Den här torsdagen går på inget sätt till historien. Det här har varit min tröttaste dag på hela sportlovet. Jag har sovit i princip hela dagen, med två undantag; handla och promenera. Ännu är tröttheten kvar långt in i själen. Hoppas att dagarna som är kvar räcker till för att bota denna förtvivlade trötthet.
Vädret den här torsdagen påminner mycket om en sportlovstorsdag för två år sen. Hela den dagen gör mig så pirrigt glad när jag tänker tillbaka på den. Det är en av de lyckligaste dagarna som jag så där på rak arm kan nämna. Visst har jag haft många lyckliga dagar i mitt liv, men känslan den dagen skulle jag gärna vilja uppleva igen. Programmet var väl inget extra på det viset, lunch med vänner på förmiddagen och Folkhälsans "sportlovsjippo" vid skolan på kvällen, med det fanns en alldeles speciell förväntan i luften, en varm sådan. Andra likheter med den torsdagen är att fredagen efter for vi på kvinnoresa till Ikea. I morgon är jag också på väg till Ikea, men utan den där pirriga förväntan som jag kände då. Tänk att det gått två år redan, helt ofattbart. Känslan jag har nu är inte alls den samma, men hur det än blir så tror jag att allt kommer att lösa sig på bästa sätt. Det måste det göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar