Det känns som att jag lever i en ständig stress nu just. Påsklovet är så välkommet. Jag ska verkligen njuta av att bara vara ledig. Jag drömmer om att läsa julklappsboken, det är mina anspråkslösa påskplaner.
I dag har det som vanligt varit full fart. Av min sovmorgon såg jag inget. Jag tror att jag satte årets personbästa på att vara tidigt på jobbet. Halv sju svängde jag in på skolgården i morse. När klockan slog 9.15 och min första lektion skulle börja hade jag fått en hel del uträttat. Eller låt oss säga släckt bränder, dagen kunde genomföras. Någon långsiktigare planering än så funkar inte för tillfället.
Jag for hem redan 14.30 tiden, eller jag for inte hem utan jag for till stan. Påskshandla-tycksyndommigshopping-nöjesresa, kalla det vad du vill. Hem kom jag med en kjol från Lindex, några dukar, handdukar och servettförpackningar från Hemtex och en påskpresent till Jenny.
Från stan for jag till Replot igen för att dricka kaffe och prata strunt med Jenny en halvtimme före hon skulle iväg till Vallgrund och dra dans och jag skulle dra gympa i Replot. Innan vi skiljdes åt kom vi överens om att gå på en promenad i Norrbyin efter uträttat värv.
Vi sammanstrålade vid skolan och gick en lång ventilationspromenad.
Mot slutet av promenaden hörde vi en häst som gnäggade något förskräckligt. Vi såg att den kom gående framför oss på vägen, men vi var osäkra på om den hade någon människa med sig. Jenny konstaterade att den var "på löst" och djurrädda som vi är tvärvände vi på klacken och började raskt gå undan. Jag försökte springa lite men Jenny sa "vi springer INT", med stämman vi använder när det är allvar och vi verkligen måste hålla oss lugna. Men till slut började vi småspringa. Jag såg ett garage längre fram och tänkte för mig själv att vi måste ju för tusan vara smartare än en häst, "vi tar skydd bakom garaget" väste jag till Jenny. Det gjorde vi också. Där stod vi och tryckte tills vi vågade kika fram och kunde se att hästen kom lugnt gående med sin ägare bredvid. Då infann sig nästa panik. Jag började kolla runt mig och viskade till Jenny "tänk om det här är stallet?". Hur genant hade nu inte det varit då?
Jag börjar på allvar tro att vi måste söka hjälp för det här.
När vi kom oss ut på vägen igen började vi fundera på vad det var som gjort hästen så upprörd. Kanske en hund, i värsta fall en björn funderade vi. Jag planerade en flyktväg i huvudet, i händelse av att det skulle stå en björn längre fram på vägen. Jag gjorde Jenny införstådd i min plan "kommer e en björn så springer vi utan ti funder desto meir ti hande ladon tide på lindon". Jenny höll med och vi vandrade tryggt vidare.
Som ni säkert redan har räknat ut så behövdes ingen krisplan. Det stod ingen björn på vägen, inte ens en hund.
Här hemma har jag gjort en fuskvariant av påskstädning och så har jag bakat en kaka att ta med till jobbet i morgon. Marianne cheesecake
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar