Baksidan

Vi bloggare har ett rykte om oss att försköna verkligheten. Jag förskönar sällan. Utelämnar fakta, ja. Men allt som skrivs och visas är äkta. Som ett bevis på det så ska ni få en "när gästerna gått hem" bild, i vanliga fall visar man den perfekta "före" bilden.
Den här bilden säger faktiskt det mesta om vår syjunta. Här är alla känslor tillåtna, inget ämne är för litet eller för stort.  Allt och alla är lika viktiga. Lycka är att ha en bästa vän, jag måste vara otroligt lycklig som har tre av de finaste vännerna man kan tänka sig. Tack för att ni förgyller mitt liv flickor!

Vi har två mögelostar och lite kex som åts till förrätt, vi har resterna av trattkantarellsoppan, vi har en flaska rosévin och en flaska rödvin. Vi har äpplen under havretäcke och vaniljsås, vi har kaffemuggar och vi har servetter, mjölk till kaffet och en tillbringare med saft. Längst bak på bordet har vi dessutom en flaska tvättmedel och en flaska sköljmedel. Ni förstår, allt i en salig röra. Värdinnan själv prioriterade att springa en timme på eftermiddagen, vilket ledde till förseningar i förberedelserna. Medan gästerna åt ost och kex skalade jag äpplen. Soppan kokades när gästerna kommit. Fördelen med att känna varandra så bra är att man inte behöver känna sig stressad. Tre personer av tre möjliga erbjöd sig att röra om i grytorna, och jag vet att alla kände ett "puh, skönt att någon annan inte har allt på raden heller". För mig behöver det inte vara perfekt när gästerna kommer. Det ska vara städat och folk ska känna sig välkomna, men om maten inte är klar eller om dukningen inte är gjord när gästerna knackar på spelar faktiskt ingen roll. Jag prioriterade att hänga upp mina nygamla lampor i fönstret i stället för att skölja ur vinglasen. Vinglasen kunde jag skölja ur medan gästerna beundrade lamporna. 

Lamporna bytte jag till mig på den interna marknaden som hölls hos mamma och pappa i somras. Jag har letat efter dom några veckor nu, men i dag när jag öppnade kökssoffan för att gömma undan lite bråte som låg och skräpade på den så fann jag dessa liggande där i. Jag visste ju att de låg på ett säkert ställe, jag hade bara inte exakt koll på stället.


Nu ska jag krypa ner under täcket och försöka sova trots att det känns som minusgrader i sovrummet. Jag har haft fönstret öppet, tydligen.