Det var värst vad jag skulle drabbas av krämpor nu. Träningsvärken är så gott som borta, det som återstår är ytterst hanterbart. Men, som man brukar säga så kommer en olycka sällan ensam, jag har fått så fasligt sjukt i foten. Det känns ingenting i viloläge, men jag kan knappt stå på den. Det började nog redan efter min barfota gympa, men blir värre och värre. Jag brukar ha ganska hög smärttröskel och pipar inte för minsta lilla, men det här är inte kul.
Nå ja, det om det, roligheter är att vänta i alla fall. Det vankas syjunta hos mig i dag och det blir inte vilken syjunta som helst, jag vill påstå att det är tidernas syjunta som är på kommande. Jag är så pepp, som jag skulle säga om jag var lite mera rikssvensk av mig. Nu är jag ju tack och lov inte det. Absolut inget fel med att vara Sverigesvensk, men jag trivs utmärkt med min något diffusa identitet. Något diffusa undrar ni, vad menar du? Ja men det här med att vara finlandssvensk, det låter så platt, jag är betydligt mer mångfacetterad än så. Jag har förresten läst att det är typiskt finlandssvenskt att inte definiera sig som finlandssvensk, kanske för att variationen på oss är så stor och att våra snävare ramar som att vara skäribo, Österbottning, eller tvåspråkig Helsingforsbo är viktigare och säger mer om en som person än just definitionen finlandssvensk. Å andra sidan så kanske det inte är så konstigt att finlandssvenskan lever under dödshot och att det finska språket tar över alltmer, om vi inte ens är enade i vår identitet... Flummiga tankar, men nu måste jag fixa mig, plikten kallar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar