I alla fall så har jag julpyntat lite här hemma. Det blir inte så många tomtar och troll som vanligt men lite vacker julstämning vill jag ha. Det skapar ro.
Fler bilder kommer, här får ni ett smakprov:)
SNORKFRÖKEN
tisdag 30 november 2010
Julen
Det här med jul och julfirande tar jag med en nypa salt i år. Jag orkar inte engagera mig som jag brukar, jag har inte bestämt om jag ska köpa julklappar eller ge pengar. Som det känns nu så har jag fullt upp med att orka med mig själv. Julklappar känns bara som ett jobbigt måste. Tänk så det kan gå, jag som älskar att köpa julklappar...
I alla fall så har jag julpyntat lite här hemma. Det blir inte så många tomtar och troll som vanligt men lite vacker julstämning vill jag ha. Det skapar ro.
Fler bilder kommer, här får ni ett smakprov:)
I alla fall så har jag julpyntat lite här hemma. Det blir inte så många tomtar och troll som vanligt men lite vacker julstämning vill jag ha. Det skapar ro.
Fler bilder kommer, här får ni ett smakprov:)
Mysdag
Vet ni, jag har haft en riktigt mysig dag idag. Jag har varit till farbror doktorn med fammo, ätit och fikat med henne. En helt perfekt dag om världen vore perfekt. Nu är inte min värld perfekt.
Idag dammade jag av en gammal kofta som jag inte använt på säkert två år. Jag har en ny deal med mig själv. Den går ut på att jag måste börja använda paltorna som finns i mitt skåp. Mer komplicerat än så är den inte den där dealen... Den där koftan då...
Jag har bakat en kaka idag också, Margits mjuka pepparkaka. En klar julfavorit.
4 kaffekoppar mjöl
4 kaffekoppar socker '
1 dl smält smör
1 msk nejlika
1 msk kanel
1 tsk bakpulver
2 ägg
2 dl grädde
Allt rörs ihop och gräddas i 200 grader i 45 minuter.
Så enkelt.
Nu ikväll har jag tränat hårt, både spinning och body pump, skönt var det.
Idag dammade jag av en gammal kofta som jag inte använt på säkert två år. Jag har en ny deal med mig själv. Den går ut på att jag måste börja använda paltorna som finns i mitt skåp. Mer komplicerat än så är den inte den där dealen... Den där koftan då...
Jag har bakat en kaka idag också, Margits mjuka pepparkaka. En klar julfavorit.
4 kaffekoppar mjöl
4 kaffekoppar socker '
1 dl smält smör
1 msk nejlika
1 msk kanel
1 tsk bakpulver
2 ägg
2 dl grädde
Allt rörs ihop och gräddas i 200 grader i 45 minuter.
Så enkelt.
Nu ikväll har jag tränat hårt, både spinning och body pump, skönt var det.
Helt galet
Igår blev jag minst sagt överraskad. Så här började det... För två veckor sen när jag hade syjunta frågade jag på skoj av tjejerna vad de ville ha för mat. När det var en timme kvar tills de skulle komma skrev Monika(med hjälp av Sandra) det här: förrätt laxtartar på malaxlimpa med rom mousse å sedan kantarellsoppa med krutonger å huvudrätt grillad inrefile' av oxe med gräddsås å klyftpotatis å efterrätt havtorns parfait med mörkchoklad kladdkaka.
Jag skojade tillbaka och sa åt Monika att det vill vi ha nästa gång hos dig då...
I söndags i samband med inbjudan till mat&prat påminde jag henne om menyn och satte lite press, på skämt alltså. Visst brukar vi bjuda på mat så som sallader, paj, pizza, räksmörgåsar, laxrullar eller liknande men att hon skulle ställa till med det här, det trodde väl ingen av oss.
När vi anlänt och satt oss till bords fick vi först varsin laxtartar på malaxlimpa, det var gravad(rimmad som vi lärde oss att det heter)lax, creme fraiche, rödlök och lite annat gott. Vi skrattade lite och sa att ja det var ju en bra början. Jag trodde aldrig att det skulle bli någon fortsättning. Men, efter en stund blir vi serverade en helt fantastiskt god trattkantarellsoppa med krutonger, den var så himla mumsig. Och herregud vad förvånade vi blev när varmrätten serverades, mycket riktigt, baconinlindad nöt inrefilé, klyftpotatis och gräddsås. Shit, vad vi skrattade. Här trodde jag på riktigt att det var slut. Men icke. Allra sist på kvällen serverades mudcake med havtorns parfait. Tyvärr så glömde jag att fota de andra rätterna :)
Så gott, och så roligt. En kväll att minnas.
Ja, vi drack ett glas Sheridan's och lite glögg också innan vi avslutade kvällen.
Mer syjunta!
Skulle jag ha vetat vilken middag jag gick till så kanske valet av kläder skulle ha varit ett annat. Nu fick det duga med svart lång linneskjorta, svarta tights och favorithalsbandet...
Idag har jag inte gjort så mycket än, jag har ett läkarbesök med fammo inplanerat. I kväll ska jag träna hårt.
Jag skojade tillbaka och sa åt Monika att det vill vi ha nästa gång hos dig då...
I söndags i samband med inbjudan till mat&prat påminde jag henne om menyn och satte lite press, på skämt alltså. Visst brukar vi bjuda på mat så som sallader, paj, pizza, räksmörgåsar, laxrullar eller liknande men att hon skulle ställa till med det här, det trodde väl ingen av oss.
När vi anlänt och satt oss till bords fick vi först varsin laxtartar på malaxlimpa, det var gravad(rimmad som vi lärde oss att det heter)lax, creme fraiche, rödlök och lite annat gott. Vi skrattade lite och sa att ja det var ju en bra början. Jag trodde aldrig att det skulle bli någon fortsättning. Men, efter en stund blir vi serverade en helt fantastiskt god trattkantarellsoppa med krutonger, den var så himla mumsig. Och herregud vad förvånade vi blev när varmrätten serverades, mycket riktigt, baconinlindad nöt inrefilé, klyftpotatis och gräddsås. Shit, vad vi skrattade. Här trodde jag på riktigt att det var slut. Men icke. Allra sist på kvällen serverades mudcake med havtorns parfait. Tyvärr så glömde jag att fota de andra rätterna :)
Så gott, och så roligt. En kväll att minnas.
Ja, vi drack ett glas Sheridan's och lite glögg också innan vi avslutade kvällen.
Mer syjunta!
Skulle jag ha vetat vilken middag jag gick till så kanske valet av kläder skulle ha varit ett annat. Nu fick det duga med svart lång linneskjorta, svarta tights och favorithalsbandet...Idag har jag inte gjort så mycket än, jag har ett läkarbesök med fammo inplanerat. I kväll ska jag träna hårt.
måndag 29 november 2010
Slut på tråkigheter
Precis som det står i rubriken. Det får vara ett slut på tråkigheterna nu, eller en paus i alla fall. Jag kan inte berätta om något roligt som händer i mitt liv för det händer inte så mycket roligt men jag tänkte dela med mig av mitt liv som varit.
Först ut är "något jag är stolt över".
Hösten 2005 började jag och Jenny springa, vi har alltid försökt oss på löpning men av olika anledningar misslyckats. Men under hösten 2005 tog det fart ordentligt. Vi var ivriga och peppade varandra. Jag minns ännu som igår när vi första gången sprang en mil. Vi hade fått sällskap av en hund, en liten stackars hund som tydligen trodde att vi var ute och rastade den. Den sprang troget vid vår sida i 10 km. En gång blev vi helt förskräckta, det kom en bil och hunden rusade ut på vägen, jag och Jenny kastade oss i varandras famn och höll för ögonen. Men hunden klarade sig och vi kunde på darriga ben fortsätta färden. Efter den här turen myntade vi ett slogan som kom att bli vår käpphäst under flera år, nämligen "en mil en fil". Vi firade alltid våra rundor med fil och frukt hemma i mitt kök. Ingmans ettans fil kom att bli vår favorit och Hjalmar Ingman vår idol. Vi fortsatte under våren men snöade ett tag in oss på gymträning och ett alltför lågt näringsintag. Vi körde slut på våra kroppar och orkade inte prestera i löparspåret. Efter midsommar någon gång drog vi igång med löpningen igen och oj vilken nystart vi fick. Det gick så lätt att springa och vi var inte ute på många rundor före vi bestämde oss för att satsa på en halvmara. Vi köpte varsin Fazer chokladstång som vi placerade ut vid infarten till vårt hus. När vi sprungit 8 km fick vi dela på den första. När vi sprungit 16 km delade vi på den andra. När vi sen kom i mål efter 21 km så ropade vi rakt ut. Klockan var över 23, eftersom sommaren 2006 var den varmaste sommaren i mannaminne kunde vi sällan ge oss iväg före efter 21.30. Det blev några halvmaror till under sommaren. Vi tog alla tillfällen som gavs att springa. Ett roligt minne är nog när vi sprang till Korsö en fredag. Som tur var hade vi snälla karlar som tog hand om alla saker. Vi hade köpt varsin stor godispåse från makuuni som vi visste att väntade oss när vi var framme. Vi hade synkat våra mp3 spelare för att höra samma låt samtidigt, det resulterade i att vi ofta sjöng högt medan vi sprang.
När det började lida mot hösten och vi hade nästa stora äventyr i antågande så växte idén att springa ett långlopp fram. Vi anmälde oss till Lidingöloppet och tänkte att det passar ju bra eftersom vi flyttar till Sverige två veckor innan loppet går av stapeln. Som en lite formcheck inför Lidingöloppet bestämde vi oss för att delta i Vasa Marathon. Vi for dit i tro att vi skulle springa en halvmara men vid anmälningsbordet fick vi ett ryck och kryssade i marathon rutan. Vi skulle alltså springa 42 km. Någonstans i vårt undermedvetna fanns det nog en tanke på det. Vi hade laddat som tusan med pasta kvällen innan, med chokladrussin och tonfisk på tävlingsdagen. Vi ställde oss på startlinjen och kunde aldrig drömma om vilken pärs som väntade oss. De första 21 km finns inget att säga om. Det gick lätt att springa. Vi höll oss tillsammans med de som sprang en halvmara och kom i mål på hyfsad tid. Nu var det ju bara det att vi skulle springa lika långt till... I det här skedet bekymarade det inte oss nämnvärt. Vi fortsatte till 30 km ganska enkelt. Det var vid 35 som problemen kom. Aldrig förr har en kilometer varit så lång. Och aldrig förr har en nerförsbacke gjort så ont i fötterna. Det var varmt den här dagen, men det bekymrade inte oss. Vi var ju vana vid att springa i värmen. När vi var på 38km så var jag beredd att ge upp. Jenny peppade och tvingade mig att fortsätta "om du slutar så bär jag dig i mål". Men jag sprang, när vi började närma oss Karlsplan fick jag plötsligt nya krafter och vi tog oss i mål. Lite snopet fick vi veta att maten man skulle få när man kom i mål hade tagit slut. Några energitabeltter var enda vi fick av funktionärerna. Men det gjorde inget, vi fick ju medalj också. Efter loppet for vi raka vägen till makuuni och belönade oss med godis. Vi tänkte "nu eller aldrig" så vi stegade in med nummerskyltarna på, har man sprungit 42 km så får man faktiskt skryta ansåg vi. Respons fick vi, kassörskan undrade vad det var för tävling som pågick i Vasa, hon hade sett en massa löpare. Vi kunde stolt berätta att det var Vasa Marathon :)
På kvällen firade vi våra prestationer, jag med middag hemma och Jenny på krogen. Jag var så trött när mina gäster kom, inte sömnig men helt slut i hela kroppen. Jag minns att jag försökte skära gurka till salladen men det var så tungt. Senare på natten återförenades marathonlöperskorna och när morgonen grydde frågade vi varandra om vi skulle göra om bedriften, "aldrig i livet" sa vi. Våra fötter var täckta av blåsor och hela kroppen kändes som ett skavsår. Det tog flera dagar innan vinnarkänslan kom. Klart att vi skulle göra det igen.
Hur gick det med Lidingöloppet då? Inte så bra, våra kroppar var på semester.
Nästa händelse i mitt liv som jag är väldigt stolt över är när jag och Jenny packade chrysler från golv till tak och stack iväg till Stockholm. Mer om det äventyret får ni höra en annan gång.
Först ut är "något jag är stolt över".
Hösten 2005 började jag och Jenny springa, vi har alltid försökt oss på löpning men av olika anledningar misslyckats. Men under hösten 2005 tog det fart ordentligt. Vi var ivriga och peppade varandra. Jag minns ännu som igår när vi första gången sprang en mil. Vi hade fått sällskap av en hund, en liten stackars hund som tydligen trodde att vi var ute och rastade den. Den sprang troget vid vår sida i 10 km. En gång blev vi helt förskräckta, det kom en bil och hunden rusade ut på vägen, jag och Jenny kastade oss i varandras famn och höll för ögonen. Men hunden klarade sig och vi kunde på darriga ben fortsätta färden. Efter den här turen myntade vi ett slogan som kom att bli vår käpphäst under flera år, nämligen "en mil en fil". Vi firade alltid våra rundor med fil och frukt hemma i mitt kök. Ingmans ettans fil kom att bli vår favorit och Hjalmar Ingman vår idol. Vi fortsatte under våren men snöade ett tag in oss på gymträning och ett alltför lågt näringsintag. Vi körde slut på våra kroppar och orkade inte prestera i löparspåret. Efter midsommar någon gång drog vi igång med löpningen igen och oj vilken nystart vi fick. Det gick så lätt att springa och vi var inte ute på många rundor före vi bestämde oss för att satsa på en halvmara. Vi köpte varsin Fazer chokladstång som vi placerade ut vid infarten till vårt hus. När vi sprungit 8 km fick vi dela på den första. När vi sprungit 16 km delade vi på den andra. När vi sen kom i mål efter 21 km så ropade vi rakt ut. Klockan var över 23, eftersom sommaren 2006 var den varmaste sommaren i mannaminne kunde vi sällan ge oss iväg före efter 21.30. Det blev några halvmaror till under sommaren. Vi tog alla tillfällen som gavs att springa. Ett roligt minne är nog när vi sprang till Korsö en fredag. Som tur var hade vi snälla karlar som tog hand om alla saker. Vi hade köpt varsin stor godispåse från makuuni som vi visste att väntade oss när vi var framme. Vi hade synkat våra mp3 spelare för att höra samma låt samtidigt, det resulterade i att vi ofta sjöng högt medan vi sprang.
När det började lida mot hösten och vi hade nästa stora äventyr i antågande så växte idén att springa ett långlopp fram. Vi anmälde oss till Lidingöloppet och tänkte att det passar ju bra eftersom vi flyttar till Sverige två veckor innan loppet går av stapeln. Som en lite formcheck inför Lidingöloppet bestämde vi oss för att delta i Vasa Marathon. Vi for dit i tro att vi skulle springa en halvmara men vid anmälningsbordet fick vi ett ryck och kryssade i marathon rutan. Vi skulle alltså springa 42 km. Någonstans i vårt undermedvetna fanns det nog en tanke på det. Vi hade laddat som tusan med pasta kvällen innan, med chokladrussin och tonfisk på tävlingsdagen. Vi ställde oss på startlinjen och kunde aldrig drömma om vilken pärs som väntade oss. De första 21 km finns inget att säga om. Det gick lätt att springa. Vi höll oss tillsammans med de som sprang en halvmara och kom i mål på hyfsad tid. Nu var det ju bara det att vi skulle springa lika långt till... I det här skedet bekymarade det inte oss nämnvärt. Vi fortsatte till 30 km ganska enkelt. Det var vid 35 som problemen kom. Aldrig förr har en kilometer varit så lång. Och aldrig förr har en nerförsbacke gjort så ont i fötterna. Det var varmt den här dagen, men det bekymrade inte oss. Vi var ju vana vid att springa i värmen. När vi var på 38km så var jag beredd att ge upp. Jenny peppade och tvingade mig att fortsätta "om du slutar så bär jag dig i mål". Men jag sprang, när vi började närma oss Karlsplan fick jag plötsligt nya krafter och vi tog oss i mål. Lite snopet fick vi veta att maten man skulle få när man kom i mål hade tagit slut. Några energitabeltter var enda vi fick av funktionärerna. Men det gjorde inget, vi fick ju medalj också. Efter loppet for vi raka vägen till makuuni och belönade oss med godis. Vi tänkte "nu eller aldrig" så vi stegade in med nummerskyltarna på, har man sprungit 42 km så får man faktiskt skryta ansåg vi. Respons fick vi, kassörskan undrade vad det var för tävling som pågick i Vasa, hon hade sett en massa löpare. Vi kunde stolt berätta att det var Vasa Marathon :)
På kvällen firade vi våra prestationer, jag med middag hemma och Jenny på krogen. Jag var så trött när mina gäster kom, inte sömnig men helt slut i hela kroppen. Jag minns att jag försökte skära gurka till salladen men det var så tungt. Senare på natten återförenades marathonlöperskorna och när morgonen grydde frågade vi varandra om vi skulle göra om bedriften, "aldrig i livet" sa vi. Våra fötter var täckta av blåsor och hela kroppen kändes som ett skavsår. Det tog flera dagar innan vinnarkänslan kom. Klart att vi skulle göra det igen.
Hur gick det med Lidingöloppet då? Inte så bra, våra kroppar var på semester.
Nästa händelse i mitt liv som jag är väldigt stolt över är när jag och Jenny packade chrysler från golv till tak och stack iväg till Stockholm. Mer om det äventyret får ni höra en annan gång.
lördag 27 november 2010
Lilla Jul
Första prövningen då, en generalrepetition kan man väl kalla det. Jag pratar om att fira lilla jul. Jag har ordat om min olust att fira jul. Jag känner fortfarande en stark avsky inför detta spektakel men jag ska göra mitt allra, allra bästa för att inte visa det. Idag har jag hjälpt fammo att ta fram ljusstakar och adventsstjärnor. Det gick bra. Om och när jag ska klara av att göra det i mitt eget hem är frågan.
Igår hade vi föreläsning i tal- och språkstörning hela dagen. Från tidig morgon till sen kväll. En otroligt intensiv kurs men med en bra föreläsare. Mitt under kursen kände jag plötsligt att visst 17 ska jag fixa det här, jag är ju så himla bra :-). Det är han som gått miste om något. Det är inte jag som blivit av med en toppentjej, det är han som förlorat mig :-)
Glad lilla jul!
Igår hade vi föreläsning i tal- och språkstörning hela dagen. Från tidig morgon till sen kväll. En otroligt intensiv kurs men med en bra föreläsare. Mitt under kursen kände jag plötsligt att visst 17 ska jag fixa det här, jag är ju så himla bra :-). Det är han som gått miste om något. Det är inte jag som blivit av med en toppentjej, det är han som förlorat mig :-)
Glad lilla jul!
torsdag 25 november 2010
Trött
Jaha, så var ännu en vecka slut. Inte riktigt, det är i och för sig en dag i morgon också. Jag ska plåga mig att vara uppe en stund till nu så kanske, kanske jag får sova lite längre än till 5 imorgon.
Det gick bra att jobba idag. Jag har tränat också. Skönt, skönt.
Det gick bra att jobba idag. Jag har tränat också. Skönt, skönt.
måndag 22 november 2010
Det här om livet...
Dagen börjar vara slut, slut på måsten i alla fall. Jag överlevde ännu en dag på VÖS utan att bryta ihop. Bra av mig.
Det finns många bra saker med att vara lärare. Det här är så klart en av dem. Om en stund ska jag visa några till.
En annan bra sak är att man kan gå klädd som man vill, det finns ingen dresscode och man har ingen uniform eller andra arbetskläder. Så klart kan man inte gå klädd hur som helst men jag tror och tycker mig ha sett under alla mina år på PF att blivande lärare och lärare är överlag "hela och rena" typer med sinne för vilka kläder som lämpar sig i skolvärlden. Jag säger inte att alla är det men jag sa att många är.
Som ett exempel på det här så ska ni idag få se vilka skor man till exempel kan ha som lärare. Jag vet inte många andra yrken där det är helt lagligt att komma i gummistövlar till jobbet. Det skulle vara bonde då...
Om ni undrar vad tusan tanten håller på med försöker hon tänka på annat. Det resulterade i ett sånt här inlägg...
Det finns många bra saker med att vara lärare. Det här är så klart en av dem. Om en stund ska jag visa några till.
En annan bra sak är att man kan gå klädd som man vill, det finns ingen dresscode och man har ingen uniform eller andra arbetskläder. Så klart kan man inte gå klädd hur som helst men jag tror och tycker mig ha sett under alla mina år på PF att blivande lärare och lärare är överlag "hela och rena" typer med sinne för vilka kläder som lämpar sig i skolvärlden. Jag säger inte att alla är det men jag sa att många är.
Som ett exempel på det här så ska ni idag få se vilka skor man till exempel kan ha som lärare. Jag vet inte många andra yrken där det är helt lagligt att komma i gummistövlar till jobbet. Det skulle vara bonde då...
Om ni undrar vad tusan tanten håller på med försöker hon tänka på annat. Det resulterade i ett sånt här inlägg...
söndag 21 november 2010
fredag 19 november 2010
Mommo
Nu ska jag lägga mig. Jag vet, det är fredag och klockan är knappt halv tio. Men är man en mommo så är man.
Sov gott! Imorgon ska vara en bra dag, det har jag bestämt. Har tankat positiv fiilis ikväll så det ska gå bra.
Sov gott! Imorgon ska vara en bra dag, det har jag bestämt. Har tankat positiv fiilis ikväll så det ska gå bra.
God morgon fredag!
Som den tant jag är så går jag och lägger mig kring 22 på kvällen och vaknar klarvaken klockan 6. Det är skönt på ett sätt men ibland skulle man ju vilja sova lite längre.
Det positiva är att man kan gå på spinning den tiden på morgonen, om man kommer sig iväg. Det gjorde jag idag i alla fall. Skönt var det.
Nu har jag absolut inga planer för dagen, inte för helgen heller för den delen men det har jag sällan. Jag har en nystädad lägenhet i alla fall, och snart gröt på bordet. Det är inte illa att ha fått så mycket uträttat när klockan bara är 8.36.
Trevlig fredag!
Det positiva är att man kan gå på spinning den tiden på morgonen, om man kommer sig iväg. Det gjorde jag idag i alla fall. Skönt var det.
Nu har jag absolut inga planer för dagen, inte för helgen heller för den delen men det har jag sällan. Jag har en nystädad lägenhet i alla fall, och snart gröt på bordet. Det är inte illa att ha fått så mycket uträttat när klockan bara är 8.36.
Trevlig fredag!
torsdag 18 november 2010
Jag fryser. Det är visst vinter nu. Hela minus 13 grader celsius visade termometern i morse. Det luktar nybakade bullar i min lägenhet, blandat med målarfärg från trapphuset. Konstigt. Jag har alltså inte bakat idag om någon trodde det. Men kanske jag borde göra det. Det brukar få mig på bättre humör. Tyvärr är nog den här sortens "dåligt humör" inte övergående med bullabak.
Det här är en bra låt
Det här är en bra låt
onsdag 17 november 2010
Wallander
Nu har jag klarat av alla dagens "måsten". Jag överlevde ännu en dag utan att bryta ihop. Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla på en Wallander film som jag just hämtade från Makuuni. Se på film är en skön vardagsflykt när man mår pyton.
Här kommer en bild på gårdagens lunch, en bit paj gjord på rökt älgkött, broccoli och champinjoner samt kaffe och en bit Karl Fazer.
Här kommer en bild på gårdagens lunch, en bit paj gjord på rökt älgkött, broccoli och champinjoner samt kaffe och en bit Karl Fazer.
Syskonkärlek
Min syster har världens bästa storasyster ;) Idag vaknade jag halv 6 och kunde omöjligt somna om. Två timmar senare kläder jag på mig, hoppar i mina gröna gummistövlar och traskar iväg till Kråkfjärdsgatan. Pling-pling på dörren - är det du? Ja det är jag... Dörren öppnas och jag får se min trötta syster. Medan hon kämpar med datorn och ett bildbehandlingsprogram så ställer jag mig i köket och gör äggröra, kokar kaffe, brer smörgåsar och häller upp juice. Allt detta dukar jag fram på ett bord med tända ljus. Vi sätter oss ner och myser. Äter och pratar. Precis som man gör med min syster. Bra start på dagen i tunga tider.
tisdag 16 november 2010
Två steg fram och ett tillbaka...
Nu har jag kommit hem från ett mysigt besök hos Lotta, tack för kaffet, pratet och chokladen! Du är nog bra du Lotta :)
Nu ska jag äta två surskorpor och tänka över livet innan jag kryper ner under täcket.
Jag har tränat spinning idag och oj vad skönt det var. Mer spinning åt folket säger jag bara.
Imorgon hoppas jag att Jenny min gullunge har tid med mig, för jag har saknat henne.
God natt!
Nu ska jag äta två surskorpor och tänka över livet innan jag kryper ner under täcket.
Jag har tränat spinning idag och oj vad skönt det var. Mer spinning åt folket säger jag bara.
Imorgon hoppas jag att Jenny min gullunge har tid med mig, för jag har saknat henne.
God natt!
söndag 14 november 2010
Min söndag
Gissa vad jag gjort idag?
Jag har promenerat.
Med gore-tex på fina vintervägar...
Lagat mat. För nyfikna kan jag informera att det blev klyftpotatis med morötter, kantarellsås och rökt älgkött. Mums.
Och så har jag tränat.
Däremellan har jag varit ledsen, hoppats på att få svar på ett mail, bokat in dejt med Monika och kollat på tv. En obetydlig söndag med andra ord.
Söndagsfunderingar
Jaha, söndag idag då. Det betyder att helgen snart är slut och man får något att göra, något annat att tänka på. Skönt på sätt och vis men det är ju inte så här jag vill ha det. Jag vill också njuta av att det är helg. Göra roliga, mysiga saker, saker som man gör när det är helg.
Till något helt annat...
Jag har under en längre tid funderat, förundrats och förfånats över hur vissa människor tänker. Att skriva blogg är att dela med sig åt hela halva världen av sig själv och sitt liv. Men man väljer själv vad som skrivs och vilka bilder som läggs ut. Jag kanske är fånig men jag förstår mig inte på folk som lämnar ut sig själva både på bloggar och på facebook. På facebook handlar det väl mest om bilder, på bloggarna är det mer tankar och känslor. Min personliga åsikt är ju att en bild säger mer än 1000 ord. Skrivna ord glöms lätt bort medan bilder finns kvar på näthinnan.
Vad yrar tanten om tänker ni säkert, jag yrar om att hur tusan tänker folk som lägger upp bilder på sig själva när de är dyngfulla, sitter på toaletten/uträttar sina behov på annan plats, har minimalt med kläder på sig, sover ruset av sig med mera. En del kanske kallar det för att bjuda på sig själv, kanske jag anses vara präktig och fånig, vad vet jag. Jag skulle aldrig utsätta mig för risken att en elev, förälder, kollega, ja vem som helst egentligen ser sådana bilder på mig. För att minimera den risken ställer jag inte upp på dylika bilder. Jag menar, vem vill se en annan männsika kissa, egentligen? Jag vill inte göra det i alla fall. Det har diskuterats mycket huruvida det är schyst att lägga upp bilder på folk på facebook utan personens tillstånd. Jag tycker det är vidrigt. Jag är av den åsikten att alla bilder som läggs ut på internet skall godkännas av personen/personerna som är med på bilden. (Därför finns det väldigt sällan folk med på mina bilder här på bloggen).
Att lägga ut bilder där kläderna visar mer än de döljer eller bikinibilder är väl upp till var och en. Visst visar man sig i bikini på stranden också men det är inte samma sak. För, där väljer man om man vill visa sig och väljer för vem man vill visa sig. Jag skulle aldrig vilja riskera att man är i datasalen med en klass och plötsligt ser man en bild av sig själv med värsta urringningen på skärmen/skärmarna. Nej usch, hemska tanke. Kanske är det en "yrkesskada", möjligtvis skulle mina åsikter inte vara lika starka om jag hade ett helt annat jobb. Jag vet inte men jag tror inte det, jag tror nog att det handlar om personlighet, i en del fall handlar det kanske om mognad men då finns de ju nog de som aldrig växer upp och inser det osmakliga i det hela. Nu låter jag som en moraltant, det är jag inte. Det här är bara mina högst personliga åsikter.
Ta inte illa upp om du som läser detta är en av de jag förundras över, var och en med sitt :)
Nyfiken som jag är, vilka är era åsikter?
Och nu när jag läst genom mitt inlägg och samtidigt fått syn på mina bilder längre ner känner jag ett behov av att förtydliga mig. Jag har bilder på ett vinglas och jag har en bild på mig när jag håller i ett vinglas. Det är helt okej enligt mig(kanske inte enligt andra men det här är min blogg så jag skriver vad jag vill:)), så klart är det okej att andra människor har det också. Det var inte det jag menade. De bilder jag pratar om är av helt annan karaktär. Jag spottar inte i glaset, det har jag inte påstått. MEN, jag visar inte upp mig stupfull med ögonen i kors och total avsaknad av kontroll,på facebook! Och, det är det som är skillnaden.
Till något helt annat...
Jag har under en längre tid funderat, förundrats och förfånats över hur vissa människor tänker. Att skriva blogg är att dela med sig åt hela halva världen av sig själv och sitt liv. Men man väljer själv vad som skrivs och vilka bilder som läggs ut. Jag kanske är fånig men jag förstår mig inte på folk som lämnar ut sig själva både på bloggar och på facebook. På facebook handlar det väl mest om bilder, på bloggarna är det mer tankar och känslor. Min personliga åsikt är ju att en bild säger mer än 1000 ord. Skrivna ord glöms lätt bort medan bilder finns kvar på näthinnan.
Vad yrar tanten om tänker ni säkert, jag yrar om att hur tusan tänker folk som lägger upp bilder på sig själva när de är dyngfulla, sitter på toaletten/uträttar sina behov på annan plats, har minimalt med kläder på sig, sover ruset av sig med mera. En del kanske kallar det för att bjuda på sig själv, kanske jag anses vara präktig och fånig, vad vet jag. Jag skulle aldrig utsätta mig för risken att en elev, förälder, kollega, ja vem som helst egentligen ser sådana bilder på mig. För att minimera den risken ställer jag inte upp på dylika bilder. Jag menar, vem vill se en annan männsika kissa, egentligen? Jag vill inte göra det i alla fall. Det har diskuterats mycket huruvida det är schyst att lägga upp bilder på folk på facebook utan personens tillstånd. Jag tycker det är vidrigt. Jag är av den åsikten att alla bilder som läggs ut på internet skall godkännas av personen/personerna som är med på bilden. (Därför finns det väldigt sällan folk med på mina bilder här på bloggen).
Att lägga ut bilder där kläderna visar mer än de döljer eller bikinibilder är väl upp till var och en. Visst visar man sig i bikini på stranden också men det är inte samma sak. För, där väljer man om man vill visa sig och väljer för vem man vill visa sig. Jag skulle aldrig vilja riskera att man är i datasalen med en klass och plötsligt ser man en bild av sig själv med värsta urringningen på skärmen/skärmarna. Nej usch, hemska tanke. Kanske är det en "yrkesskada", möjligtvis skulle mina åsikter inte vara lika starka om jag hade ett helt annat jobb. Jag vet inte men jag tror inte det, jag tror nog att det handlar om personlighet, i en del fall handlar det kanske om mognad men då finns de ju nog de som aldrig växer upp och inser det osmakliga i det hela. Nu låter jag som en moraltant, det är jag inte. Det här är bara mina högst personliga åsikter.
Ta inte illa upp om du som läser detta är en av de jag förundras över, var och en med sitt :)
Nyfiken som jag är, vilka är era åsikter?
Och nu när jag läst genom mitt inlägg och samtidigt fått syn på mina bilder längre ner känner jag ett behov av att förtydliga mig. Jag har bilder på ett vinglas och jag har en bild på mig när jag håller i ett vinglas. Det är helt okej enligt mig(kanske inte enligt andra men det här är min blogg så jag skriver vad jag vill:)), så klart är det okej att andra människor har det också. Det var inte det jag menade. De bilder jag pratar om är av helt annan karaktär. Jag spottar inte i glaset, det har jag inte påstått. MEN, jag visar inte upp mig stupfull med ögonen i kors och total avsaknad av kontroll,på facebook! Och, det är det som är skillnaden.
lördag 13 november 2010
Tråk
Det är så tråkigt att vakna på morgonen och vara ledsen. Att sen gå och lägga sig på kvällen och vara lika ledsen är nästan ännu värre. När ska man börja må bättre?
Trött
God morgon!
Det är lördag och det är mysigt väder, men jag känner mig allt annat än mysig. Jag är så fruktansvärt trött på det här nu.
Jag vill inte det här.
Det är lördag och det är mysigt väder, men jag känner mig allt annat än mysig. Jag är så fruktansvärt trött på det här nu.
Jag vill inte det här.
röikkött å potatisgratängI
Idag är det pappas favoritdag. Vi har ätit röikkött å potatisgratäng. Det var smaskens. Dessutom har vi retat Viktoria som ska jobba imorgon, och hejat på Elin Blom. Tyvärr så höll inte vår finlandssvenska sångfågel ända fram.
Nu ska jag sova. Jag är lite ledsen inombords men det är, som min fammo säger, inget att bry sig om. Kram, kram.
Kvällens kläder...
Shot,shot!
Nu ska jag sova. Jag är lite ledsen inombords men det är, som min fammo säger, inget att bry sig om. Kram, kram.
Kvällens kläder...
Shot,shot!
fredag 12 november 2010
Fredagens belöning
Efter en tuff vecka är dagens belöning en springrunda
och ett glas vin...
ett, eller två :)
och ett glas vin...
ett, eller två :)
Min fredag
Nu har jag jobbat klart för den här veckan. En av alla bra saker med att vara lärare, korta dagar och garanterat lediga helger, förutom skolavslutningen :)
Planen är att jag ska springa långt och handla med fammo.
Trevlig fredag!
Planen är att jag ska springa långt och handla med fammo.
Trevlig fredag!
torsdag 11 november 2010
Pust!
Den här dagen börjar äntligen lida mot sitt slut. Halleluja! Det trodde jag knappt när klockan ringde 5.30 i morse. Det är jobbigt att vara busy. Det jobbigaste är att stressa av och an och hit och dit hela dagarna. Med en ständig känsla av att vara försenad.
VÖS dag idag igen, ordnat kaos. Temaseminarium om förberedande undervisning för invandrare, intressant men jag var så trött, somnade nästan.
Jag var stressad och hade bråttom, bråttom men bestämde mig ändå för att koka en kopp kaffe när jag ändå var hemma och hämtade saker. Och oj, så välbehövlig den koppen var.
Klar att fortsätta dagen och färden...
Dessutom hade jag gjort mig förtjänt av några av Karl Fazers godaste.
Imorgon är det jobbdag igen, me like!
God natt.
VÖS dag idag igen, ordnat kaos. Temaseminarium om förberedande undervisning för invandrare, intressant men jag var så trött, somnade nästan.
Jag var stressad och hade bråttom, bråttom men bestämde mig ändå för att koka en kopp kaffe när jag ändå var hemma och hämtade saker. Och oj, så välbehövlig den koppen var.
Klar att fortsätta dagen och färden...
Dessutom hade jag gjort mig förtjänt av några av Karl Fazers godaste.Imorgon är det jobbdag igen, me like!
God natt.
tisdag 9 november 2010
Min tisdag i bilder
Nu är jag som Alfons Åberg igen, ni vet "jag ska bara".
Men här får ni en glimt av min tisdag...
God morgon! Klockan är 6.00 och jag har kommit mig upp :)
20 min senare efter dusch och fix...
Kaffe ska man ju ha på morgonen, helst ur stooora termosmuggen, så att man kan dricka resten i bilen ;)
Det är kallt, kallt ute. Mössa, vantar och gore-tex byxor och skor är ett oglamoröst måste.
På VÖS hände det grejer, vi hade oförberedd åhörning av min lektion. Det gick bra men jag blev lite stressad först när jag såg herr pf-handledare. Jesu hemland och planeterna avhandlades och jag kunde avvik till Brändö för att ställa mig i köket.
Och eftersom alla undrar, så finns det bildbevis :)
Pannacotta med vit choklad
5 dl grädde
1 tsk vaniljsocker
100 gram vit choklad
3 gelatinblad
Gör så här:
Från VÖS fick en låda choklad havreflarn följa med hem. Perfekt med elever som säljer kakor när man ska ha gäster.
Efter bak och städning gick jag till gymmet. Spinning 45! Skönt att träna hårt före mat och prat
Duka bord och invänta gäster...
Resten av kvällen finns inte förevigad. Men roligt hade vi. Både allvarliga och mer lättsamma ämnen avhandlades. Jag är så glad för att jag har mina flickor.
Det bjöds på hemlagad pizza, pannacotta, och till kaffet äppelpaj med vaniljglass smaksatt med päronkonjak.
och...
Nu ska jag gå på temaseminarium. Ha en bra fortsättning på torsdagen.
Men här får ni en glimt av min tisdag...
God morgon! Klockan är 6.00 och jag har kommit mig upp :)
20 min senare efter dusch och fix...
Kaffe ska man ju ha på morgonen, helst ur stooora termosmuggen, så att man kan dricka resten i bilen ;)
Det är kallt, kallt ute. Mössa, vantar och gore-tex byxor och skor är ett oglamoröst måste.
På VÖS hände det grejer, vi hade oförberedd åhörning av min lektion. Det gick bra men jag blev lite stressad först när jag såg herr pf-handledare. Jesu hemland och planeterna avhandlades och jag kunde avvik till Brändö för att ställa mig i köket.
Och eftersom alla undrar, så finns det bildbevis :)
Pannacotta med vit choklad
5 dl grädde
1 tsk vaniljsocker
100 gram vit choklad
3 gelatinblad
Gör så här:
Skär chokladen i mindre bitar. Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten.
Koka upp grädden och vaniljsocker.
Lägg i chokladen och låt den smälta under omrörning.
Krama ur vattnet ur gelatinbladen och lägg i dessa i grädd- och chokladblandningen. Rör till gelatinbladen löst upp sig.
Häll upp i portionsskålar och låt stelna i kylen 2-3 timmar (minst) innan servering.
Garnera med blåbär eller hallon vid servering.
Ät och njut!
Pannacottan kan med fördel serveras med...
Från VÖS fick en låda choklad havreflarn följa med hem. Perfekt med elever som säljer kakor när man ska ha gäster.
Efter bak och städning gick jag till gymmet. Spinning 45! Skönt att träna hårt före mat och prat
Duka bord och invänta gäster...
Resten av kvällen finns inte förevigad. Men roligt hade vi. Både allvarliga och mer lättsamma ämnen avhandlades. Jag är så glad för att jag har mina flickor.
Det bjöds på hemlagad pizza, pannacotta, och till kaffet äppelpaj med vaniljglass smaksatt med päronkonjak.
och...
Nu ska jag gå på temaseminarium. Ha en bra fortsättning på torsdagen.
Tisdagen den 9.11 2010
Nu ska jag skriva ett kort inlägg innan jag tar tag i dagen. Eller den ena delen av dagen är redan avklarad. Den seriösa delen. Vår handledare dök oväntat upp inför min lektion idag, men det gick bra. Jag fick beröm och lovord. Gick från lektionen med ett leende på läpparna. Andas in och andas ut och kasta sig rakt in i nästa lektion. Mnk, det var Josefine som höll i trådarna och det gick så bra. Jag var solen och Josefine roterade runt mig med jordgloben för att demonstrera årstiderna. Oj, vad påhittiga vi är.
Nu ska jag baka, städa och ställa till med mat och prat. Kanske hinner jag träna sen också, hoppas det.
Nu ska jag baka, städa och ställa till med mat och prat. Kanske hinner jag träna sen också, hoppas det.
måndag 8 november 2010
Stress
Usch, jag börjar känna mig stressad. Idag kände jag till och med av klumpen i halsen. Det är ett symptom som jag upptäckte i november/december för två år sen. När vi hade som mest stressigt med grundskolans ämnen och ämneshelheter fick jag plötsligt svårt att svälja och obehagskänsla i halsen. Det känns som att jag håller på att bli strypt. Den känslan har jag känt av nu som då under de här två senaste åren. Det är ofta studierelaterad stress som framkallar känslan. Det är mycket nu. Det är mycket på alla håll. Det är MEST i min hjärna.
