Jag har inte gått i ide eller hamnat i koma. Det är bara den här vanliga tröttheten. Jag har aldrig i hela mitt liv varit känslig för mörkret, eller avsaknaden av solljus kanske. Men nu har jag kommit fram till att det måste ju vara det som gör mig så här obarmhärtigt trött.
Det är väl övergående ska vi hoppas. Man ska väl inte underskatta arbetsbördan den här tiden på året heller. Att den vanliga undervisningen har utökats med ett regissörsskap bidrar i viss mån det också. Min hjärna är inte gjord för att tänka teater, face the fact säger jag till mig själv efter varje åtagande, och inför varje nytt åtagande är det löftet som bortblåst, likväl står jag där med en produktion i klass med vilken proffsuppsättning som helst. Men det är ju så himla roligt sen när allt funkar och det flyter på.
I går kväll var mamma här, pappa hade herrklubben på besök och hon behövde få fly fältet. Vi bakade pepparkakor, lussebullar, drack glögg och såg på Bonde söker fru.
Nu ska jag kila, det blir en lång dag i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar