Vi har firat Viktorias födelsedag. 
Och helgen tillbringade jag på villan, himlen efter solnedgången var magiskt vacker.
En del av mig vill så gärna skriva, det finns så mycket att berätta, men ändå kommer jag inte till skott. Jag hatar att skylla på tidsbrist, som jag ser det så finns det alltid tid till det du vill göra. Jag tycker själv att jag är ganska bra på att prioritera och göra bra saker av min tid. Med det sagt betyder det inte att jag inte skulle kunna ligga på soffan en hel kväll. Det händer det också, och det är så prioriterat när det händer.
Som vanligt är min hjärna i oordning, det är ingen ordning på allting, som Pippi skulle uttrycka det, men det börjar nästan kännas som att det är så det ska vara.
I morgon ska jag springa till jobbet, vet inte när det har hänt sist. Någon gång i april kanske. Jag är inte så laddad, men jag blir väl vad det lider.
Vi har knappa två veckor kvar till vad jag tror att kommer att vara min livs hittills fysiskt tyngsta utmaning, det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot äventyret. Må det gå väl. Ett inlägg om det är under arbete, jag ber att få återkomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar