrev vi också ihop en presentation om oss och vårt gympakoncept "Sagogympa" som vi skickade till typ 20 gymnastikföreningar i staden. Efter en tid fick vi mail från AW som kallade oss till intervju  måndagen den 18.9, två dagar efter att vi beräknades anlända till Stockholm. Aktiv ungdom i Sollentuna hörde även de av sig och var intresserade av att träffa oss för en pratstund. Vi bokade in oss till tisdagen den 19.9. 

Flytten närmade sig med stormsteg, vi packade, ordnade, sprang maraton, fixade med försäkringar, utförsäkrade oss till Sverige och grejade med allt som man måste inför en utlandsflytt. Fredagen den 15.9 skulle vi säga hejdå till alla. Folk var ledsna, vi var också ledsna men samtidigt förväntansfulla och nyfikna på vårt nya liv. Natten till lördagen ägnades åt att packa bilen, så full har jag nog aldrig packat en bil efter det. Vi hade på riktigt problem med att få in två par skor som Jenny kom på att hon skulle ha med i sista stund. Att inte sova en blund och sen köra ner till Åbo är inte det smartaste man kan göra, men det gick bra. Vi körde ombord och kände att "nu börjar det". 

Framme i vår nya hemort Kista började vi med att möblera lägenheten, packa upp, inreda och göra det till vårt hem. Hela söndagen ägnades åt att packa upp och ställa i ordning. Vi storhandlade på kvällen och kände oss som vilka svenskar som helst. Med den finska flaggan vajande på balkongen. 

På måndagen var det tidig uppstigning. Vi hade en arbetsintervju att avklara, besök på skattekontoret att uträtta, Nordeabanken i Solna att besöka och kontantkort till mobilen att skaffa. Dagen gick bra och det var två trötta brudar som kom hem den kvällen. Jag hade blivit vald till teamledare för utdelarna av Aftonbladets nya gratistidning .SE (uppdraget hade varit hemligt ännu när AW sökte personal, de visste inte ens själva vad det rörde sig om för produktutdelning). och Jenny valdes till utdelare. Jag hade fått en tid för möte och kontraktsskrivning följande dag. Jenny som vid det här laget började känna sig missnöjd med att "bara vara utdelare" bestämde sig för att komma med till mötet för att se om inte hon också kunde få en chefsbefattning. På tisdagen orienterade vi oss till Sollentuna, vilket visade sig ligga väldigt nära vårt Kista. Hur perfekt kunde det bli med lördagsjobb på promenadavstånd? Vi fick en grupp 2-4 åringar att dra gympa för på lördagsmorgnarna mellan klockan 10 och 11 och tanterna på Aktiv ungdom i Sollentuna verkade imponerade av oss företagsamma finländskor. Det visade sig till och med att den ena av dem var en så kallad  Sverigefinne som kommit till Sverige på 60-talet. På väg hem från Sollentuna ringde Kristian från Academic work och undrade om inte Jenny var intresserad av en teamledarposition även hon. Så klart hon var, hon hade ju tänkt ta jobbet redan innan de ringde. På kvällen skrev vi kontrakt med Aftonbladet och AW. Hurra, vi hade både jobb, bostad och extrajobb. På onsdagen var det full fart med ännu ett besök i skatteskrapan, besök på banken i Solna och rekognosering av gym, parkeringsplats och promenadstråk. På kvällen gick vi på kick-off med vårt nya jobb. Snittar och Champagne på hotell Anglais med chefredaktörer och fint folk. Ett roligt minne för resten av livet, när man numera som lärare går på kick-off i kulturhuset i Smedsby och äter skollunch med 400 andra lärare och skolpersonal. 

 Resten av den första veckan ägnade vi oss åt att försöka sälja våra startnummer till Lidingöloppet. Vi hade nämligen konstaterat att sviterna från maratonloppet 3 veckor tidigare satt i. Jag hade problem med höften och Jenny med en infektion av något slag. Vi auktionerade ut nummerlapparna och fick såld en på fredagen och en på lördagen samma dag som loppet ägde rum. Förutom att sälja nummerlappar ägnade vi veckan åt att förbereda inflyttningsfest för Jonny, Nadja och Janina. På lördagen gick inflyttningsfesten av stapeln och blev en mycket lyckad tillställning. Vi började jobba först den 2.10 så vi hade en hel vecka på oss efter den första kaosveckan att landa, komma in i rutinen med tvättstugan, se oss omkring i staden, packa upp det sista, tänka ut ett välfungerande system för bilparkeringen. För bilparkeringen var inte det enklaste. Mellan 17 på eftermiddagen och 9 på morgonen kunde bilen stå gratis på parkeringen utanför Gallerian, som låg ca 300 meter från vårt hem. Det var ju perfekt, men det betydde att vi måste flytta den på morgonen före vi for till jobbet, för vi började ca. klockan 5.30, ibland tidigare och ibland senare beroende på vilken station man tänkte besöka först. Jenny som hade Kista i sitt område så fick den äran att på morgonen före klockan 9 flytta bilen till någon ledig plats på gatan där den fick två i två timmar med p-bricka, då fick hon se till att komma ihåg att skruva fram p-brickan varannan timme. En gång hittade vi en fritidsgård ca 1 km från vårt hem där vi hade bilen att stå några veckor, tills det kom en ilsken lapp på framrutan som talade om för oss att här kunde vi minsann inte stå. Sen hade vi den stående på en bensinmack ca 1,5 km från vårt hem tills det kom upp en skylt som talade om att parkeringen minsann bara var till för mackens kunder. Så höll vi på. 

