Framförhållningen

Jag brukar inte lida av att ha särskilt god framförhållning, sista minuten är nog mitt mellannamn. Det är inget jag är stolt över, men ett faktum som jag har accepterat. Jag är bra på så mycket annat. I kväll har jag i alla fall överraskat mig själv med att städa hemmet. Jag vet att den här veckan kommer att vara en stressig historia. Det är nu den börjar, det är nu det drar ihop sig till betygsrumba. Nätter på skolan, tidiga morgnar och vitsord som snurrar i skallen. Dagar då man kommer hem sent, slänger i sig mat, slänger kläder runt sig, sover minimalt, diskar lite, plockar upp dåligt efter sig. 

Då är det skönt att starta med ett städat hem. Det ger mig lite mer ro i min själ. 

Grey's och skogslänk

Ni som känner mig eller har följt den här bloggen så vet att jag inte är någon tv människa. Jag följer inte serier, ser inte på sport, en film är bara att drömma om (somnar 10 minuter in). 

Nyhetsmorgon och väldigt lättsamma program som Bonde söker fru och Familjen Annorlunda är vad jag klarar av. 

Men, förra sommaren fastnade jag i Grey's träsket. Efter en snart ett års paus så har jag nu sett säsong 10 på en vecka. Grey's har verkligen förmågan att ta fram känslomänniskan i mig. 

Vet ni hur sorgligt det var när Christina skulle resa iväg? Supersorgligt var det, jag började snyfta när hon sa hejdå till Derek, storlipade när hon tog farväl av Owen...

Men värsta var det här, gaah. 

Hälsar hon som hatar avsked. 

Till något roligare, men jobbigare. I går sprang vi 15 kilometer, över stock och sten och större delen i skogen. Lite asfalt, lite brygga, stigar, sumpmark och grusväg rymdes med i passet. Jag kände mig stark och pigg, jämfört med tisdagens intervallpass. Vila, vila, vila är nyckelord, älskade hatade nyckelord. Jag gillar inte att vila mig i form. 

Slutet närmar sig

Det är vår nu på riktigt, den verkliga värmen har kanske inte visat sig ännu, men det känns i kroppen (och knoppen) att det är vår.
Mest kanske det beror på att det är skolutfärder, betygskonferenser, avslutningsfunderingar och fester som planeras, och så börjar träden bli gröna.


Jag har hamnat i en Grey's Anatomy fälla, min fritid går åt till att se Grey's säsong 10. Det är inte lika bra som det var i början, men säg nu den serie som är det.

I morgon ska vi till simhallen från skolan. Det kommer att bli kalas tror jag. Jag tänkte nästan skriva "tänk att få simma på arbetstid", men så kom jag på att det är ju precis det jag har gjort i 13 år, fått betalt för att simma. På tal om det så har jag inte helt förlikat mig vid tanken på att jag endast kommer att ha två veckor simskola i sommar, och inte i Replot. Replot är enda stranden som jag alltid har jobbat på. Det blev alltså "bara" 13 år i Replot. I år kommer jag endast att tjänstgöra på Vistanbeachen, men vad är nu bättre än det. Jag gillar att ha simskola där.

I dag var jag med klassen, Susann och två assistenter på utfärd till Fjärdskär. Vi cyklade till Berny's och gick över bron. Perfekt väder hade vi. Eleverna blev mer än glada när jag lovade att den halvtimme vi hade till förfogande på Fjärdskär var "fri", älska när barn kan sysselsätta sig själva. Inte för att vi vuxna slipper jobba, för jag hade mer än gärna dragit igång någon lek eller samarbetsövning, eller vad som helst.
Men, hur viktigt är det nu inte att utveckla kreativitet? Och hur mycket sysselsätter vi nu inte barnen i dag. Det var riktigt roligt att se hur hälften av gänget galopperade iväg till skogs, medan andra halvan sysselsatte sig i park och närområde. Alla såg ut att trivas och ha det bra. Och när visselsignalen ljöd så samlades alla för att gå tillbaka i samlad tropp. Så utnyttjar man tiden och stunden.
Eleverna fick ha med ett litet mellanmål att äta på plats. Jag älskar pick-nick, eller bäst tycker jag om att packa för pick-nick. Därför överraskade jag kollegorna med en brie ost, rågkex och kaffe, servetter och porslinsmuggar på det och vi fick en riktig pick-nick.

Grey's knark och länk med Jenny väntar ännu i dag. Hurra för nystädat!

Plötsligt händer det...

Viktoria kom hit på förmiddagen, vi gick en 10 kilometers promenad, en ovanligt skrattig promenad. Längesen jag varit tvungen att gå dubbelvikt på grund av skratt, med i dag hände det. 

Viktoria stannade på lunch och kaffe, vi satt på terrassen och avnjöt kaffet, jag i bara shorts och topp. Härligt, en stund i alla fall, tills det blev för kallt. 

När Viktoria farit hem låg jag på sängen en stund och hade ångest, livs-ångest ni vet. Då när man funderar på vem man är och vad man gör här, vart är jag på väg och vad vill jag, varför blev det så här och när ska det bli bättre... Inte helt angenäma frågor att bry hjärnan med. 

Mitt i mina svartaste funderingar började jag fundera på mitt gym-kort som varit försvunnet ett bra tag. Kom på att det måste vara i bilen, fylld av ny oväntad energi studsade jag iväg till bilen. Jag kände en omedelbar längtan till gymmet. Där jag inte visat min uppenbarelse på si så där ett halvår kanske. Jag var manisk i mitt sökande efter kortet, för jag skulle till varje pris till gymmet, nu var det plötsligt akut. Bäst att ta tillvara den känslan, som sagt, jag har haft en gym-svacka utan dess like. 

Kortet hittades som jag misstänkte mellan säten i bilen, ibland tror jag att jag har ett sjätte sinne, jag bara visste att det skulle vara där. 

På gymmet tränade jag hårt, armar och axlar fick sig en omgång.Hurra för den träningsmotivationen. 

Stekta bananer och päron med turkisk yoghurt-grädd-blandning bjöd jag lunchgästen på till efterrätt.
Själva maten var ett ihopplock av allt möjligt, kassler i lergryta, stekt squash och quesedillas. 

Ja, och så den obligatoriska Sundbådabilden då, tänk bort störningsmomentet i mitten...

Jag lurade Viktoria på promenad genom Marken, det var väldigt vått där, men hon klagade inte alls.

en bra lördag

Här sitter jag igen, kaffet är utbytt till vin och benen är något tröttare. 30 kilometer tröttare närmare bestämt. Det blev lite fel i mitt huvud när jag sprang. Strax före jag skulle fara iväg slängde jag ner en brun banan i ryggsäcken. Planen var 10-15 kilometer, men när jag sprang började jag fundera att det var ju harmt att ha en brun banan i väskan i onödan, så jag fortsatte. 

Vändplatsen blev stranden i Vistan. 

Snorkfröken

Så här kunde jag tänka mig att sitta resten av dagen. Men det ska jag inte. Långlänk väntar. 

Jag har mååånga poddar att lyssna ikapp. 

Fredag igen

Det var ju just fredag, eller så var det onsdag...

Det regnade och var +2 grader när jag packade springkläderna i morse. Med jämna mellanrum under dagen, lite oftare än vanligt, kollade jag telefonen. Inga avbokningar, jag hade nog kanske väntat att någon skulle föreslå länk i morgon istället, men icke. I smyg hoppades jag faktiskt att ingen skulle göra det. Jag gillar att springa i extremt väder.
Klockan 12.16 meddelade Yvonne att hon startat från Vallgrund. Klockan 12.50 parkerade vi bilen vid Svedjehamn och sprang iväg. Vi sprang över stock och sten, på hala rötter och opålitliga spångar. Vi stannade för att göra lite benträning, fortsatte till grillplatsen för att göra "plankan". Det blåste storm och det regnade, men vi skrattade största delen av tiden. Det är så vi jobbar.

Resten av dagen har jag varit trött. Det är något med slutet på terminen tror jag. Jag börjar alltid känna en enorm trötthet när det drar ihop sig till lov. Planer på att hälsa på J fanns, men jag orkade inte vara social. Ny dag nya tag.

syjunta

Jenny kom hit på eftermiddagen, vi sprang 10 km, mestadels i skogen. Sen blev det bråttom att fixa sig till syjuntan. Klockan hann bli 18.06 innan vi kurvade in på gården i Singsby. Värdinnan Monika bjöd på lax i ugn och fruktsallad med glass. Mycket gott var det. Elvis tog plats vid bordet och tyckte nog att han skulle göra sig bra som en femte syjuntamedlem. Jag hade prickig klänning och det blev en mycket lyckad kväll.
Nu ska jag försöka sova. Jobbdag och springdag i morgon. Det gäller att vara pigg redan från tidig morgon.

Hej på er!

Regnväder är braväder, åtminstone om man har ett hem som höll på att förfalla. Det har varit lite dåligt med tid över för städning på sistone. Eller det har avsatts lite dåligt med tid för städning, om vi ska vara noga. Dagarna rusar iväg och vissa dagar känns det som att man bara vänder i dörren.

Vad har hänt sen sist då?

I söndags sprang jag intervaller med Yvonne och Yvonne, vi sprang sammanlagt lite på 8 km, fördelat på 500-2000m:s intervaller, ni antecknar förstår jag. Det är dödsjobbigt att springa intervaller. Med ca 200m kvar av den första 1000 metern ropade jag argt "jag vet varför ja hatar att springa intervaller". Men, men, ibland måste en göra det en hatar.

På måndagen hade jag mat/spring/hänga-dejt med Jenny. Vi började med mat hos Jenny, for iväg på lite uppdrag och lagom tills det började regna så svidade vi om till springkläder. Det fina i kråksången var ju att jag fick testa mina trailskor på våta berg och rötter. Vi sprang nämligen vid Fortet. När vi kom hem hade vi 9 km ihopskrapat, det går inte an. Vi satte iväg 500 meter åt ena hållet, 500 meter tillbaka och vi kunde bokföra (som om vi gör det) en mil. Te och kladdkaka med Tor-Leif avslutade kvällen.

På jobbet har vi förberett konstens kväll, typ som konstens natt, men i lite mindre skala. Eleverna bjöd på fantastiska shower, det var sång, bandspel, dikter, mera sång, storyline, bildspel, mera band, utställningar av bildkonstalster, slöjdföremål, förkläden och handdukar. Mina elever bidrog med akrobatikshow och Prinsessan på ärten pjäs. Det blev en lyckad kväll, megalyckad. När allt var över och gästerna gått hem kändes det så vemodigt att vi bestämde oss för att köra "en gång till" i dag på morgonen, för att alla helt säkert skulle hinna se allt. Det var bra, för själv hann jag knappt med hälften igår.


I morgon är det ledig dag, skönt. Enda planerna för dagen är springa med Jenny och syjunta på kvällen. Resten av dagen tror jag att jag ska slappa.

Springdejt till fredagen styrde vi också upp i kväll. Direkt efter jobbet blir jag hämtad, till Björkö ska vi, mer vet vi i dagsläget ännu inte.

God morgon!

Efter en god natts sömn, tack någon för det, är jag nu utvilad och pigg.
Snart ska det springas intervaller. Inför det laddas det med lyxfrukost.
I går firade vi mammas födelsedag med grillning och trevlig samvaro. Som det brukar vara när vi träffas.

På springfronten går det lysande

I lördags sprang vi i Vistanskogen. Yvonne önskade ett äckligt jobbigt träningspass. Det fick vi, med en minuts intervaller var femte minut höjde vi pulsen rejält sammanlagt 15 gånger under passet. Terrängen vi sprang i var inte söndagspromenadstigar. Det var ris, kvistar, stubbar, sumpmark och breda diken. Fint sällskap, bra väder och allmänt bra känsla för löpning gav oss ett superpass. 

Förrförra lördagen sprang vi i Replot. Östra Norrhag runt var planen, men vi utvidgade lite och skrapade ihop 20 km, mest skog och skogsvägar, lite asfalt och lite grusväg gav en bra variation.
I fem veckor har vi kört Öjbergsträning nu, upp och ner för slalombacken ger hög puls och mjölksyra. Perfekt träning inför höstens lopp.

På Valborg hade jag inte planerat något speciellt, så jag drog på mig trailskorna, sprang in i skogen bakom huset och tog mig ut på en skogsrunda. Rundan bjöd på en hel del terräng, vatten, ris och kvistar. Men vackert väder hade jag med mig på rundan. 

Slut på träningsrapport.

Syjunta

I måndags var det min tur att bjuda hem flickorna på syjunta. Vi hade som vanligt en underbar kväll tillsammans. Kvällen inleddes med en vårskål på terrassen. Lite plockmat och en Asti Tosti fick inviga våren. Till mat bjöd jag på rostbiff i min supersmarraiga marinad, potatissallad, grillad tomat samt stekta päron med brieost på ruccolabädd. Det blev riktigt gott. Efterrätten var en slags marängrulltårta med banan-vaniljfyllning. 

Förlåt

Det var inte meningen att lämna så där bara, jag behövde en paus, tydligen. 

Hela april har gått, och det har varit en månad full av tankar. Mest obekväma tankar, tankar som inte gör en speciellt lycklig. Men nu har jag tänkt färdigt för den här gången. Och jag vet, att hur det än blir så ordnar det sig. Nu har jag slutat oroa mig, fattat mina beslut och känner ett helt nytt lugn. För vet ni, att ligga vaken mellan klockan 3 och 5 varje natt och grubbla halvt ihjäl sig gör ingen människa glad. 

Nu är det ny månad och nya vindar blåser. Jag ska skriva mer snart, men nu måste jag vila mig.