Ett livstecken

Ibland kommer jag in i en bloggsvacka, den svackan hänger oftast ihop med en livssvacka. Så, det är väl där vi är nu. Men håll ut, jag kommer att blogga igen, lika säkert som att jag kommer att känna mig på topp i livet igen. Man måste genom de allra mörkaste tider ibland. Nu tycker jag i och för sig att det här mörkret kunde ljusna, det har varit mörkt tillräckligt länge.

I dag har jag sprungit vid Fortet. Det var halt på sina ställen, jag föll en gång, men det gick bra. Ibland var det till och med bart. Hurra.