Efter ett gäng sömnlösa nätter gick det äntligen bra att somna i går. Jag sov så bra så när klockan ringde 05.30 hade jag ingen aning om vad det var för dag. Jag brukar alltid börja mina första vakna sekunder med att tänka på dagen som börjat. I morse hade jag inte en aning, och inte nog med det. Jag visste inte vilken tid på året det var, var det sommarlov, höst, lördag eller påsk? Jag hann nästan få lite panik innan det kom till mig att det är torsdag och inte sommarlov.
Jag cyklade till jobbet och kom fram 6.55 vilket betydde att jag hade gott om tid på mig att duscha och ställa mig till dejten med Susann klockan 7.15. Jag hade nog lagt märke till att min ryggsäck öppnats under färden, men inte tänkt på att något kunde ha ramlat ur. Inte före jag skulle ta på min strumpbyxorna, då förstod jag att både fleecetröjan (och vem behövde en sån i dag?) och strumpbyxorna var borta. Så, när Susann kom mötte jag henne med ett stort leende, och frågade snällt om hon vill komma med på skattjakt längs Vallgrundvägen. Vi körde fnittrande iväg och fann både ett stycke strumpbyxor och en fleecetröja. Tur var väl det, det kunde ju ge upphov till ganska dråpliga rykten om det kom ut på byn att lärarinnans strumpbyxor upphittats längs Vallgrundvägen...
Jag har ju inte förstånd att vara tyst heller, så jag berättade för Susann om både morgonens funderingar och om den gången när jag bodde i Sverige och vaknade och inte visste vem jag var. Jag var tvungen att väcka Daniel och fråga den lätt pinsamma frågan "alltså vem e ja?"
Det är inte mycket som gått rätt i min tankeverksamhet i dag. Skyller på värmen och ett något stressat sinnelag.
Jag kom hem från jobbet för en liten stund sen, Wau- avslutning med simning och strandlek och så lite hemundervisning på det så var den här torsdagen klar.
Nu ska jag packa, städa och springa.
I morgon reser jag bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar