Nu
ska jag ta mig an min blomsterprakt, jag kan inte påstå att det på
något vis skulle vara trevligt att vara blomma hemma hos mig. Men en
blomma har jag tagit till mitt hjärta, eller hade, nu har jag misskött
den lite igen. När Axels hus skulle tömmas räddade jag en brun och
halvdöd pelargon från en definitiv sista vila. Den tog sig, och i sommar
har den blommar så fint, men nu är den nog lite ledsen på mig igen.
Medan blommans liv ännu hängde på en skör tråd hade jag den på en
hedersplats i köket och idkade intensivvård, men vartefter blomman tog
sig så fick den bli mera självgående och nu står den i fönstret i
vardagsrummet och glöms bort precis lika mycket som alla andra blommor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar