En lång dag börjar närma sig slutet. Jag vaknade tidigt i morse, som jag gjort hela helgen. Kunde omöjligt somna om, det var för mycket som snurrade runt och malde på. Allt jag önskar just nu är lite frid i själen, men det är tydligen för mycket att begära. Jag är inte van vid att inte få respekt. I min yrkesroll är det en självklarhet och något jag är noga med att kräva. Det är en av mina grundstenar som lärare, att bli respekterad. Jag har dock svårt att kräva respekt i privatlivet, vilket nog delvis beror på att det är en självklarhet för mig. Jag tycker inte att man ska behöva kräva det av vuxna människor. Men man lär sig något nytt hela tiden. För att få respekt måste man visa respekt,
Det har varit full rulle hela dagen. Jag kom till jobbet halv åtta och bestämde mig att gå hem lite efter halv fem, eller hem och hem, jag for via gymmet och sen till sportplan i Replot för att planera höstens gympa och för att också dra sista spel och lek timmen med Emmi. Det var som vanligt en lyckad timme, full fart med glada barn och engagerade föräldrar. Nu är jag hemma och landar och laddar för promenad med Sandra. Mannagrynsgröt heter uppladdningen i dag. Det är längesen klockan var 12 och vi åt makaronilåda.
Jag önskar att jag kunde tänka som citatet nedan säger. Men jag undrar, är det ens möjligt att tänka så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar