Ibland tänker jag att jag måste nog vara en fantastisk människa. Jag måste ju vara en otroligt behaglig, lyckad och framgångsrik typ som har förmånen att få ha så fina människor i mitt liv.
Jag sände iväg en förfrågan om promenadsällskap här i förmiddags, gnällde över livsleda, depression och ångest, det är inte så farligt som det låter, men en blir ju lite lätt överdriven ibland. Svaret som kom var positivt, och det blev så mycket bättre. Det erbjöds promenadsällskap med middag och övernattning. Man kan inte annat än känna sig lyckligt lottad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar