Den lugna hemmakvällen...

Jag for ut till Plettbådan på eftermiddagen och hade fantiserat om en lugn kväll på terrassen med ett glas rött och något gott på grillen.

Eller kanske ett glas på bryggan...

Kvällen inleddes med ett besök hos Peter och Gunilla, två fantastiska människor som alltid kommer att ha en stor plats i mitt hjärta. Dit kom också Ove, Therese och Viktor, kul att träffa folk som man inte sett på länge. Vi drack kaffe och pratade minnen, lika trevligt som alltid.

Andreas var hårt på G med att fara till Arken och jag lovade följa med som chaufför. Köra båt är bland det roligaste som finns om ni frågar mig. Vi hämtade upp Viktoria, Madde och ett gäng av Andreas polare i diverse hamnar på vägen mot Replot. Killarna satt i sittbrunnen och jag sa världsvant "let's go girls" åt Viktoria och Madde, så värst världsvan kände jag mig inte bakom ratten på Too-ticki. Det är med skräckblandad förtjusning jag rattar båten och navigerar med Garmin. Kanske är det bara en gnutta självförtroende som saknas för att jag ska känna mig helt hundra, eller så är det just den där osäkerheten som behöver finnas där.

Färden gick bra, jag höll kursen och alla stenar klarade sig.

Hem till Plettbådan kom jag halv tre tiden. Då var det mysigt att lägga sig i sängen och höra brasan spraka i öppna spisen.

Den soliga söndagen kom. 

Om man inte har en karl får man vara karl själv, så brukar jag resonera och så gjorde jag även den här söndagen. Sågen och hammaren användes flitigt, jag bättrade på villaavslutningsbrasan och klippte gräset på terrassen, jag bar stockar (eller, i fantasin gjorde jag det, på riktigt konstaterade jag att jag nog behöver äta mer gröt och träna mer body pump), men jag har i alla fall en plan för vad som ska hända med stocken. För att kompensera mina manliga aktiviteter så arbetade jag i kjol och med rosa naglar.

Till lunch åts det köttgryta och till kaffet grillade bananer med choklad.

Det ser inte så gott ut som det var!

Viktoria gjorde mig sällskap under dagen, till hennes stora förfäran vistades hon lite för länge i den strålande solen, och går numera under namnet Rudolf. Ni vet han med den röda mulen...

Villaavslutningsbrasa?

Och resultatet

Den här delen av terrassen var täckt med gräs och jord fram till i dag.

Så här såg det ut överallt på terrassen, men nu är det så gott som borta

Too-tick och Lilla My

Här satt jag större delen av kvällen och natten.