Vårt jobb då, teamledare för utdelarna av Aftonbladets gratistidning .SE. 

Till våra arbetsuppgifter hörde att ansvara för utdelningen på "våra stationer", jag hade Rådhuset, Rådmansgatan, Odenplan, S:t Eriksplan, Hötorget, Stadshagen och Fridhemsplan. Jenny hade (tror jag) Akalla, Kista, Solna, Hallonbergen, Husby.

Vi hade 2-6 utdelare per station som vi skulle se till att kom till sitt arbete (jo man ringde sina utdelare redan ca 30 minuter innan de förväntades vara på plats bara för att försäkra sig om att de skulle dyka upp). Fick man inte tag på någon var det bara att åka raka spåret till den stationen för att se om den kanske var där ändå men av någon anledning inte kunnat svara i mobilen eller om inte så måste man ringa "kontoret" och meddela hur många kolportörer som saknades och då fixade den som satt på kontoret en ersättare från "jouren" som var en grupp utdelare som satt stand-by på T-cetralen och väntade på att skickas ut till plats där det saknades kolportör. 

Det var ofta två hektiska timmar innan allt var igång och man visste att alla var på sin plats. Utdelningen startade beroende på ställe klockan 6, 6.30 eller 7. Ibland fattades det tidningar på någon station, då måste man snabbt leverera tidningar dit från annan station och samtidigt också försöka få tag på "kontoret" som skulle se till att tidningar levererades. Ibland var man tvungen att lita på att en person dykt upp till sitt pass även om man inte fick ett svar. För det kunde köra ihop sig så att man inte hann besöka den stationen före först efter klockan 7, då blev man svettig om man möttes av 20 buntar ouppackade tidningar och en tom pirra med gårdagens löpsedel i. 

Det låter som att det var på liv och död, det var det ju så klart inte, men i och med att det här var en stor satsning från Aftonbladets sida och konkurrensen mellan de två redan etablerade gratistidningarna och den  nystartade .SE var hård så var pressen ganska stor på oss. Aftonbladet har många anställda och dessa kontrollerade så klart utdelningen på väg till sina jobb och uppdrag. Vi kunde få samtal om att en utdelare setts stå inne i tunnelbanan på perrongen och dela ut tidningar(vilket var förbjudet då det enbart var Metro som hade tillstånd att dela ut inomhus) då åkte man snabbt iväg dit och gärna tog sin utdelare på bar gärning.  Eller någon som setts röka under passet, eller någon som avvek tidigare... Arbetsförhållandena för utdelarna var inte nådiga. Det sparkades utdelare hejvilt första veckorna och vi kände ibland oss som häxorna själva. Andra incidenter var en utdelare som råkat ut för hot av en påverkad? kvinna och fått sin pirra vält över Sveavägen och själv blivit knuffad nerför en trappa. Utdelaren ringde med gråten i halsen och berättade att det flög tidningar över hela Sveavägen (som ju inte är en liten gata). Jag fick skynda dit och tillsammans redde vi upp det värsta kaoset. Det gällde ju att hålla snyggt omkring pirran. 

Samtidigt som vi skulle hålla ordning på våra utdelare så skulle vi också föra statistik över hur många buntar som levererats, hur många tidningar som delats ut och hur effektiviteten varit vid de olika stationerna. Och därtill också med olika medel försöka sporra våra utdelare till att göra ett så bra jobb som möjligt. Jag ordnade tävlingar mellan stationerna, mutade med frukt och godis, deltog själv i utdelningen och försökte hitta de bästa strömmarna av människor. Det var ett hemskt roligt jobb, bland de roligaste jag haft i mitt liv. Vi teamledare hade väldigt stor frihet, vi hade vårt område att sköta men det var allt. Hur vi fördelade arbetet mellan de olika stationerna var upp till oss själva. En gång i veckan hade vi temaledarmöte med "kontoret" och Dan som var distrubutionschef på .SE, då fick man stå till svars för varför det gått dåligt på någon station eller glänsa för att det gått bra. Vi var ett härligt gäng teamledare som blev goda vänner även utanför jobbet. 

Punkt SE var ett "en gång i livet" jobb, ett motsvarande jobb kommer vi aldrig att ha, men minnen för livet fick vi. Vi träffade så otroligt många människor i jobbet. Några stod på sin station varje dag hela året, medan de allra flesta stod bara en kort tid, var borta någon månad och kunde sen dyka upp på en annan station. Jag hade utdelare från Pakistan, Indien, Australien, Mexiko, Ryssland, England, Rumänien, Polen, många länder i Afrika, Kina, USA, Finland, Norge, Tyskland, Frankrike och säkert något land som jag glömt. En del var utbytesstudenter med extrajobb, andra var flyktingar. Under de korta stunderna man besökte en utdelare fick man ta del av livsöden som man knappt trodde existerade. Jag glömmer aldrig Christopher från Uganda vars hyreskontrakt blivit uppsagt för att han inte hade pengar att betala hyran med, sen hade han ingen adress och hans lön (fick någon form av check att lösa ut) kunde inte nå honom, han hade för få arbetspass för att få pengarna att räcka till och när jag äntligen fick fixat mer jobb åt honom så dog hans farbror i Uganda och han var tvungen att skicka pengar till begravningen, tvättmaskinen i hans hus brann upp och hans arbetskläder blev förstörda, hans mobil blev stulen och hans cykel påbackad av en bil, men ändå var han världens gladaste karl som mötte mig med en stor kram och ett hjärtligt leende varje gång jag besökte honom på S:t Eriksplan. "Good morgon Sara, how are du today? This day is almost as beautiful as you" sa han alltid om solen sken. Smörigt, ja visst men jag blev alltid lika glad. 

Eller Jonathan, Loke och Kaj på Odenplan som kändes som "mina killar" som jag kunde lita på, plikttrogna unga gossar som alltid rapporterade i tid, täckte upp för varandra om det behövdes, och var världens trevligaste. Jennifer på Rådhuset som var så trevlig att prata strunt med, Nicklas på Rådmansgatan som var söt som socker, Mexikanen på Fridhemsplan som jag tyvärr glömt namnet på men som alltid, alltid log och var så glad när man kom på besök. Och Victor som friade till mig varje gång han jobbade i mitt team, ledsamt för honom så tackade jag alltid nej.

Visst fanns det utdelare som man helst skulle klarat sig utan att träffa också, en del riktigt obehagliga typer som man nästan var rädd för. 

Det här är människor som jag aldrig kommer att träffa igen men som finns i mitt minne för resten av livet. 

Det var historien om våra första veckor i Stockholm. Jag skriver ner det här bara för att jag själv ska minnas. Då det ledsamma faktum fortfarande kvarstår att vi inte kommer åt vår blogg som vi skrev under tiden i Stockholm. 

Minnestest

Jag är en sån som skriver upp allt i min lila (gräslig färg) kalender och förlitar mig helt på den. Ibland får jag för mig att det är bra att testa minnet nu som då. Som till exempel när jag ska fara till butiken. I stället för att göra det enda rätta och skriva en inköpslista så tänker jag att jag ska försöka komma ihåg det jag ska handla. I dag skulle jag dessutom handla ingredienser till en kaka som jag aldrig bakat förut och som faktiskt hade ett lite mer avancerat innehåll än smör, mjöl och ägg. Jag kom ihåg alla krångligheter som malen muskot och farinsocker, men vanligt smör, det glömde jag. Det var den minnesträningen då. Vad lärde jag mig av det då? Jo att jag kanske kunde välja mina tillfällen för minnesträning.

Det slog mig här om stunden att det är längesen jag lagt in några bilder. Borde bli flitigare på att fota. Ska ha det i åtanke.

Ha en fin lördag kära ni!

Ytligheter

I går var det så skönt att vara ensam, lite kan jag ångra att jag varken gick på grillkvällen jag var bjuden på i stan eller på tv-kvällen i Replot. Jag behövde helt enkelt vara för mig själv, jag är sån ibland, tyvärr lite för ofta nu just. 

I dag däremot när jag skulle kunna tänka mig att göra något så har jag inga planer. Det stör inte, det stressar inte heller, jag bara konstaterar. 

Åtminstone ska jag nu fara till gymmet. Jag trodde att jag tappat bort mitt gymkort i går. Det gick till och med så långt att jag vände ut och in på bilen, och for till gymmet för att kolla om det fanns där. Jag trodde nämligen mig veta att jag kunde ha glömt det där sist jag var där, kände det på mig. Men nej, det fanns inte där. När jag kom hem kollade jag en sista gång i plånboken (hade kollat typ fem gånger tidigare) och men visst, nog låg det ju där inklämt i ett fack längst in. Hur det hamnat där är en gåta, men tacksamt att hitta det hur som helst. 

Efter gymmet vet jag inte vad jag ska hitta på. Det är fint väder så mitt i allt far jag till villan, eller på annat sätt ut på sjön. Nog för att jag är redo för hösten, men det sista av sommaren måste man väl ta vara på ändå. 

Ett nytt försök

Hjälp, jag var nog lite för trött för att orka formulera mig i går märker jag. Jag visste ju vad jag menade, men det blev ändå inte rätt. Därför valde jag att ta bort inlägget. 

Här kommer ett nytt försök.

Man borde se om sitt eget hus mer och göra saker för sin egen skull. Man ska så klart inte vara så dramatisk att man säger upp kontakten med folk, vilket det kanske kunde tolkas som det jag skrev i går. Det menar jag inte nu och det menade jag inte då heller. Men att umgås med folk som för stunden tar mer än de ger, eller att göra saker som för stunden inte känns bra. Jag vet inte hur det är med er men för mig kan det ibland kännas oöverkomligt att till exempel tvätta fönster, städa bilen, hänga upp tvätten, fylla i papper, läsa mail, vad som helst. Vardagliga saker som du vet att du kan göra men som du inte orkar/har tid med/har lust med för stunden. Jag tänker mer aktivt försöka strunta i sånt som jag inte mår bra av att göra men som bara borde göras. För jag vet hur jag funkar, mitt i allt kommer en dag när jag tycker att det roligaste som finns är att städa ur köksskåpen, och då gör jag det. I stället för att göra det den dagen det ger mig olustkänslor och lätt illamående (jag överdriver, men ni fattar).

Man (eller i alla fall jag) kan inte välja om jag vill jobba eller inte. Men, man kan välja ett jobb som man trivs med. Jag tänker inte skriva att jag aldrig skulle ta ett jobb bara för att jag behövde pengar, jag måste trivas också. För jag kan inte svära på det, för jag har aldrig varit i den situationen att jag behövt göra det, så jag vet inte hur jag skulle reagera om jag fick ett jobb som jag vantrivdes med. Jag har alltid lyckats hitta meningsfulla och roliga jobb, jobb att trivas på och med. Jag tycker att det är roligt att gå till jobbet och så hoppas jag att det kommer att kännas vilket jobb jag än kommer att ha i framtiden.

Jag har alltid jobbat mycket, vilket ni som läst bloggen en tid vet, jag bloggade om det för någon månad sen. Jag har alltid trivts med mina extra jobb, men ibland har det blivit för mycket jobb och för lite fritid och då har jobben plötsligt inte känts lika roliga längre. Förr jobbade jag ändå. Nu avstår jag från mycket när kalendern fyllts så pass att det blir fler uppbokade kvällar än lediga i veckan. Det är inte ens svårt att säga nej. Det är aldrig det som varit mitt problem heller. Jag har inte tackat ja till jobb för att jag inte kunnat tacka nej. Jag har tackat ja för att allt som erbjuds låter så lockande och intressant. För jag har utan dåligt samvete tackat nej till mycket genom åren också. 

Det här som citatet syftar till då. 

För mig handlar det om att avstå sådant och sådana som inte är bra för oss, kanske inte alls eller bara för stunden. 

Ibland inser man inte hur mycket en person eller en aktivitet tar av ens energi utan att fylla på med energi tillbaka. För det är så jag tolkar de här citaten. Det måste vara ett någorlunda rättvist energiutbyte mellan två poler för att det ska fungera. Om en bara ger och den andra bara tar är snart den som ger utan energi. Att välja bort en sådan person eller det kan ju handla om en hel grupp människor också ur sitt liv är ofta väldigt svårt, för på ett eller annat sätt tycker man ju väldigt mycket om människan eller gruppen, annars skulle man inte bry sig och ge av sin energi. Styrkan är att se om sitt eget hus, att inse sitt värde och ha modet och styrkan att låta det vara det viktigaste. 

Nu uppmanar jag inte till egoism, för det är något helt annat. Så klart vi ska bry oss om varandra, hjälpa varandra, dela med oss och vara där för varandra. Men med måtta, till en viss gräns, så länge du själv inte mår dåligt av det och så länge du känner att det du ger kommer tillbaka i någon form. Inte nödvändigtvis jämnt fördelat hela tiden, men med någon slags rättvis fördelning under en längre tid i alla fall. 

Fredagsmys

Nu är jag trevlig igen, jag visste ju det. Jag blir alltid en kul typ efter träning. Fortfarande finns det inte så mycket spännande att blogga om. Jag skriver ju en mera avskalad version numera så det finns inte alltid så mycket att berätta. Så jag har inte slutat tänka och känna ifall någon trodde det. Tankarna skrivs, men publiceras inte.

Dusch och matlagning står på programmet nu. Sen ska jag sätta mig i soffan och summera veckan som gått. En vecka som för övrigt var min andra vecka som klasslärare för årskurs två. När jag summerat klart ska jag se en film tror jag, eller spela Ruzzle, det var längesen. Vi spelade i skolan i dag och jag blev lite fast igen.

Trött

Det är fredag. Jag är trött och inte speciellt trevlig. Tycker jag själv i alla fall. Jag orkar inte skriva något speciellt, för det finns inget speciellt att berätta. Men ni kan få läsa mina favoritcitat.
Nu ska jag fara och springa, jag har skjutit upp det på tok för länge, som vanligt nu för tiden.

Vidga vyerna

Kumpanen svarade till slut och tackade ja till promenad, men avböjde å det bestämdaste en springtur. Så nu har vi promenerat i de norra delarna av Vallgrund. Det är aldrig dumt att vidga sina vyer och testa gränserna lite.

I morgon är det fredag, kan någon förstå det? Den här veckan har gått sanslöst fort tycker jag.

Nu ska jag dammsuga och tvätta lite kläder, min nya lyx ska vara nystädat redan på fredagsmorgonen.

Plättar, våfflor och pannkakor

Jag har varit snål på våfflor med hjortronsylt i flera dagar. I dag skulle det ske, men för det första var hjortronsylten så kattens dyr så jag avstod, ibland kan jag vara äckligt snå..., jag menar prismedveten. Nå ja, våfflor med jordgubbssylt går väl också an. Men väl hemma upptäckte jag att våffeljärnet fortfarande inte är uppackat sen flytten för över ett år sen. Och i vilken låda det ligger har jag ingen aning om. Nå ja, plättar får det bli då tänkte jag. Jag vet redan att jag är världssämst på att steka plättar, men jag tror alltid att den här gången lyckas det bättre, jag vill ju så gärna vara bäst på allt. Det lyckades inte bättre den här gången heller. Jag använde både teflonpannan och lillplättpannan, resultatet dög åt mig, men inget jag skulle bjuda på vid ett eventuellt plättkalas. Det om det. Varför jag skrev om pannkakor i rubriken vet jag inte. Jag avskyr att säga det, men svenskarna har nog en poäng i sitt sätt att benämna plättar och pannkakor. Plättar är små, pannkakor är stora och ugnspannkaka har man i ugnen. Jag tyckte faktiskt att benämningen var så praktiskt så i mitt förra liv där det rikssvenska språket ständigt var närvarande och mitt eget modersmål analyserades och ifrågasatts så använde jag svennebenämning, jag är inte sämre än att jag kan anamma något som är bra. Det om något är väl ett bevis på styrka. 

Nu ska jag fortsätta försöka få tag i min kumpan. Jag vill på promenad, eller allra helst springa. 

En bra dag

En lång dag på jobbet fick ett perfekt avslut. Vid fyra snåret ringde Jenny och undrade om inte hon, jag och Viktoria skulle äta på Arken i dag. Det blev alltså syskonmiddag på Arken, trevligt.

I kväll har vi firat Viktoria som fyllde år i går. 

I går begav jag och Jenny oss till stan för att inhandla födelsedagspresent. Som vanligt hittade vi en hel massa annat att handla också. Men present fick vi till slut köpt, vilket ju var huvudsaken. 

På kvällen sprang jag till Sale och när jag just kommit hem ringde Jenny och frågade om jag inte skulle komma på promenad med henne, så det blev ännu en promenad. Då Jonas jobbade sent bestämde vi oss för att sova tillsammans. Vi enades om att övernatta hemma hos mig. Kantarellomelett och ett glas rosévin avslutade en mycket bra dag. Fler bra dagar önskas. 

Noll koll

Nu känner jag mig som ett riktigt pucko. Jag har hela dagen gått och tänkt att "jag måste komma ihåg att ringa till Viktoria och kolla vad vi ska köpa för födelsedagspresent". För en stund sen när jag var på väg hem från Replot så gjorde jag slag i saken. Viktoria svarade dock inte, och när jag lagt på så slog det mig "men för tusan, det är ju HON som fyller". Men vilken tur att hon inte svarade då, tänker ni, jo men puckot här var ju tvungen att berätta när hon ringde upp en halvtimme senare "att jag ville egentligen inget för jag tänkte ringa och fråga om vi ska köpa present ilag men så kom jag på att det ju är du som fyller". Pling, där kunde man ju har hittat på någon helt annan anledning till det missade samtalet... Samtalet avslutas med att
jag säger: nåja men vi syns i morgon"
Viktoria: ööö i morgon?
jag: ja, du har ju kalas
Viktoria: ööö fick int du mitt meddeland
jag: jo, men ja läst int e så noga
Viktoria: nähä, men kalaset e på onsdagen
jag: oj skönt, då har ja en dag till på mig att fixa present
Viktoria: du va på väg i morgon du alltså?
jag: ööö jå

Summan av det hela är ju att det var ganska bra att jag ringde i alla fall.

Det slog mig tidigare i kväll när Marcus ringde och undrade om jag gått och lagt mig "du har ju lite tidiga vanor du så man vet ju aldrig" att det fanns en tid när jag faktiskt gick och la mig klockan 21.00. Tur att den tiden är förbi.

Bärbuskar i gryningen

Kvart före sju i morse befann jag mig i vinbärsbuskarna. Bär är veckans tema på mnk för åk 1 och 2 och vad passar bättre än att inleda med provsmakning tänkte vi. Vi fick ihop tre olika sorters vinbär, blåbär, lingon, krusbär, jordgubbar, saskatonbär och hallon. Jag hade lovat ta vinbär och blåbär, men kom jag mig för att plocka i helgen, nej. Provsmakningen var ett lyckat drag.

Nu ska jag vila, dricka kaffe och göra ingenting. Jag känner mig faktiskt riktigt trött, trots all sömn i helgen.

Det är mycket som är nytt på jobbet, jag har inte riktigt kommit in klasslärartänket ännu, eller jo, jag känner mig definitivt som en klasslärare, men det jag saknar är kontakten till de andra lärarna, nu är det jag och mitt, jag är inte längre spindeln i nätet som har koll på allt som händer i alla klasser.

Jag gick hem tidigt i dag, för jag vet att de två följande dagarna kommer att vara långa möteseftermiddagar. Om jag känner mig riktigt hurtig i kväll så för jag sakerna till Replot och springer i morgon bitti.

Spellista och tjejdejt

I går hade jag dejt med min Monika, och ja, jag bjöd på min nya superrätt. Monika gav tummen upp, eller hur var det? Monika hade med bulla till kaffet, vilken lyx med gäster som tar bulla med sig. Viktoria och Pernilla dök upp en stund också, men de var tvungna att hasta vidare till Pernillas nattskifte.

I dag har jag promenerat med Jenny, sovit, lagat kållåda, gått på spinning och sprungit. Tränat och vilat med andra ord. En skön söndag helt enkelt. Min kållåda förtjänar nästan ett eget inlägg, det blev så god. Kållåda är förövrigt en av mina favoritmaträtter.

Det slog mig när jag sprang nu i kväll vilken brokig skara låtar jag har på min spellista, här kommer ett smakprov.


                                                     Du

Whatever you want

Pojkarna på rad

Sometimes when we touch

 Du är allt

 

Bröllopsdag

Jag hade ju helt glömt bort vilken viktig dag det är i dag, mammas och pappas bröllopsdag, ja min också för den delen. Jag lär ju ha meddelat att "nu har VI gift oss" när vi kom ut ur kyrkan. Och faktiskt så bytte jag efternamn i samband med vigseln, så jag gifte mig ju också på sätt och vis.
Som tur var så kom jag på det nyss och sände iväg två stycken gratulations-sms till mor och far.

Jag har annars en ny paradrätt, så enkel och så god att det nästan är löjligt. Den kommer jag definitivt att bjuda på nästa gång jag bjuder hem någon på dejt.

Tortilla, tacosås, ost, lufttorkad skinka, ruccolasallad. Ber om ursäkt för dålig bild.

På tal om dejt, hur kommer det sig att man alltid är skitsnygg i håret när man bara är hem ensam? Alltid!

En tanke som slog mig i dag är hur stor skillnad ett städat hem gör. Jag har dammsugit och torkat golv och damm i dag. Och jag känner mig så himla tillfreds här hemma. Det är något som stört mig hela veckan, jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på det, men nu vet jag. Jag har haft det alldeles fruktansvärt stökigt här hemma. Det är det som har stört min inre frid.

NYTT AVSNITT! Fredagspodden med Hannah & Amanda - 74. Vad hade Lill-Babs...

En relationspod av två fantastiska kvinnor. Lyssna på deras djupa diskussioner och ytliga funderingar. Jag kommer ofta på mig själv med att nicka instämmande eller rent av känna lust att delta i diskussionen och komma med mina åsikter i ämnen som behandlas. 
Hannah och Amanda finns nu på Youtube.

    Det blev en glass på Arken i går och det var skönt att cykla hemåt efter en intensiv första vecka.

Jag försöker städa lite här hemma, eller lite och lite, det är nog mera tänkt att vara storstädning. Men det går trögt. Vi har hela gården minst sagt upp och ner här. Det är jordhögar, stenar, grus och jag vet inte allt vad överallt. Egentligen borde man fly fältet, men vädret inbjuder inte precis till villaliv. Dessutom är det inte en ensam natt i en mörk stuga som lockar mest nu heller.

Det här citatet fick jag av en klok man i går. Så sant som det är skrivet.   

5 före helg

Det är nästan helg. Jag sitter och planerar det sista inför nästa vecka.
Vi cyklade i morse igen så jag väntar på att Jenny ska sluta. Den stora frågan i morse var om det blir Arken i dag eller inte. Glassväder är det ju definitivt.

Det ska bli skönt med två lediga dagar. Jag har inget planerat, tråkigt på ett sätt, skönt på samma gång. Jag har inte lust med så storartade saker heller för tillfället, att orka med vardagen är alldeles tillräckligt. Väntar fortfarande på att den inre friden ska infinna sig. Det sägs att du vet att du har fattat rätt beslut när det är frid i ditt hjärta.

Fammos namnsdag

I går kväll bestämde jag och Jenny oss för att cykla till våra jobb i dag. Eftersom vi båda jobbar i Replot passar det utmärkt. Vi trampade glatt iväg i morse och konstaterade snabbt att det här ska bli en rutin, vi ska cykla vaaaarje moooorgon. Det är bra med målsättningar.

Nu sitter jag på jobbet och fixar inför nästa vecka samtidigt som jag väntar på Jenny. Det kom ett sms för en stund sen. Det var så roligt att ni ska få ta del av det ni också.

Så här stod det:

Hej tjejer!
Fammos namnsdag i dag, vad sägs om glass el annat på Arken kl 16?

För nytillkomna läsare kan jag berätta att fammo dog för nästan exakt två år sen...

Om vi säger som så, hon är en mästare på att hitta anledningar till fest min syster.

9-5?

Att vara lärare är ett heltidsjobb med övertid utan övertidsersättning, periodvis. En del dagar jobbar man som den här, i 11 timmar medan man andra dagar kan unna sig att eventuellt gå hem en halvtimme efter sista lektionen.

Jag har inte så mycket spännande att komma med, det blir promenad med Jenny om en stund i alla fall. 

Jag fattar inte hur jag orkar, på kvällarna kan jag inte sova. I natt somnade jag väl efter 2, och vaknade 5.30. Helt av mig själv svängde jag om till jobbtid igen. På sommarlovet (mitt superlånga lov) sov jag lätt till 9.

Så här ser det ut hos mig för tillfället.

Kära dagbok

Jag har inget intressant att komma med, därför blir det en uppräkning av dagen som gått. Första skoldagen gick mycket bra. Det blir bra det här känns det som.

Efter jobbet for jag till gymmet. Jag tänker alltid mycket när jag tränar. I dag tänkte jag extra mycket. Jag känner mig alltid så klok efter att ha varit på gymmet. Än en gång tror jag mig ha lösningen på alla världens problem.

Nu väntar förhoppningsvis en ventileringspromenad med Jenny. Så spännande är mitt liv.

Jobba

Nu var den här, den tråkiga vardagen. Jag hade kunnat tänka mig några veckor (månader) ledigt ännu. Men vad hjälper det. Klockan 8.40 befann vi oss i Kulturhuset för att lyssna på Wärtsiläs kommunikationsdirektör som pratade om utbildning ur näringslivets synvinkel. Vi lärde oss även mera om toppkompetens och skolspråk, lunchen var god.
På eftermiddagen samlades vi på skolan för att planera inför det kommande läsåret. 18.45 for jag från skolan och raka vägen till sportplan för att tillsammans med Emmi dra spel och lek för hela familjen. Folkhälsans nyaste hittepå. Trots knott och regn var det en lyckad tillställning.
Nu borde jag städa, tvätta, planera och sylta blåbär. Vardag var det visst.

En bra dag

Shopping på förmiddagen, höstgarderoben behöver fyllas på, säger hon som har oändligt mycket kläder. På eftermiddagen städade jag och nu i kväll har jag tränat. Bara bra saker alltså. Det bästa är nog avslutningen, tror att den kommer att bli mycket bra. Bara min gäst behagar uppenbara sig. Dukat har jag i alla fall.

Hemma igen

Jag bestämde mig i går på förmiddagen att i dag är en bra dag för att fara till Tammerfors. Så jag duschade, klädde mig för shopping, laddade ner några sommarprat och så for jag iväg. Jag hann lyssna på Linn Jung, Anne Hietanen, Emma Audas och Frida Lindholm. Av någon märklig anledning väljer jag ofta kvinnliga pratare. Både när det gäller podar och sommarprat. Linn och Frida fick mig att gråta, Anne att nicka instämmande, men den som berörde mig mest var Emma, tänk att hon är 25 år och präst, vilken kvinna.
I Tammerfors gick jag på Ikea, jag kan inte påstå att det är roligt att gå ensam på Ikea, men fördelen är att det går snabbt och smidigt. Du behöver inte anpassa dig efter någon, ifrågasätta eller ifrågasättas. Du får göra precis som du vill. Dock väljer jag nog sällskap 9 gånger av 10.
Efter Ikea styrde jag mot Ideapark. Jag hittade både nya springbyxor, en tröja och lite annat småkrafs. Planen var att eventuellt övernatta någonstans och fortsätta min resa följande dag. Men mitt i allt fick jag en inbjudan. Det avgjorde saken. Som fammo brukade säga "blir man bjuden visst drar man dit", om man bjöd med henne någonstans. Inbjudan inkluderade vin, räksmörgåsar och trevligt sällskap.

Nu har jag en bra känsla, jag städar hus och hem och njuter av ledigheten. Jag tror att allt kommer att bli mycket bra hur det än blir.

Jag blev lite sugen på mera roadtrippande så eventuellt sticker jag iväg i morgon igen. Jag kan inte sluta tänka på hotellfrukost.

En usel dag

Den här dagen har varit usel, men kanske nyttig på sitt sätt. 

Jag har inte gjort någonting, ett medvetet val. Ibland behöver man vara ensam och inte göra något för att reda ut saker med sig själv. 

I morgon ska jag hitta på något roligt med mig själv för det förtjänar jag verkligen. Planen är att sätta mig i bilen och köra iväg någonstans, kanske något Ikea, eller så något helt annat. Kanske tar jag in på hotell eller så kommer jag hem till natten. Jag känner att jag behöver miljöombyte och något annat att tänka på. När var jag längre än till stan sist? Jo i juni när jag var till Jakobstad på fortbildning, när var jag längre än stan före det då? Jo i maj var vi till Umeå och i februari var vi till Tammerfors. Ni fattar, jag behöver få komma bort.

Listan

Dagens planer: Dagen är redan halvvägs. Planerna för resten av dagen är dricka kaffe och äta kanelbulle, besöka banken, planera kvällens gympa, dra gympa, efter det vet jag inte. Kanske far jag på långlänk.

Min lunch kommer att bestå av: Kaffe och kanelbulle. Hemskt nyttigt.

Vädret utanför mitt fönster är: SOL, känner mig lite stressad över att jag inte gör något.

Inatt drömde jag: Inget som jag minns.

Igår hände detta: Vaknade på villan. Sov, läste, solade och sen for jag hem. På kvällen var jag till gymmet.

Dagens outfit består av: Vit långklänning. 

Den här sommaren har jag lärt mig något nytt: Hmm, vet inte vad det skulle vara. På ett sätt skulle jag vilja säga att jag lärt mig att inte hoppas för mycket, men hoppet måste ju finnas, annars går det inte. Så jag vet inte om jag lärt mig något nytt.

Nästa fest jag ska gå på är: Ingen aning, har ingen fest i sikte.

Just nu är jag så irriterad på: Att det inte är ordning någonstans. Varken i mitt huvud eller i mitt hem.

Däremot vill jag rekommendera: Att du ska tro på dig själv, du klarar mycket mer än du någonsin trott.

Några fantastiska dygn

I fredags for jag och Marika till stan redan klockan 10. Vi geocachade, åt lunch på strampen, cachade lite mera, åt glass och cachade ytterligare lite. En mycket trevlig dag med ytterst bra sällskap. Klockan var närmare 18 när vi kom oss iväg hemåt. Men vart har man bråttom när det är semester? Borde bli bättre på att inte hela tiden ha känslan av att "vara påväg någonstans". När jag kom hem packade jag villaväskan och klädde på mig springkläder. I Köklot sprang jag 1½ timme före jag fortsatte ut till Högören. Rolf, Lotta, Jannike, Hannes och Ralf bjöd in till dejt. Vi smidde planer och drack lite rosévin, några klunkar minttu blev det också. Det har varit en skön helg med bastubad, en två kilometers simtur på lördagen och riktigt fint väder.

Det var så skönt på villan så trots att jag just kom hem så skulle jag redan kunna fara tillbaka. 

Nu ska jag överraska mig själv och omvärlden med ett besök på gymmet.

En obetydlig dag

Den här dagen har jag mest yrat runt här hemma och fixat med både det ena och det andra. Nästan allt med simskolan borde vara klart nu. Det fattas den förbaskade rapporteringen. Som jag avskyr. Kanske jag tar tag i den i morgon. Jag har också städat bilen. Det var på tiden.

Till lunch skulle jag göra en likadan omelett som Jenny gjorde på villan när hon och jag var där, men den blev inte lika god som Jennys.

Nu i kväll har jag varit till Replot stranden på Folkhälsans dubbelpasset, Emmi drog konditionsboxning och jag drog vattengympan. På måndag kör vi igen, då drar vi Lekar och spel för hela familjen på sportplan i Replot. Folkhälsan i Replot är arrangörer. Ni kommer väl?

Besiktning och syjunta

Audi fick ok-stämpel i går. Det var en överraskning för mig. Jag har aldrig, alltså helt på riktigt aldrig fått genom en bil på första försöket

På eftermiddagen sprang jag en kort runda. Att jag knappt sprungit något alls i sommar är ett tydligt tecken på att jag inte är i balans. Jag springer när jag mår bra. 

På kvällen cyklade jag iväg till Sandra för att gå på syjunta. Vi hade en riktigt bra kväll i går. Mycket att prata om hade vi, som alltid när vi träffas. Värdinnan bjöd på god mat och dryck. Laxrulltårtan var extra smarrig.