Nu ikväll har jag och Jenny varit på ljusparty hos Anki, trevligt att glömma vardagens bekymmer och bara dofta på ljus och höra folks prat.
Imorgon är det VÖS dag igen. På kvällen är det mat och prat och i något skede skulle jag vilja hinna träna. Dygnet har för få timmar, det har jag alltid tyckt. Jag borde ju baka, städa och handla också. Hur hinner man med?
Nu ska jag sluta rådda, krypa under täcket och tänka på glass.
Nu ikväll har jag och Jenny varit på ljusparty hos Anki, trevligt att glömma vardagens bekymmer och bara dofta på ljus och höra folks prat.
Imorgon är det VÖS dag igen. På kvällen är det mat och prat och i något skede skulle jag vilja hinna träna. Dygnet har för få timmar, det har jag alltid tyckt. Jag borde ju baka, städa och handla också. Hur hinner man med?
Nu ska jag sluta rådda, krypa under täcket och tänka på glass.
söndag 7 november 2010
Mina läsare
Hej kära läsare!
Jag är hemskt nyfiken på vem just DU som hittat hit till min blogg är.
Jag vet, vi gör en rolig grej. Svara på följande frågor och jag ska försöka lista ut vem du är!
Visst?
Här kommer frågorna:
1. Första bokstaven i ditt efternamn är?
2. Har vi träffats på riktigt? Svarar du nej här så kan jag ha vissa svårigheter att lista ut din identitet ;)
3. Har du ett roligt/tråkigt/trevligt minne från något som DU och jag har gjort tillsammans? Berätta, men utan att avslöja dig helt ;)
4. Ordet är fritt :)
Jag är hemskt nyfiken på vem just DU som hittat hit till min blogg är.
Jag vet, vi gör en rolig grej. Svara på följande frågor och jag ska försöka lista ut vem du är!
Visst?
Här kommer frågorna:
1. Första bokstaven i ditt efternamn är?
2. Har vi träffats på riktigt? Svarar du nej här så kan jag ha vissa svårigheter att lista ut din identitet ;)
3. Har du ett roligt/tråkigt/trevligt minne från något som DU och jag har gjort tillsammans? Berätta, men utan att avslöja dig helt ;)
4. Ordet är fritt :)
En annorlunda helg
Fredagen tillbringades i stan, den var rolig, annorlunda, intressant och mysig. Synd bara att jag inte mår bra och kan engagera mig som jag skulle vilja göra.
Igår, Alla Helgons Dag gjordes det inte så mycket. Jag tände tre ljus och tänkte på faffa, moffa och Göran som är de tre närmaste anhöriga som lämnat jorden och kommit till den plats som är så underbar att Gud inte ens kan beskriva den (ja, jag är insnöad på tankar om döden och religionsundervisning i åk 1-2).
Idag hoppas jag att jag hittar styrkan att springa långt, den fysiska styrkan finns, det vet jag. Det gäller bara att hjärnan vill samarbeta också.
Ikväll kommer ännu ett avsnitt av Ensam mamma söker, jag och min partner in crime ligger 1½ avsnitt efter. Nennis, vi måste ta frukosthäng och ensam mamma söker någon dag, om vi så ska börja klockan 6 då ;)
Nu har jag inget mer att skriva men jag tänkte vara schysst och bjuda på några roliga och mindre roliga bilder :)
Varför ha likadana förvaringsburkar när man kan ha olika :)
Ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden. Förvaringen för plastpåsar alltså.
En liten del av min samling Iittala Essence glas + mina fina ryska tekoppar.
Ser det äckligt ut? det är ju äggröra:) Min favoritfrukost...
...tillsammans med gröt och kaffe :)
ROSA BANDET är viktigt, även om det hamnat lite på sne :-)
Så klart så dricker Snorkfröken ur en Snorkfrökenmugg.
Bara jag:) och en öppen balkongdörr!
Den osminkade och nyvakna sanningen, notera Snorkfröken i bakgrunden:)
Rosa är fint.
Gott med vin:)
Run for your life:)
Igår, Alla Helgons Dag gjordes det inte så mycket. Jag tände tre ljus och tänkte på faffa, moffa och Göran som är de tre närmaste anhöriga som lämnat jorden och kommit till den plats som är så underbar att Gud inte ens kan beskriva den (ja, jag är insnöad på tankar om döden och religionsundervisning i åk 1-2).
Idag hoppas jag att jag hittar styrkan att springa långt, den fysiska styrkan finns, det vet jag. Det gäller bara att hjärnan vill samarbeta också.
Ikväll kommer ännu ett avsnitt av Ensam mamma söker, jag och min partner in crime ligger 1½ avsnitt efter. Nennis, vi måste ta frukosthäng och ensam mamma söker någon dag, om vi så ska börja klockan 6 då ;)
Nu har jag inget mer att skriva men jag tänkte vara schysst och bjuda på några roliga och mindre roliga bilder :)
Varför ha likadana förvaringsburkar när man kan ha olika :)
Ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden. Förvaringen för plastpåsar alltså.
En liten del av min samling Iittala Essence glas + mina fina ryska tekoppar.
Ser det äckligt ut? det är ju äggröra:) Min favoritfrukost...
...tillsammans med gröt och kaffe :)ROSA BANDET är viktigt, även om det hamnat lite på sne :-)
Så klart så dricker Snorkfröken ur en Snorkfrökenmugg.
Bara jag:) och en öppen balkongdörr!
Den osminkade och nyvakna sanningen, notera Snorkfröken i bakgrunden:)
Rosa är fint.
Gott med vin:)
Run for your life:)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)