En god vän ringde i går kväll, när vi avslutade samtalet 45 minuter senare var jag varm om hjärtat. Kollegor och jobb i all ära, men det är mycket längesen jag pratat annat än jobb i telefon. Jag blev så förvånad när jag såg hans namn på displayen, det tog en sekund extra att förstå, då man är van att det ska stå namnet på någon förälder eller kollega. Det var riktigt skönt att få känna sig normal, jag hade nästan glömt hur det känns när det ringer folk till mig för att de är intresserade av mig, som person, att prata med mitt privata jag.
Något annat ovanligt som hände i går var att jag satt på ett icke-jobbrelaterat möte. Ett styrelsemöte. Det var inte i går. Går på möten gör jag flera gånger i veckan, men styrelsemöten är det mer sällan jag deltar i numera. Tänk att det fanns en tid då man hade tid och ork att vara föreningsaktiv också, känns som att det var i mitt förra liv. Jag vet inte vad som är skillnaden jämfört med nu, kanske det faktum att jag blivit mer mån om min tid, att fylla den lilla fritid som finns med det som intresserar mig. Å, vad stort det låter. I princip innebär det tyvärr att hinna städa, tvätta och träna, samt bara vara. Det där med att bara vara är något som jag lärt mig på senare år och som jag kommit att tycka väldigt mycket om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar