Jenny kom hit på eftermiddagen, vi hade inte spikat några planer mer än att vi skulle gå på promenad. Vi var så ivriga när vi kom igång med pratet, herregud människorna har inte setts på en månad, och knappt pratat i telefon heller. Det var en hel del att avhandla och prata ikapp.
Vi pratade i mun på varandra och fick göra upp en snabb föredragningslista för den första timmen. Vissa ämnen återkom vi till fler än en gång, medan andra avhandlades snabbare. Det var så skönt när vi båda insåg att "ja det är ju DU jag pratar med". Jag tror att vi har ett speciellt sätt att kommunicera jag och Jenny, vi har egna ord och uttryck som ingen människa skulle begripa sig på och vi är inte det minsta tank- eller taktfulla i det vi säger. Med Jenny får man säga allt, utan att tänka på om det passar eller är lämpligt.
Promenaden styrde vi mot de norra delarna av Vallgrund. När vi passerade kollegan Gunillas hem så stack hon påpassligt ut huvudet och bjöd in oss på kaffe. Det smakade mycket bra med kaffe och nybakta semlor efter en och en halv timmes vandring. Vi pratade bort en dryg timme med Gunilla och fortsatte sen promenaden hemåt.
Här hemma duschade vi och korkade sen lite kylda drycker som vi förtärde medan pratet vid köksbordet fortsatte. Vi bakade pizza med champinjoner och pulled pork och vi satt uppe så länge vi orkade. När vi inte orkade sitta längre lade vi oss i sängen och fortsatte prata.
Vi skrattade på det där sättet som man bara kan skratta med Jenny, vi ojade oss över oss själva och varandra som man bara kan med Jenny, vi skämdes, skröt och fantiserade. Det var en lyckad och lycklig kväll, inte en tår så långt ögat kunde skåda. Otroligt befriande.
Nu har jag tankat Jenny-energi, men må det aldrig gå över en månad mellan våra träffar igen.
Ja, och så var det ju kvällsunderhållningen också. Jag spelade gamla Eddie Meduza och Björn Rosenström dängor för min gäst, kritiken var väl inte enbart positiv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar