Jullovet när det är som bäst...

Jag har inte bara promenerat, igår sände jag iväg en inbjudan till syster Jenny, hon tackade ja och det hela slutade med länk, tortillamiddag, tjejsnack till långt in på natten, morgonpromenad och i dag en halvdag på stan med lunch och shopping. För att förstärka riktigt så tog vi med vår tredje syster i dag också. Längesen vi gjort något bara vi tre och roligt var det. Vi konstaterade att det är kanske lika bra att gå på shopping två dagar före lön, man är lagom återhållsam då.

Nu är den stora frågan om jag ska springa i kväll eller om jag ska lägga mig på soffan och bara vara. Svåra val. 

Några vidare bilder har jag inte lyckats få till, ni får föreställa er.

Promenader

Bullerås

Marken

I förr går var det riktigt fint promenadväder, det brann mellan träden i skogen. I går var det inte riktigt lika fint, men sällskapet övervägde det trista vädret.

Och dagens promenad gick åt andra hållet, fint vid Sveabryggan. 

Sveabryggan

Tystnaden

Det har varit tyst här några dagar nu, jag har firat jul. Det var en bra jul i år. Lagom av allt.


Det som inte är lagom just nu är mina tankar, de är för mycket.

Gjort i dag

På förmiddagen paketerade jag de sista (nu ljuger jag, men jag förtränger lyckligt att jag har några kvar att paketera, alla är för en gångs skull handlade) julklapparna.

Ett besök hos mamma och pappa resulterade i ett uppdrag att utföra i stan, Jenny hängde med som sällskap och vi fick mysig systertid under några eftermiddagstimmar.

Nu i kväll har vi sprungit jag och dom här två på bilden. Vi avslutade springet med bastu. Skönt.
 

När du tror att ingen hör...

Fjärde advent

Jag brukar vänta på att det ska bli söndag så man får tända ett nytt ljus, det brukar vara det första jag gör på morgonen, men inte i går. Jag trodde nämligen att det var lördag (lördagsjobbet rubbade min vecka). När jag var in till mamma och pappa på kvällen såg jag att alla deras fyra ljus var brända, då slog det mig att det  ju visst var fjärde advent. Jag blev så störd på att jag missat det så tyst för mig själv yttrade jag en liten svordom, den var inte meningen att märkas av omvärlden.
Min pappa är tydligen observant, för han sa: ha du glömd ti tänd hede sista ljuse?
Japp, det var ju precis det jag hade glömt. Han noterade tydligen min lilla svordom och förstod vad den berodde på. Avslöjad.

Kan inte få nog...

 

I dag är det igen en grå dag. Jag har flera gånger bläddrat genom bilderna jag tog i går under min solskenspromenad. Tänk att solen har en så stor inverkan på en, man förstår inte hur mycket man har saknat henne före hon visar sig igen.

SOLEN

Tänk så glad man blir för lite solljus. Helt fantastiskt vackert var det att promenera ner till Bullerås i dag. 

I kväll har jag varit på traditionsenlig julbastu till mamma och pappa. Före det sprang jag 10 kilometer, med en huvudvärk från hell som sällskap. Nu börjar den här dagen vara avklarad.
Granen är huggen, inburen och klädd. Bilder får ni i morgon.

Jullov

Jag har varit upptagen med att vänta på jullov, ni vet sånt som vi lärare bara rullar tummarna inför. Eller så inte, det har varit vitsordsvåndor utan dess like. Men nu är det klart för den här gången. Betygen och julkramarna utdelade.
Då jag ändå hade ångan uppe så passade jag på att fara in till stan och handla de sista julklapparna. Nu är det klart så när som på ett hårt paket åt herr Sjöberg.

Vad har jag annat sysslat med då undrar ni ivrigt.

Jag har varit på syjunta hos Sandra. Det bjöds på god mat och trevligt sällskap.
 

Ja, förutom det som uträttats på jobbet så har jag väl inte gjort så mycket. Det har som sagt varit bråda tider.

Men det om det. Nu ska jag njuta av ett välförtjänt JULLOV, minsann. 

Dansa i regnet

 

Det regnar, och det regnar något fruktansvärt. Men har man bestämt springdag så har man (läs: har man fuskat sig genom helgen utan att springa en meter).
Hårt väder är som ni redan vet mitt bästa element. Riktigt kallt, äckligt varmt, snöstorm eller regnpisk, allt beaktas. Det är inte mer annorlunda att springa i regnet än det är att springa när det inte regnar. Man blir trött, svettig och lycklig, oavsett.

Inspiration/målbilder

Dagens bästa mål

Jag vet att det här kommer att bli en stressig vecka, men det är som vanligt mycket roligt som händer. Det slog mig här om dagen när jag hade min minilivskris, det händer så gott som alltid bara roliga saker i mitt liv. Jag vet inte om det är för att jag är så äckligt positiv till det mesta eller om det beror på att jag hemskt långt väljer vad som får ingå i mitt liv. Jag tror att det är en kombination av båda. 

Ta det som dagens tips, välj bort sånt som inte är bra för dig så får du ett härligare liv. 

Dagens höjdpunkt

Frukosten är min bästa måltid. Havregrynsgröt och plommonsylt bjuds det på i dag.

Äntligen köpt och dagens miss

Nu har jag äntligen fått köpt en ram till Finlands fyrar 1910, födelsedagspresenten av Andreas och Pamela. Och inte bara det, den hänger på väggen också.

Dagens miss får taklampan stå för, den ser lite rolig ut.

Lucia 2014

Luciamorgon

Ett whatsapp meddelande och två telefonsamtal på fredagen ledde till att jag och Viktoria bestämde oss för en roadtrip i går. För att få komma ut och se något, för att få skratta och för att få de sista, i mitt fall också första, julklapparna inhandlade. Vi hade en mycket bra dag på alla sätt. När vi vek oss dubbla av skratt vid ett tillfälle konstaterade vi att det var ju synd att vi hade som roligast åt det dråpligaste, det som absolut inte lämpar sig att återberätta.
Vi har redan nästa roadtrip under planering. Då ska Jenny med också! Det behövs inte mycket för att det ska bli perfekt. Vi är nämligen inte kräsna. Som Viktoria sa, det är ju inte shoppingen som är roligast, det är ju i bilen det bästa händer. Så sant som det är sagt.
Tack min älskade Sipuli för energitankningen i går, nu orkar vi lite till igen.

Stretcha

 

Jag, jag som aldrig i hela mitt liv har stretchat efter löpning, förutom efter Marathon, så har börjat med det nu. Jag har insett att ryggen mår bättre av det. Som bevis på det får ni se mina pyjamasbyxor i kombination med rosa stickasockar. 

Djupare funderingar och fulsång

Jag har sprungit i kväll, favoritdistansen i favoritfarten med favoritmusiken, inte speciellt utvecklande kan tyckas, men ibland måste man prioritera nöje framom nytta. Jag har inte klarat av att springa sen lillajul, på grund av ryggen då. En liten testrunda var jag på i går, men då jag skulle gå på 40-års kalas senare på kvällen så blev det en mycket kort testrunda. Testrundan gav i alla fall positivt besked, jag har inte känt av ryggen nämnvärt i dag, därför vågade jag mig iväg nu i kväll.

Det försenade kalaset då, det hölls i Kvevlax, vi var ett gäng på fyra damer som uppvaktade alterneringslediga kollegan som fyllt 40 år. För ganska exakt tre år sen blev de här människorna mina kollegor, under de här tre åren har de gått från att vara kollegor till att även bli människor som jag kallar mina vänner. Det är fint att få jobba med folk man trivs med.

Det var sannerligen på tiden att jag blev i springskick. Det har samlats en hel del skit på hjärnan på sistone. Jag har sovit uselt, tänkt svarta tankar, ifrågasatt min livssyn och funderat på om jag räcker till som människa. Ni hör, det har inte varit speciellt muntert. Och det har stört mig, jag är inte en speciellt mörk människa så där annars. Jag brukar kunna se något positivt i det mesta, mina glas är halvfulla och jag har alltid trott att det inte lönar sig att gnälla över saker som sker. Nu har det dock vissa dagar känts som att ondskan segrar över godhet, att det inte spelar någon roll vad man gör, det är ändå inte meningen att det ska bli bra eller att man ska lyckas.

Men som vanligt så mjuknade tankarna upp medan jag sprang. Jag kom ihåg hur fantastisk jag är, jag gjorde upp planer och kände den där känslan av att älska livet som jag brukar känna. Nästan så jag kunde höra änglakören sjunga också, men bara nästan.

Det här citatet beskriver ganska bra min livsfilosofi, det kanske är bara hälsosamt att ifrågasätta mellan varven, för nu är jag igen övertygad om att det är det här jag vill leva efter.

Det är lite störande, jag har en sång på hjärnan. Det kan ju vara trevligt, men det är inte vilken sång som helst jag nynnar på. Här ska jävlar anamma drickas brännvin, som Andersson sjöng när han körde häst och släde in till stan med Lisabet bakpå. Ni kan väl er Madicken?

Önskar du dig en sån till julklapp?

Ja tack, varför inte!

En helg i trötthet

Helgen har gått i racerfart, trots avsaknad av desto mer planerat program.

Lördagen ägnades åt att vila, vila och vila. Mat hos mamma och pappa med Jenny, Viktoria och Bosse på eftermiddagen och på kvällen skjutsade jag Viktoria och Bosse av och an till 30-års fest i Vistan. Det är så olikt mig så det väckte huvudbry på många håll, håll i er nu, men jag var vaken till klockan 4.30! Eller ja, jag somnade ju inte då utan då for jag tillbaka till Vistan, "via stan" och sen hem igen. Hemma var jag först 7 tiden. Snacka om underlig natt. Faktiskt så vaknade jag helt av mig själv och rätt så pigg (tyckte jag då) vid 10 tiden. 

Resten av dagen var nog ganska seg. Jag flyttade fram mitt projekt dammsuga huset ända till klockan 21.00. Jag konstaterade när jag for fram med dammsugaren att jag har nog knappast aldrig dammsugit klockan 21 på en söndagskväll tidigare. 

Som alltid så är tanken på söndagsfilmen mysigare än verkligheten. Jag hade laddat halva dagen för att se Hamilton, dricka ett glas rött och äta mina nybakade pepparkakor med mögelost på. Jag drack upp vinglaset under reklamen före filmen började och åt en pepparkaka före jag somnade ca 22.10. Jag är hopplös när det gäller att se på film. Det går bara inte. Men tanken tycker jag fortfarande om. 

Min rygg är fortfarande inte i skick, den har varit så pass dålig att jag lätt kunnat hålla mig från att springa. Men i kväll ska jag ta chansen/risken, det börjar bli fullt i hjärnan, jag rensar ju där genom att springa.

Min nya telefon då? Jag är nöjd med själva telefonen, men fodralet som jag så omsorgsfullt skaffade,  får enbart stora minus. "Locket" går inte att stänga så tappar jag den i golvet så är det nog lika kört som för min förra telefon. Hur svårt kan det vara? Jag betalade i alla fall 35 europengar för saken, tydligen en värdelös sådan.

Jag var husligheten själv igår och lagade kållåda, när allt känns motigt och livet inte är en dans på rosor så är snäll mat det bästa som finns. Snäll mat är kållåda eller mos och köttbullar, köttfärslimpa är också snäll mat. Så i dag har jag bara att värma kållådan, lyx. 

Programafton och TELEFONLEVERANS

Mitt i dagen fick jag ett mail om att min nya telefon hade kommit. Jag for såklart via handlin och hämtade hem den. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, men vi börjar hitta varandra nu, jag och min guldklimp. Jag har haft en dålig känsla ända sen jag köpte den nya. Jag har liksom känt på mig att jag kommer att fälla den i golvet det första jag gör. Därför vågade jag inte chansa. Jag visste att det skulle bil stressigt, men jag for ändå via (via är väl att ta i när man ska från Södra Vallgrund till Replot) Prisma före skolans programafton för att köpa ett fodral. Här tas inga risker. 

Testade att fota lite med nyheten och jag märker en klar förbättring från S3:an, mycket skarpare bilder enligt mig. Fotoobjektet är blomman som vi i skolans personal traditionsenligt fick av skolans Föräldraförening.

                                        

Som ett barn på julafton

Att nätshoppa är inte min grej, jag orkar inte vänta på det jag handlat, om det så bara tar några dagar. Nu har jag inte näthandlat, men jag har beställt en ny telefon, som skulle komma den här veckan,. Ja alltså jag beställde den i tisdags så hav nu tålamod människa säger jag till mig själv, samtidigt som jag inte står ut en sekund till (typ) utan min nya telefon. Materialist? Javisst, tyvärr. Inget jag är stolt över, men ett faktum som är svårt att dölja.

Trötthet och premiärnerver

Jag har inte gått i ide eller hamnat i koma. Det är bara den här vanliga tröttheten. Jag har aldrig i hela mitt liv varit känslig för mörkret, eller avsaknaden av solljus kanske. Men nu har jag kommit fram till att det måste ju vara det som gör mig så här obarmhärtigt trött.
Det är väl övergående ska vi hoppas. Man ska väl inte underskatta arbetsbördan den här tiden på året heller. Att den vanliga undervisningen har utökats med ett regissörsskap bidrar i viss mån det också. Min hjärna är inte gjord för att tänka teater, face the fact säger jag till mig själv efter varje åtagande, och inför varje nytt åtagande är det löftet som bortblåst, likväl står jag där med en produktion i klass med vilken proffsuppsättning som helst. Men det är ju så himla roligt sen när allt funkar och det flyter på. 

I går kväll var mamma här, pappa hade herrklubben på besök och hon behövde få fly fältet. Vi bakade pepparkakor, lussebullar, drack glögg och såg på Bonde söker fru. 
 
Nu ska jag kila, det blir en lång dag i dag.