Brandrök och mys

Så här vackert var det när vi for ut på fredagen. Too-tickis besättning bestod av Andreas och två systrar. Vi, eller Andreas hade redan på morgonen bestämt att vi tar vägen via Compassen, eller runt Björkö heter det ju egentligen, men när vi närmade oss Compassen och konstaterade att vi har gott om tid på oss så svängde vi in på en öl/lonkero och glass.

Vi konstaterade än en gång att "nåo je na vakart i Björköjen".

Till Jennys besvikelse såg vi inga får, vi hade ju lovat henne att hon skulle få se får.

Jenny körde fullt ut på dresscoden och klädde sig som Too-ticki.

Jag dammade av min gamla Peak väska, den gör ju sig utmärkt på en båt.

Vi stannade lite för länge på vårt strandhugg och det blev bråttom. I full gas mot Norrskat var det bara att göra sitt bästa för att försöka sitta still i båten. I Norrskat plockade vi cirka 10 minuter försenade upp vår sista besättningsmedlem. En silvertärna har olyckligt nog slagit ner sina bopålar precis vid lastbryggan. Andreas blev hackad i huvudet två gånger, helt oprovocerat.
På villan åt vi räksmörgåsar och badade bastu. En normal fredag men andra ord.


På lördagen fortsatte bygget hos grannarna. Den hårda nordanvinden, och grannarnas frånvaro gjorde att bygget inte framskred som planerat. Men en liten golvlagsfest fick vi ställa till med i alla fall.

På lördagen bakade jag också rabarberpaj och gjorde sabayonne. Vi grillade revbensspjäll och åt Jennys coleslaw till. En lördag som avslutades med bastu och som Daniel skrev i stugboken "vad som skulle bli en mysig brasa i öppen spisen", men som blev en "mysig rökdykningsövning". Det var nämligen herr hustomte som bergsäkert hävdade att plåten var borttagen från skorstenen. Vi lekmän kunde inte annat än hålla med, som svar på våra funderingar om det verkligen ska ryka så där mycket så fick vi höra att "e ryykär allti in i början". När rummet var helt rökfyllt och vi börjat hosta drog vi slutsatsen att "såje röikot får int e va". Vi skickade upp Daniel på taket, det var som vi befarat, plåten satt kvar. Daniel gjorde en hjältemodig insats och slet bort plåten. Röken fick fri passage och vi kunde börja vädra ut. Så istället för den mysiga stunden framför

brasan stod vi på trappan och huttrade. 

Kvällen avslutades med ostbricka, laxtårta och lite mer vin. 

Söndagen bjöd på helgens sämsta väder. Men det avskräckte inte oss, vi åt "fläktabborran" på terrassen i det mindre varma junivädret. 

Hemfärden var lite blåsigare än ditfärden, men betydligt lugnare än den brukar vara.