lördag 21 september 2013

Den här livsvisdomen pratade Hannah och Amanda om i sin fredagspod. Den fångade mitt intresse. Varför gör vi egentligen livet så fruktansvärt komplicerat ibland? När det enkla skulle vara det bästa i de flesta fall.


                            

Jag sov 14 timmar i natt. Det har aldrig hänt i mitt 30 åriga liv. Jag visste nog inte ens att jag var så trött som jag var.
Jag har tänkt över det här med bloggen och bloggande och kommit fram till att jag saknar att skriva. Jag saknar att dela med mig av vad som händer i mitt liv och jag saknar att dokumentera mitt liv.
Som saker och ting är just nu så känner jag att jag måste göra någon förändring. Jag kan inte låtsas som att allt är happy-clappy, fågelsång och frukost på sängen (vilket för mig är fullkomligt överskattat, smulor och kladd). Men jag vill inte heller gnälla och tjata, det blir ingen glad av.
Så jag tänker mig något slags mellanting. Jag tror att jag ska försöka dela med mig av mitt liv i bildformat, en bild säger mer än ord och ord blir man trött av i längden. Nu är jag dock för trött för att orka lägga upp någon bild, men i morgon börjar jag.

Inga kommentarer: