Jag har varit snål på våfflor med hjortronsylt i flera dagar. I dag skulle det ske, men för det första var hjortronsylten så kattens dyr så jag avstod, ibland kan jag vara äckligt snå..., jag menar prismedveten. Nå ja, våfflor med jordgubbssylt går väl också an. Men väl hemma upptäckte jag att våffeljärnet fortfarande inte är uppackat sen flytten för över ett år sen. Och i vilken låda det ligger har jag ingen aning om. Nå ja, plättar får det bli då tänkte jag. Jag vet redan att jag är världssämst på att steka plättar, men jag tror alltid att den här gången lyckas det bättre, jag vill ju så gärna vara bäst på allt. Det lyckades inte bättre den här gången heller. Jag använde både teflonpannan och lillplättpannan, resultatet dög åt mig, men inget jag skulle bjuda på vid ett eventuellt plättkalas. Det om det. Varför jag skrev om pannkakor i rubriken vet jag inte. Jag avskyr att säga det, men svenskarna har nog en poäng i sitt sätt att benämna plättar och pannkakor. Plättar är små, pannkakor är stora och ugnspannkaka har man i ugnen. Jag tyckte faktiskt att benämningen var så praktiskt så i mitt förra liv där det rikssvenska språket ständigt var närvarande och mitt eget modersmål analyserades och ifrågasatts så använde jag svennebenämning, jag är inte sämre än att jag kan anamma något som är bra. Det om något är väl ett bevis på styrka.
Nu ska jag fortsätta försöka få tag i min kumpan. Jag vill på promenad, eller allra helst springa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar