Jag bestämde mig hastigt och lustigt för att fara på julfest till Björkö. Jag har sett fram emot det hela december, men i dag kände jag att jag borde, borde, borde skriva. Men, jag kom på bättre tankar, och oj vilken tur det var. Det var en fantastiskt rolig och fin julfest. Jag blev bara lite sen i starten, var tvungen att gasa som en biltjuv på hala vägar ut till Björkö, kände att det var verkligen inte okej att köra så fort, men att storma in mitt under "Av himlens höjd" var inget alternativ. När det var 10 minuter kvar till det att festen skulle börja och jag hade endast några minuters resväg kvar så kom jag på att "just det ja, det är ju Björkö-tid", min klocka går alltid 6 minuter före klockorna i Björkö skolan, vilket betydde att jag hade hela 13 minuter kvar till start när jag steg in genom dörren.
I samma stund kom jag även på att jag hade ju inte kollat om strumpbyxorna jag slängde på mig i all hast var hela, en snabbcheck visade att inga större maskbrott gick att skåda, puh.
När jag satt mig ner och börjat slappna av lite slänger jag en blick på mina klackar och konstaterar att halva Björkö skolans gräsmatta sitter på klacken, fina damen glömde bort att man a) borde ha tagit annat än klackskor på sig när man kom och b) inte kan gena över gräsmattan med nämnda skor. Jag plockade diskret bort gräsresterna under skorna och kunde ägna mig åt programmet. Tills jag kom på att jag inte hade skrivit något på kortet åt Susann, diskret plockade jag fram kortet och en penna (en lärare har allt i sin väska) och krafsade ner några rader, jag blev klar precis i tid till psalmen "Härlig är jorden", medan vi sjöng tänkte jag på fammo, den psalmen sjöng vi också när vi sänkt ner henne till sista vilan, och så tänkte jag på Ängla, som trodde att vi sjöng om henne.
Jag tänker mycket.
Nu ska jag koka kaffe och fortsätta kampen mot texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar