Tiden bara rusar iväg, ibland är det skönt, ibland ger det panikkänslor. Jag har hela tiden en känsla av att det är något jag håller på att glömma, något jag missat eller kommer att missa. Jag tror att det är tempot som gör det, det är full fart hela tiden. Och när det väl blir kväll och man får slappna av så kan man knappt tro att det är sant.
Det är höstigt i luften på kvällarna nu, mitt favoritväder. Jag var på länk i kväll och kunde ha sprungit hur långt som helst. Det är något speciellt med att få ta reflexväst och pannlampa på. Nyhetens behag kanske, vad vet jag.
I morgon har jag en lång dag, men det är som med det mesta för tillfället, överkomliga trevligheter.
Jag har överraskat mig själv och kollat på tv flera kvällar nu. Bland annat så har jag råkat se en bekant från Stockholmstiden i "112-på liv och död". Världen är hemskt liten ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar