Ni som känner mig eller har följt den här bloggen så vet att jag inte är någon tv människa. Jag följer inte serier, ser inte på sport, en film är bara att drömma om (somnar 10 minuter in).
Nyhetsmorgon och väldigt lättsamma program som Bonde söker fru och Familjen Annorlunda är vad jag klarar av.
Men, förra sommaren fastnade jag i Grey's träsket. Efter en snart ett års paus så har jag nu sett säsong 10 på en vecka. Grey's har verkligen förmågan att ta fram känslomänniskan i mig.
Vet ni hur sorgligt det var när Christina skulle resa iväg? Supersorgligt var det, jag började snyfta när hon sa hejdå till Derek, storlipade när hon tog farväl av Owen...
Men värsta var det här, gaah.
Hälsar hon som hatar avsked.
Till något roligare, men jobbigare. I går sprang vi 15 kilometer, över stock och sten och större delen i skogen. Lite asfalt, lite brygga, stigar, sumpmark och grusväg rymdes med i passet. Jag kände mig stark och pigg, jämfört med tisdagens intervallpass. Vila, vila, vila är nyckelord, älskade hatade nyckelord. Jag gillar inte att vila mig i form.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar