För det första, i dag har vi sprungit på Öjberget. Ett tvåtimmars pass med extra allt.
För det andra, i söndags snubblade jag över det här i mitt Instagramflöde. Jag, som ofta har sprungit ensam, i mörker, med musik i öronen, både här i "trygga" Skären, i Vasa och i Stockholm kände ett behov av att visa såväl mitt deltagande till flickans familj som den avsky jag känner gentemot gärningsmannen. Jag gjorde ett halvhjärtat försök till att locka med andra, jag hade ingen aning om hur många vi skulle bli, men jag hade laddat upp med ett gäng hjärtan med texten #springmedkärlek. 19.00 var det tänkt att länken skulle starta, 18.55 hade ingen dykt upp ännu, när första och enda deltagaren dök upp blev jag riktigt full i skratt. Det var Yvonne W, som jag annars springer 80% av mina länkar med. Vi gav oss iväg och de enda människorna vi träffade på vägen var andra Yvonne och Johan som var på hundpromenad. De fick varsitt hjärta, ställde upp på fotografering och vi var nöjda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar