Jag tror att det här är det snabbaste ett år någonsin gått i hela mitt liv. Jag kan på riktigt inte förstå att det har gått ett helt år sen förra nyåret. Ett helt år. Mycket har hänt, men ändå är allt som förr. Jag kan inte ens säga om det har varit ett bra eller dåligt år. Det har varit ett "mellanår", ett år utan riktigt djupa dalar eller höga toppar.
JANUARI
I januari kom det någon form av snö. Julen var svart, men januari vit.
På Jennys födelsedag förde vi pappas farbror Axel till sista vilan. En isande kall januaridag. Den vackraste dagen på hela vintern väderleksmässigt. Jag är tacksam för att vi fått ha Axel som en del av vår familj, som en "extra faffa".
I slutet på januari gjordes ett tappert försök att rensa hjärta och hjärna.
Bilen krånglade och jag körde runt med en extra acku i bagaget. Det kändes tryggt att veta att var man än är så kan man starta bilen, själv är bästa dräng, är ett uttryck jag gillar att svänga mig med.
På jobbet fortsatte jag undervisa och utöver det så drog jag tillsammans med Marika, Emmi och Jenny föräldra-barngympa.
Januari brukar vanligtvis vara en skitmånad, år 2014 års upplaga av januari levde upp till sitt rykte. Jag kommer helt enkelt inte sams med januari, jag är inte överdrivet förtjust i nyår, det är något rysligt vemodigt med att byta år som gör att jag kommer i obalans. En avsky för avsked kanske man kan förklara det med.
Månadens betyg: en femma. Om man börjar lågt så kan det bara bli bättre.
FEBRUARI
Kollegan Kati bjöd in till Mary Kay party. Jag handlade huvudlöst mycket och lovade mig själv att bli en bättre människa, i alla fall skulle jag börja smörja mig morgon och kväll.
Syjunta med stars and stripes tema, en av mina bättre temafester vill jag påstå.
Fredagen före sportlovet hade vi OS-dag i skolan, det är mitt bästa (och enda) minne av Sortji OS, jag tror aldrig att jag följt ett mästerskap så dåligt som vinter-OS 2014.
Sportlovet 2014 var en lugn och behaglig ledighet. Inget extra, bara vila och tillbakablickar. Sannerligen en aning vemodigt också. Minnet av sportlovet 2013 fanns som ett lika delar ont som vackert spöke i bakhuvudet.
Jag funderade på mer eller mindre allvar att byta bil
Månadens betyg: en sjua.
MARS
Långa kalla mars sa alltid fammo.
Månadens utmaning var 300 kilometer på 31 dagar. Jag inledde stort med långlänk till Vistan.
Förutom det så hängde jag en del med Jenny.
Vårsolen började visa sig, vägarna var slaskiga och jag promenerade med Hannah och Amanda i öronen.
Jag fattade ett svårt men viktigt beslut, jag hyrde ut mitt gymkort åt Marie. Tiden räckte inte till för gymbesök och något sa mig att man kan inte betala 60 euro i månaden för ingenting.
Jag minns faktiskt inte hur jag kände mig i mars, jag har ju inte delat så mycket känslor här på bloggen, men jag tror att jag överlag var rätt så glad, jag var på ett sätt mer bekymmersfri och lättare om hjärtat, det var lättare att leva igen.
Tulpanerna gjorde sitt årliga inträde i mitt hem. Älska tulpanbuketter.
Vi festade till det med kollegorna och gick på Korsholms och Vasa svenska lärarföreningars gemensamma årliga festtillställning. En lyckad kväll som slutade med en uppfriskande cykeltur hem från Replot mitt i natten.
Tänk vad man glömmer fort, jag blev alldeles matt när jag bläddrade tillbaka i arkivet och konstaterade att jag jobbade väldigt mycket i mars. Få lediga kvällar och långa dagar. Dessutom cyklade jag väldigt ofta till och från jobbet också.
Månadens betyg: en stark sjua.
APRIL
Klippte mig kortare igen.
Efter en hel del förberedelser överraskade vi Monika med en 30 års fest en lördag i april. Vädret var det sämsta man kunde tänka sig, men vi hade en riktigt, riktigt bra dag.
Jag läste Vesta-Linnéa för eleverna och tog budskapet om att älska till mitt hjärta.
Den stora bodelningen ägde rum april. Två människors samlade bohag skulle uppdelas. För oss som skulle dela bohaget var det inte så känslomässigt, inte så många minnen i saker och vackra föremål. Det var istället en intressant förflyttning genom historien, det var kultur, och det var det finlandssvenska folkhemmet. Arabia och Iittala, Marimekko, Riihimäki och Nelimarkka. När det kommer till att dela bohag är vi numera lite av experter i vår familj. Vi vet hur vi ska ställa det för att allt ska förlöpa så smidigt som möjligt. Och när det till slut kommer till kritan så är det ändå jag och Jenny som står och botaniserar bland skatterna, de här andra är inte så mycket för gammal skit som vi är. Vi skrattade gott åt varandra och med varandra. Telefonlinjen gick varm mellan mig och Jenny, skulle man ändå inte ta den vasen, man kan inte ha för många lakan och tänk vad synd om den där bordsduken blir bortslängd. Man kan lugnt säga att vi har tavara för att kunna inreda en herrgård var vilken dag som helst. Men det är ju så himla roligt med gamla skatter.
Det blev påsk, en högtid som firades ganska stillsamt här hemma, med middag hos mig på torsdagen, middag hos grannarna på fredagen och smörgåstårtstävling på lördagen.
Stora delar av april ägnades åt att tvätta lakan, 90 graders vittvätt kräver sina timmar. Mitt sovrum såg tidvis ut som ett tvätteri. Det låg högar på högar med vita lakan som väntade på att bli manglade. Nu har jag vita sängkläder tills jag dör tror jag.
300 kilometer i mars avslutades i april. Det blev för kort om tid i mars, jag hade ett liv också. Men lagom till påsk kunde jag stämpla ok på den utmaningen. Hur jag firade minns jag inte, kanske med att inte springa på en hel vecka.
Månadens betyg: en sjua.
MAJ
Ibland var det riktigt spännande att komma hem och se vad man skulle mötas av.
I maj köpte jag min älskade gula kappa. Den är ett av mina bättre inköp.
På jobbfronten gick månaden i stafettkarnevalens tecken. Det planerades, tränades och övades. Jag och två andra kollegor hade tagit oss an uppgiften att resa till Helsingfors med åk 3-6. Det var roliga tider, men också bråda tider.
En av de fnissigare stunderna under månaden ägde rum en morgon då det var så bråttom att jag tappade strumpbyxorna på Vallgrundvägen, Susann och jag for fnittrande iväg på strumpbyxjakt och såg rubrikerna framför oss om lärarinnan som miste sina byxor...
Resan till Hesa i slutet av månaden var både rolig och lyckad, eleverna trivdes och vi vuxna lika så.
Som vanligt så är maj en stressig tid för lärare. Vi skrev vitsord till långt in på natten och bodde stundom på skolan. Som sig bör i maj.
Månadens betyg: en sexa
JUNI
Det blev juni och det blev sommarlov.
Det var ganska varmt till en början vill jag minnas. Jag hängde nog mycket med Jenny.
Midsommaren firade jag och Jenny tillsammans med ett större gäng på Villa Högören.
Simskolan i Vistan var kall men rolig.
Månadens betyg: en sexa.
JULI
Sommarmånaden när värmen kom, stannade och var alldeles underbar.
Två av månadens höjdpunkter var kvinnoresorna till Högören.
Kvinnoresa 1
Kvinnoresa 2
Många helger och dagar tillbringades på Högören.
En av resorna, den med två favoriter med som sällskap kommer för alltid att vara ett superfint minne
Två veckors simskola hölls i Replot.
Månadens betyg: en nia.
AUGUSTI
Värmen fortsatte och fortsatte.
Jag förberedde mig för att bli klasslärare för åk 3-4 och i mitten av månaden drog jobbet igång igen. Med blandade känslor nog, men mest positiva sådana.
Månadens betyg: en stark åtta.
SEPTEMBER
Jobbet var i full gång.
Jag och Jenny ställde till med en reunion, vi var båda hårt arbetande lärare som hade för lite tid över för varandra. En lördagsförmiddag bestämde jag mig för att nu fick det vara slut med dumheter. Vi måste träffas omedelbart. Och det gjorde vi.
Jag tapetserade om i vardagsrummet och prydde bordet med rönnbär. Hösten är min bästa årstid, näst efter sommaren. Vilket jag även konstaterade här.
Jag fyllde 31 och Andreas 26, ett av de bättre kalasen vill jag påstå.
Månadens betyg: en åtta
OKTOBER
Välförtjänt och efterlängtat höstlov, "firades" med att försöka hålla värmen både i huset och i mig själv. 13 grader i sovrummet är inte trevligt.
Bjöd in till syjuntan med extra allt.
Månadens betyg: en sjua.
NOVEMBER
Kommunen ställde till med julfest och vi gick dit. Förberedelser i form av klänningsshopping med Susann, en megarolig förfest hos Viktoria följdes av en supertrevlig kväll både i Botniahallen och på stan.
På jobbet förberedde vi oss inför programafton.
Jag sprang för lite, men tiden räckte inte till. I slutet av månaden fick vi en sorglig påminnelse om hur skört livet är och hur viktigt det är att njuta av vad man har och att berätta för sina nära och kära hur viktiga de är.
Viktoria var här på mitt i veckan fest
Firade farsdag som vilken finlandssvensk som helst.
Månadens betyg: en åtta.
DECEMBER
December kom för fort, jag var inte klar för advent ännu. Jag avskyr att hösten går så fort, älskade årstid.
Vi firade programafton på jobbet.
Jag försökte mig på en springutmaning, men ryggen ville inte vara med, så då struntade jag i det. Det är viktigare för mig att kunna springa än att nå utmärkta resultat.
På lucia sprang jag inte till jobbet med luciakronan på huvudet, lucia inföll på en lördag som ni kanske minns.
Jag och Viktoria for iväg på en roadtrip och annars så jobbade jag väldigt mycket. Det känns som att det inte är så mycket att berätta om hösten, det hände ju ingenting värt att nämna.
December har nog annars varit en bra månad. Jag har mått bättre än på länge, många saker har fallit på plats och jag vet hur jag ska ta tag i nästa år. Nästa år ska banne mig bli ett år utöver det vanliga.
Månadens betyg: en svag nia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar